FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

MFF måste ha tålamod

Det är tidigt på säsongen och MFF ska sätta ett nytt sätt att spela.

Men redan nu tycker jag att man kan se två saker:

1.) Det kommer att ta tid att vässa till det här och få allt att klaffa.

2.) Förändringen ger en unik chans för bänkspelarna och de unga talangerna. Det är nämligen inte alls säkert att det är de etablerade spelarna som klarar det här bäst.

Vill dessutom, även om jag kan få äta upp det, lägga till en tredje punkt:

3.) Den största pressen på de etablerade kommer att finnas i defensiven. Rasmus Bengtsson blir utmanad och jag kan inte se Kari Arnason överleva den här omställningen som ordinarie spelare! Bengtsson tror jag löser det om han får Franz Brorsson, Felipe Carvalho eller Oscar Lewicki (!) bredvid sig.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Kari Arnason är en duktig spelare i Lasse Lagerbäcks Island. Det har MFF tyvärr ingen nytta av.

MFF varken kan eller ska spela som Island.

Men spelare har överraskat förr. Det här är vad jag tror baserat på förra säsongens insatser mot starkt motstånd med snabbt anfallsspel plus de två försäsongsmatcherna mot Fremad Aamager och FCK. Riktigt bra spelare har en förmåga att anpassa sig och utvecklas och om Anason kan göra det kommer jag att vara den förste att hylla honom. Det är ett löfte!

Gamla meriter duger dock inte. Titta bara på Pa Konate, som jag nu tycker definitivt har tagit vänsterbacksplatsen för Yoshimar Yotún. Älskade också att se Mattias Svanbergs insats när han kom in tillsammans med alla de övriga i mass-bytet.

Har sett att det redan diskuterats en del om det är rätt eller fel att möta så pass bra lag som FC Köpenhamn och FC Midtjylland i ett så här tidigt skede. Hade det inte varit bättre att fortsätta att möta lite sämre lag som Fremad Amager när det nya spelet ska sättas och övas in? Mitt svar är nej.

Jag tror att MFF kommer att ha nytta av att lära sig den svåra vägen, att bli utmanat medan man lär sig. Det kommer att se trögt ut ändå ett bra tag eftersom kombinationen tidig försäsong och nytt spel nästan med automatik leder till det utseendet på matcherna. Minns den första halvleken mot Fremad.

Jämför gärna med förra säsongen då MFF spelade briljant fotboll med Magnus Wolff Eikrem som passningsmotor och ett system med bara en anfallare som man kastade på soptippen vid den allra första motgången, cupförlusten mot Örebro SK. Då fanns det inget tålamod och en massa störande tankar på vad som långt senare skulle passa bäst mot de riktigt starka lagen i Europa. Nu finns inte de dubbla uppgifterna. Då ska och måste MFF ha tålamodet att bygga det nya, mot bra motstånd, även om det ser hackigt och rostigt ut i början.

Efter 2015 uppstod det dessutom i utvärderingen en seglivad myt att om MFF bara presterat bättre mot de sämre lagen i Allsvenskan hade allt löst sig, att det var i de matcherna guldchansen försvann.

Det påståendet har upprepats så ofta nu att nästan alla börjat tro på det.

Sanningen är att det inte var så stor skillnad på MFF:s poängmässiga prestationer mot lagen på den övre och nedre halvan. MFF var snarare sämre mot de bättre.

MFF tog noll poäng mot två lag, IFK Norrköping och BK Häcken, båda på den övre halvan (etta och sexa)

MFF tog en poäng mot ett lag och det var också ett övre halvan-lag, AIK (trea).

MFF tog två poäng mot två lag, Elfsborg som blev fyra och nian Örebro SK.

Mot nian och uppåt i tabellen förlorade alltså MFF sammanlagt 27 poäng!

Mot de sju sista lagen i tabellen tappade MFF bara nio poäng. Klart att det sved, men om analysen ska utgå från att det enbart var Malmö FF:s oförmåga att utmanövrera de sämre lagen som ledde till femteplatsen är man snett på det. Så snälla, sluta att tjata om det nu. I Allsvenskan måste MFF börja prestera mer mot både de bra och dåliga lagen.

Och då är det inte fel att möta bra motstånd tidigt…

Fast kanske inte FC Köpenhamn. Det blev rätt mycket tjafs, gruff och fula efterslängar och givetvis skulle både Nicolai Jörgensen och Markus Rosenberg åkt ut (Jörgensen även vid ett senare tillfälle när han slapp det röda kortet vid det första).

Även i det fallet är dock träningsmatcher något annat än tävlingsmatcher. Med 60- och 70-talets MFF i minnet finns det dessutom en liten del i mig som inte har något emot att spelare ibland visar upp attityden från då:

1.) Det finns inga träningsmatcher. Allt ska vinnas!

2.) Man står upp för varandra och markerar när någon i motståndarlaget går över gränsen.

 

 

 

Taggar

Relaterade artiklar

Back to top button
Close