HandbollHandbollsbloggen

Allt satt i krysset – petades ändå

Kommer ni ihåg er första handbollsmatch?

Det gör jag. En pojklagsmatch i BK Heid i Västra Frölunda, en förort i Göteborg, som tolvåring. Min idol var Anders Bäckegren. Underarmsskottens okrönte konung. Åtminstone i slutet av 80-talet. Satan vad jag i veckor hade tränat underarmsskott hemma på gården. Med kottar, med stenar, med innebandybollar. Allt satt i krysset.

Så kommer matchen. Och en spänstlös högerhänt yngling som är längst i laget ser fram emot att få ösa på med skott från streckade linjen. Men får spela högersexa god damn it. Noll avslut på hela matchen mot Heim, i Valhalla. Ridå.

Det blev fotboll istället som aktiv. Peaken kom som 20-åring i Eskilsminne när vi vann division fyra. En halv evighet sedan. Och helt ovidkommande här.

För detta ska handla om handboll. Skånesport kommer i sin tidning att avhandla en hel del handboll, det kan jag lova redan nu inför första numret den 22 januari. Bland annat om hur skånska elittränare tänker i olika situationer – och hur korsbandsskador faktiskt kan förebyggas genom preventiv träning – tiiiidigt i åldrarna. Det borde intressera åtminstone en sektion i Lugi. Och på tal om Lugi så har vi ju Joacim Ernstsson som krönikör i varje nummer.

Från ett mediaperspektiv är handbollen definitivt den mest lättjobbade sporten. Spelare säger vad de tycker. Tränare hymlar inte. Tillgängligheten är total. Inte som i hockeyn där spelare och tränare ibland stänger in sig eller där man måste beställa intervjutid med specifika spelare innan slutsignalen. I fotbollen fungerar det ofta på liknande sätt, bortsett från att spelarna är ännu försiktigare i sina uttalanden. Fega rentutav.

Handbollen är så mycket enklare att bevaka. Kliv ner på planen direkt efter match och hugg “din gubbe”. Sitt bakom bänken och ta del av åsikter och kritik. Åk med spelarbussen om du är sugen. Det borde förresten fler journalister göra – sätta sig bakom bänken alltså. Det är nämligen ett utmärkt sätt att lära sig mer om smådetaljer och knep. Om inte annat så är det underhållande.

Den skånska handbollen är som bekant stekhet nu. IFK Kristianstads framfart, Malmös mystiska shejkprojekt, Ystads stora satsning, Lugis alla ungdomsprojekt och bubblarna i Helsingborg och IFK Ystad. Ändå är det lätt att snegla över på damhandbollen.

Elitserien för damer blir nämligen allt jämnare. Glufs Glufs Sävehof är inte längre sådär ärkedominerande, även om de leder serien halvvägs. Mot Lugi fick de dyngstryk och tvingades till 20 tekniska fel. Utan de rutinerade landslagshjältarna går det inte längre att luta sig mot klubbmärket och tro att allt löser sig. I en (eventuell) final kommer de definitivt att känna sig jagade på riktigt. Serien är jämn, det visade om inte annat Kristianstad när de piskade H65 häromdagen och Eslöv när de höll på att välta Lugi. Nu finns det fyra-fem lag som alla “på riktigt” tror att de kan ta SM-guld.

Lugis lagmoral kan bära dem till en final. H65:s ibland oerhört höga toppar kan definitivt göra detsamma. Det vore en dröm att i Malmö Arena, där vi på Skånesport för övrigt har vårat kontor, söndagen den 22 maj maj se två helskånska finaler inför smockfulla läktare. IFK Kristianstad-Ystad och Lugi-H65. Då kan vi börja bygga nya träningshallar redan till hösten.

På tal om H65. Tränare Niklas Harris har ju meddelat att han ska vara pappaledig ett år efter säsongens slut. Men redan nu har andra klubbar (från utlandet) jagat honom och frågat om han inte kunnat övertala sin fru (!) att få fortsätta träna handboll. Då har han fått förklara att det är hans eget beslut att vara hemma med barnen. Att se dem växa upp får man inga andra chanser till.

Vem som ersätter Niklas Harris? Min gissning har hela tiden varit Ola Månsson, som ju varit lyckosam i damernas U20-landslag med flera internationella framgångar. I en intervju i Helsingborgs Dagblad försvarar han sig bara sådär mot de rykten (gissningar) som florerar.

Vi nöjer oss så denna gång. Välkomna till Skånesport förresten.

Taggar

Relaterade artiklar

Back to top button
Close