HandbollHandbollsbloggen

Ninas debut – ett glädjeämne

Vissa spelare tar man till sitt hjärta.

I min hjärtkammare finns det främst plats för två typer av spelare, oavsett idrottsgren. Dels sådana som är inställningsspelare. Medelmåttor som kämpar livet ur sig i vartenda moment och tar smällarna inga andra tar. De är rätt sällsynta och finns främst i lägre divisioner. Måhända för att jag själv var en notorisk snedsparkare i fotboll, men sällan förlorade en duell, sällan missade en träning och alltid stod upp för de med samma färg på tröjan som mig. Franz Brorsson i MFF är en sådan. Stefan Schwarz var det definitivt. De flesta mittsexor i handbollen har sådana tendenser.

Kategori två är de lojala spelarna. De spelarna som förknippas med klubbmärket och som präglar kulturen i en klubb. I dessa legoknektstider är de alldeles för sällsynta. En fotbollsprofil i det sammanhanget som jag avgudade var Baresi i Milan. Tillsammans med Maldini. Ryan Giggs och Paul Scholes i Manchester United var två andra typer. När spelare stannar för att de inte kan få bättre betalt på andra platser – det räknas inte.

I hockeyn har man en förmåga att hejvilt pensionera de tröjor som suttit på kultspelare. Även om de spenderat sina stjärnår i andra klubbar. Sådant är bara trams, i de flesta fall. Inflation har det gått i det hur som helst. Spelare som är lojala en klubb – och stannar kvar – sådana är jag hopplöst svag för. DET är tröjor värda att pensioneras om några.

Så när damlandslaget i handboll strax innan halvtidsvilan pangade in 20-15 blev jag genuint glad och varm i hjärtat. Det var nämligen Jasmina Djapanovic som i en omställning gick på genombrott och gjorde sitt första mål i sin landslagsdebut.
“Direkt efter målet var det en underbar känsla som rann över en. Ren lycka.”.
Lagkamraten i H65, Marie Wall, jublade högst av alla och i hundratals tv-soffor och fåtöljer runt om i Höör och mellanskåne knöts det garanterat en och annan näve av ren stolthet och genuin glädje.
För Jasmina Djapanovic har varit den enskilt viktigaste spelaren under H65:s resa från division två till Elitserien, internationell cuptitel och nu är hon i landslaget. Högernian har bombat in mål och är nu lagkapten i H65. Hon har fått sina erbjudanden om att bli utlandsproffs  i omgångar. Men valt att tacka nej. Mycket på grund av lojalitet mot sitt lag och den klubbledning som även hjälpt henne att bygga upp ett socialt liv i Sverige – och att bli svensk medborgare.

Över huvud taget blev det en väldigt lyckad debut och jag är säker på att hon kan bidra i blågult under OS-kvalet.

Jasmina japanovics debutmål - fångat på bild av gentlemannen Nils-Åke Åkesson.
Jasmina Djapanovics debutmål – fångat på bild av gentlemannen Nils-Åke Åkesson.
Även Marie Wall var riktigt vass. Hennes konkurrent på vänstersexan, Louise Sand, briljerade framåt och blev efter flera Cirkus Scott-strutar matchens lirare. Samtidigt, måste det påpekas, så visade hon återigen brister i defensiven.

I VM spelade Sand nästan non-stop i vissa matcher. Trots att hon inte presterade på topp. Så kommer det inte att bli med Helle Thomsen vid rodret. Och det tror jag är förbaskat bra för både Sand och Sverige. Sand behöver pausa och Wall är en rising star. Win-win.

Med Sivertsson ur leken var jag nyfiken på hur det skulle fungera i laget. Tidigare har jag fått indikationer på, och vissa fall högst oroande information om, att stämningen mellan Sivertsson och delar av kärntruppen var högst ansträngd. Både innan och under VM.
Och en sak kan jag konstatera, bara genom att bedöma uppträdandet på bänken under match.
När Sverige (i Eslöv) förlorade mot Rumänien i genrepet inför VM så var kommunikationen mellan huvudtränare och spelare betydligt mer enkelriktad.
När Sverige nu vann mot samma lag i detta genrep inför OS-kvalet så märktes det TYDLIGT att det fungerade annorlunda. Det var mindre utläggningar och mer skratt och leenden. Kanske för att det gick bättre resultatmässigt, men troligen inte därför.

Jag tror mer att kemin i truppen helt enkelt är bättre. Förtroendet för varandra en gnutta större.

Rumänien å andra sidan var en stor besvikelse. Sverige tilläts spela ut i offensiven mot tama och passiva VM-bronsmedaljörer. Rumänskorna såg oinsperarade ut och fegade ofta ur med att ge bollen till världsstärnan Neagu – som i sin tur gick på halvfart och ändp satte sju bollar.
I fredagens utgåva av Skånesport är Skånepågen och den rumänske coachen Tomas Ryde aktuell i vår tränarserie. Efter matchen berättade han hur det fungerar i den rumänska truppen.
– Det är sällan jag skäller på mina spelare. Skäll är de uppväxta med. Det senaste året har jag bara skällt på dem två gånger. Första gången var just efter den där träningsmatchen mot Sverige i Eslöv inför VM. Idag var det andra gången… I paus fick de veta att de levde. Jag frågade om någon av spelarna ens kunde se sig själv i spegeln.

– Det blev inte mycket bättre i andra halvlek, men istället för att skälla vidare lät jag lagkaptenen ta hand om situationen. Hon ska ha ett möte med resten av spelarna direkt efter matchen och hon kommer att vara betydligt råare än mig, det kan jag lova.

Just hanteringen av lagkaptener är något jag anser att många elittränare sköter sisådär. Även det går Ryde in specifikt på i reportaget.

Ett sista utläggning om landskampen. Jag kan konstatera att Sverige i denna kvalturnering i Ryssland kommer att ha den skånska försvarsmajoren Sabina Jacobsen i bättre skick än vad som var fallet i VM. Det kommer att betyda massor.

Hon förlorade inte en närkamp och tog enormt med ansvar. Vilken lagmotor!

Fredag, lördag och söndag spelas kvalet mot Mexiko, Polen och Ryssland. De två bästa lagen åker till Rio. Sverige kommer att vara ett av de två gängen.

***

 

Ni har väl inte missat Joacim Ernstssons krönika i papperstidningen varje vecka? Han går igenom OS-kvalet för både herr- och damlandslaget. I herrtruppen är de skånska inslagen otroligt många – hälften kommer från Sveriges vackraste län. Sex från Ystad. Otroligt.

Och på tal om Ystad. På lördag går med största säkerhet IFK Ystad upp i Elitserien. I fredagens nummer har vi ett uppslag om IFK under vinjetten “Föreningen i fokus”. Kenneth Andersson berättar om en lång och krokig resa där spelarna under hans första år själva köpte tvättmedel till klubben för att kunna spela i fräsch matchtröjor…

***

I helgen avgörs damallsvenskan. Ska Kristianstad tvingas åka till Boden för att kvala eller blir det en skånsk duell mot OV Helsingborg? Jag hoppas på det förstnämnda. Då kan vi få ytterligare ett skånskt lag i Elitserien… Det kan för övrigt även bli Guif som de får möta.

***

Slutligen en instruktionsvideo till alla idrottsföreningar när det gäller pressfikat. Glöm frukten dock, sådant trams. Jag utgår från att personer som Jan Hansson i H65, Therese Sjögran i FC Rosengård och Patrik Jandelin i MFF antecknar noga.

Video(1)

Relaterade artiklar

Back to top button
Close