FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Nästan allt positivt i MFF

MFF är redo för årets första tävlingsmatch.

Någon annan slutsats går det inte att dra efter 1-0-segern över Bröndby.

Skit i det där med att genrep helst inte ska vara för bra.

Det känns mest som något man säger efter en svag insats och jag tar mycket hellre en stark insats och en seger. Hvergang. Alltid.

Känns också som om det här var facit i diskussionen om vilket som var det bästa sättet att trimma in det nya spelet: att möta lite sämre lag i försäsongsmatcherna och vara överlägset eller att söka upp bra lag och spela in det mot dom.

Nu har MFF mött FC Köpenhamn, FC Midtjylland och Bröndby IF och blivit lite vassare hela tiden. Från 0-1 till 1-1 till 1-0.

Spelmässigt var det här dessutom den bästa prestationen. Inte minst för att Bröndby också var bra.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men MFF skapade lite mer och målet var ursnyggt. Hela anfallet var klockrent från det att planens bäste spelare Yoshimar Yotún vände spelet till Vladimir Rodics samt Anton Tinnerholms servering till Jo Inge Bergets klassavslut.

Sådana mål går egentligen inte att försvara sig effektivt emot. MFF borde veta det, laget åkte själv dit på rätt många sådana i fjorårets Champions League-spel. Nu var det MFF som gjorde det, mot hyfsat motstånd.

Mycket av det som ska klaffa i spelet sitter alltså redan där.

Färdigt kan det inte vara. Men klart nog för att besegra IK Sirius. Och få merparten av de över 3 000 på läktarna att gå hem nöjda.

Tyckte också att matchen blev ett bra bevis på att Magnus Wolff Eikrem på vänsterkanten i Allan Kuhns MFF 2016 är något helt annat än Eikrem på samma kant förra året. Det är olika roller och den här passar vargen bättre. En 80-meterslöpning för att försvara visade också att han förstått att det inte bara är att smyga omkring och slå finlirspassningar som gäller. Problemet för honom är bara att han är på väg att bli backup på två ställen. I mitten bakom de som spelade idag och på kanten bakom Jo Inge Berget. För MFF är det dock inget problem. Att han är det innebär att han behövs i truppen.

Anders Christiansen satte jag ett frågetecken efter när han värvades. Helt enkelt för att jag sett honom för lite. Det är säkert ett underbetyg på mina kunskaper om dansk fotboll, men det är ju inte precis den jag skriver om. Nu har jag sett AC och dessutom tillräckligt för att veta att han är bra. Till och med mycket bra.

Precis som laget MFF blivit bättre match för match har också Kari Arnason blivit det. Eftersom jag gnällt en hel del både på honom och försvaret som helhet tidigare tycker jag att det är extra viktigt att inte glömma bort att berömma nu när det är befogat. Och enda gången det blev fel gjorde Johan Wiland en tokräddning. Matchens individuellt vassaste prestation faktiskt. Så snygg var den.

Mycket positivt blev det, så jag måste försöka hitta något att klaga på också.

…Första 45 var MFF för sena och omständliga när det gällde att sätta anfallarna (mest Vidar Örn KJartansson) i avslutslägen.

…Korta hörnor! Varför? Det finns säkert något skäl, men jag är allergisk mot korta hörnor.

…Att jag börjar få en smygande känsla av att MFF håller på att bli ett ruggigt konstgräslag. MFF har de senaste säsongerna varit starkt på plast. 2016 kan MFF ta ett steg till och bli mint lika bra på konstgräs som gräs. Här har vi ett klassiskt exempel på saker som egentligen är bra, men som känns fel.

…Att se Magnus Eriksson – och hans magnifika skägg – möta MFF. Han ska ju helst spela i MFF.

 

 

 

Taggar

Relaterade artiklar

Back to top button
Close