FotbollLandskrona BoISNyheter

BoIS-krönikan: Kan BoIS hålla sig kvar i division ett?

Tunga namn till elitfotbollen på ut-listan.
Division två- och trespelare på in-listan.
Landskrona BoIS tvingas värva billigt inför säsongen 2019 i division ett. Frågan är hur långt det räcker.
Min gissning. Inte alls långt.

Landskrona BoIS har inlett arbetet med säsongen 2019, men det är inga enkla förutsättningar som den nya tränarduon Bily Magnusson och assisterande tränaren Max Mölder har att jobba med. Flera av de tunga och bärande spelarna har lämnat klubben. Adi Nalic, Sadat Karim och till viss del Edafe Egbedi var alla spelare som mycket av offensiven byggdes kring.
För att generalisera så är UT-listan så här långt fyllt med mer namnkunniga spelare än vad som står att finna på IN-listan. 2018 spelade fyra av dem i division två, en i division tre och en i HIF U.

Det får mina tankar att lands hos Trelleborgs FF. Ett lag som gjorde en liknande resa, men bara var minuter från att åka ner i division två. 2014 räddade TFF kontraktet i division ett på målskillnad i sista omgången.
Jag anar att BoIS riskerar an bottenstrid 2019.

Följande har lämnat klubben:
Adi Nalic – Malmö FF
Sadat Karim – Halmstad
Philip Ljung – Varberg
Edafe Egbedi – Norrby
Melvin Fritzhell – IK Frej
Noor Zadran (IFK Malmö) och Alfons Sampsted (Norrköping) lämnar efter lån
John Ebere Ekeh – lämnar
Viktor Noring – lämnar
Emmanuel Okine – lämnar

Ass tränare Fahrudin Karisik – lämnar
Långtidsskadad: Granit Stagova (korsband)

Viktor Svensson kanske inte ska räknas in här eftersom han lämnade BoIS redan under säsongen i höstas – men en riktig håll käften-mittback skulle verkligen behövas. Philip Andersson är grym, men senare delen av säsongen saknade han en kapabel lekkamrat. Okine höll definitivt inte för Superettan.

Spelarna som är kvar i stommen har vad jag förstår erbjudits en fjärdedel av sin lön. Alltså kan vi förvänta oss att fler spelare lämnar. Förmodligen Filip Pivkovski, som har kontrakt över 2019, men tydligen kostar för mycket för BoIS.

Huvudtränaren Billy Magnusson och assisterande tränaren Max Mölder är nya inför säsongen och har tillsammans hittat lokala förmågor i den geografiska närmiljön. Det är naturligtvis helt rätt väg att gå. Den enda rentav.

IN:
Jesper Lernsjö och Joel Sundström (Högaborg, div 2)
Linus Olsson (Rosengård, div 2)
Sumar Almadjed och Viktor Wihlstrand (Hittarp, div 2)
Filip Olsson (Eslövs BK, div 3)
Max Mårtensson (HIF U)
Lärlingskontrakt: Luka Petrovic

Frågan är såklart: räcker det?
Min gissning: nej. BoIS åker ner i division två (tre lag åker ur, ett får kvala).

Landskronas BoIS är på papperet ett betydligt sämre lag än det som vann samma serie 2017. Att ta sig tillbaka till Superettan är mer eller mindre att betrakta orimligt. OM det skulle bli så ska Billy och Max direkt koras till scoutingvärldsmästare.
Och tittar vi närmre på division ett södra så ser det ut att bli en relativt jämn serie på den övre halvan – där BoIS förmodligen inte kommer att sluta.

Vi kan titta på TFF-parallellen igen. När det laget höll på att åka ur division ett södra med ett relativt profilstarka lag stuvades det om inför 2015. Då satsades det mer på lokala spelare, i den anda som BoIS gör nu, och de sprang hem serien.

Inför 2019 tror jag att såväl Torn, Lund och Eskils kan vara minst lika bra som 2018. Kristianstad FC har liksom BoIS stora ekonomiska “utmaningar”, men har likväl ett bättre lag än 2018 (oavsett vilken del av säsongerna vi pratar om). Fjolårsfemman Oddevold kanske inte är lika vassa, å andra sidan gör Ljungskile en spännande satsning och kan bli ett topplag. Åtvidaberg har klarat sin kris och är på uppgång, Utsikten har tappat Robin Book och därmed lite slagkraft, men blir knappast ett bottenlag för det och fjolårets kvallag Oskarshamn siktar på att vinna serien.

Vilka huvudkonkurrenter har då BoIS i botten?
Jo; Skövde med sina enbart lokala spelare, kanske Tvååker som borde på en reaktion, Assyriska, Trollhättan och Lindome. De tre senare är nykomlingar – men minns vad de på förhand utdömda nykomlingarna Tvååker, Torn, Eskilsminne och Lund mäktade med 2018… Alla slutade på övre halvan.

Frågan är om föreningen Landskrona BoIS, inklusive spelare och tränare, förlikat sig med vad säsongen 2019 handlar om.
Nämligen att överleva. Både finansiellt och sportsligt på division ett-nivå.

Jag hoppas verkligen att BoIS klarar sig kvar i division ett. Det finns fortfarande ett par platser kvar i truppen och kan föreningen hitta ekonomiska lösningar, som när HIF plockade hem “Granen” finns det anledningar att höja målsättningarna.

Tills dess måste BoIS antas bli ett bottenlag.

Det enda positiva i detta sammanhang är att jag brukar ha fel. Som inför förra säsongen när jag anade att BoIS skulle kunna komma före HIF i Superettan. Tjenare…
En fotbollssäsong är lång, ångestfylld och full av möjligheter. Och i Landskrona brukar inget bli som det borde – på gott och ont.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close