Hade hellre sett Kamara

Normalt sett är inte mitt i vintern det bästa tillfället att köpa en AC.

Ja, MFF:s nyförvärv Anders Christiansen kallas ju det: AC som i luftkonditionering.

Men tillfället är bra och det är en tung prestigevärvning. När den spelskicklige danske mittfältaren inte platsade i Chievo fick många klubbar idén att köpa hem honom till Norden igen, inte minst i Danmark. MFF vann kampen och spände därför de nya musklerna som Champions League-pengarna gett. Och så måste det vara. Pengarna ska inte kastas bort, men klubben får inte bli snål heller.

Rikt folk blir ofta det, snåla. Den så kallade Joakim von Anka-effekten.

Ändå är det här en värvning som inte omedelbart får mig att hoppa upp och säga bra jobbat MFF. Jag är försiktigt skeptisk och det är framförallt positionen som får mig att vara det.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Med AC i truppen har Malmö FF sju centrala mittfältare. Förutom Anders Christiansen är det Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem, Erdal Rakip, Erik Andersson och Mattias Svanberg som från början var kantspelare men som jag allt mer börjat se som en blivande mittfältsmotor.

Konkurrens är bra, men det får ju finnas gränser.

Vilket gör mig orolig för det som kan komma att hända. Jag ser tre olika scenarior som jag inte gillar:

1.) Erdal Rakip och Mattias Svanberg är unga spelare från de egna leden som den senaste tiden tagit stora kliv framåt i sin utveckling. Rakip gjorde en riktigt bra höst och är en tvåvägsspelare som kan göra poäng och gå i djupled. Svanberg är ett riktigt stort löfte som dominerade i Uefa Youth League flera år för ung. De ska ha skarp konkurrens, men de ska vara kvar.

2.) Anders Christiansen är en kort och tunn spelare som knappast har sina spetskvaliteter i närkampsspelet. Han antydde också efter presskonferensen att det var en av anledningarna till att han inte fått spela så mycket i Italien. Inget fel i att vara tunn och teknisk och det går att vinna boll på andra vis. Men balansen kan bli fel. Med ett rivjärn som Oscar Lewicki eller Erdal Rakip ser jag inga problem. Däremot i en kombination AC/Magnus Wolff Eikrem eller AC/Enock Kofi Adu. Lite fysiskt spel får man ju ha.

3.) Värvningen sänder signaler om att någon eller några spelare är på väg ut. Lewicki och/eller Adu kan MFF få bud på som klubben helt enkelt inte kan tacka nej till. Men det som omedelbart dyker upp i tankarna är att MFF säger adjö till Magnus Wolff Eikrem redan efter ett år. Det gillar jag inte alls. Jag är oerhört nyfiken på vad han kan uträtta i ett lag modell Kuhn som vill ha mycket boll och aggressivt gör allt för att få tag i den när man inte har den. Vad Eikrem kan göra med bollen såg vi våren 2015. Kanske dansade han en halv säsong, men för mig känns det alldeles för tidigt att ge upp honom. Om han säljs kan han bli en ny Bent Skammelsrud om ni kommer ihåg honom. Han slog sig aldrig in i MFF, men det gick att se att det fanns något extra han inte fick ut. Sedan gick han till Rosenborg och var nyckelspelare när laget dominerade norsk fotboll och etablerade sig som ett pålitligt Champions League-lag. Han vann elva raka ligaguld med Rosenborg. Karriären tog inte slut förrän Åge Hareide (!) inte förnyade hans kontrakt.

Okej, nu när jag fått frossa lite i min tveksamhet måste jag även säga att det finns saker som talar för att det är en ny bra värvning av Daniel Andersson. Framförallt noggrannheten och fingertoppskänslan han tidigare visat. MFF vet givetvis mycket mer om AC än jag gör. Anders Christiansen kan dessutom vara bättre än både Lewicki och Adu. I så fall kvittar det ju hur många centrala mittfältare han konkurrerar med. Allan Kuhn borde slutligen veta vilken typ av spelare som passar bäst i hans sätt att spela fotboll och MFF har knappast lagt ner stora pengar på AC utan att han en plan för honom.

Men jag ska villigt erkänna att jag gick till presskonferensen och hoppades på att förhandstipsen var fel och att det skulle vara ÖSK-Kamara som knallat in genom dörren och satt sig vid podiet. Han vet jag är bra och det behövs en ny anfallare.