Vändningen bästa beskedet
Förra säsongen var MFF uselt på att vända underlägen till seger.
MFF vann 27 matcher 2015. I 26 av dem var det MFF som gjorde det första målet. Enda undantaget kom i en träningsmatch i Höllviken. Freddy Borg gjorde 1-0 för division 1-laget FC Höllviken och MFF vände till vinst. Men det hände inte en enda gång när det stod poäng eller avancemang på spel.
Därför var det givetvis ett bra besked att MFF i årets första tävlingsmatch gjorde det laget inte klarade då. Ett tidigt 0-1-mål vändes till 2-1. Det är en styrka som ett bra lag ska ha. I 95 fall av 100 måste ha.
[ad_dropper zone_id=”16″]
Spelmässigt var det trögt. Sirius var till och med det bästa laget första kvarten och alldeles mot slutet var det bara en klassräddning från Johan Wiland som stoppade Uppsalalaget från att göra 2-2. Inför matchen hade jag hört mycket snack om att Sirius skulle vara sämre i år än när laget kvalade till Allsvenskan ifjor. Det fanns det absolut ingenting som tydde på nu.
MFF var sämre än mot Bröndby och genrepet mot det danska storlaget var en mycket bättre match. Lite för många av de offensiva spelarna lyckades heller inte hitta nivån. Anders Christiansen var lysande mot Bröndby, mot Sirius var han inte i närheten av den nivån, Vladimir Rodic spelade slarvigt och borde blivit utbytt och Vidar Örn Kjartansson kom inte med i spelet. Det är bara ett par exempel.
Om ett lag har en boxspelare som Kjartansson måste man utnyttja den fördelen, hitta in med bollarna till honom och utlösa målfarligheten. Det måste även finnas ett tålamod både hos lagkamraterna och Kjartansson själv. Börjar han röra sig för mycket ut mot kanterna och neråt i planen för att söka boll förlorar man fördelen att kunna ha honom på rätt plats när läget väl kommer innanför straffområdet. Därför ska han ha beröm för att han höll positionen, men ha kritik för att han brände grovt när det enda 100-procentsläget kom.
Som det sett ut hittills är frågan om det går att flytta på Jo Inge Berget när Markus Rosenberg kommer tillbaka och det gör han ju till nästa match. Berget var MFF:s överlägset bäste spelare, inte bara för att han gjorde båda målen och Markus Rosenberg är given. Då blir standardlösningen att flytta ner Berget på vänsterkanten och köra med Rosenberg och Kjartansson på topp. Men baserat på insatserna i matcherna ”Mackan” saknats i – Bröndby och Sirius – finns det inte bara ett utan två argument som talar emot:
1.) Berget har varit alldeles för bra för att behöva byta position
2.) Magnus Wolff Eikrem har varit bra nog för att slippa bänken, vilket ju blir resultatet om Berget ska spela där.
Samtidigt finns det något som heter tålamod.
Logiken i lagbygget talar för att fortsätta spela in Kjartansson, låta Berget visa att han är lika bra och målfarlig från kanten och låta Eikrem utmana Oscar Lewicki och Anders Christiansen i mitten. Det är dessutom den löningen jag vill ha. Jag kan nämligen inte låta bli att fundera på vilken mål- och poängmaskin MFF kan utvecklas till med Kjartansson och Rosenberg på topp och Berget och en Guillermo Molins i full form på kanterna.
Då får MFF anfallskraften av fyra potentiella skyttekungar!
Men ibland blir verkligheten en annan än drömmen och då får man agera efter den. Dock först när tålamodet löpt ut.
Att tålamod är bra att ha är jag själv ett gott exempel på. Det är inte länge sedan jag skrev att jag var tveksam till att Kari Arnasons offensiva passningsspel räcker för att försvara platsen i backlinjen. Jag backade en bit efter Midtjylland och Bröndby-matcherna. Nu backar jag fullt ut. Det kan se kantigt och långsamt ut, men lyfter man blicken ser man att det inte är något fel på varken intentionen eller precisionen. MFF:s optimala mittförsvar är Kari Arnason och Rasmus Bengtsson. Jag pudlar och erkänner att jag hade för lite tålamod i den första analysen.
Pudla borde MFF också göra.
5 500 årskortsinnehavare fick chansen att hämta biljett och sätta stämpeln utsålt på matchen. Sedan blev det vått och kallt och bara 3 625 bestämde sig för att verkligen gå till Malmö IP och utnyttja sin biljett.
Jag vet att många kan få förhinder, men inte nästan 2 000 av 5 500. Några har helt enkelt inte tänkt på vad det i MFF-kretsar ofta använda begreppet ”Tillsammans” betyder. Det var många som ville gå som nu inte fick chansen.
Och MFF borde fundera ordentligt och länge på om det var en bra idé. Eller snarare om man genomförde den på bästa möjliga vis.
