Golfkrönika: logiskt med Stensonförlust

Att vara nybliven majorvinnare och gå ut och slå till med en direkt vinst som uppföljare, en så kallad back to back, i golf är ganska osannolikt. Dels för att golf är en extrem sport i att avgöras genom ytterst små marginaler, dels för att statistiken talar mot det. Det är bara att titta på 2016 års majorvinnare, som i år inte bara är olika spelare utan även samtliga förstagångsvinnare.

Att följa Henrik Stenson, Bjärredsbon och Barsebäcks GCC stora affischnamn, framför TV:n är betydligt bättre än att göra det på plats. Golf är en fantastisk TV-sport! Alla tekniska hjälpmedel, allt från klubbval, längder och höjder på slag, sätt att kunna följa slagen med rödmarkerade linjer som ger oss skruvar, linjer och placeringar av bollar ger oss en total överblick kring hur spelarna tänker strategisk och det direkta resultatet av detta.
All denna samtida information ackompanjerat av närbilder på reaktioner och kroppsspråk skapar en ganska tydlig bild av vilka spelare som har en för tillfället uppåtgående formkurva alternativt lite nedåtgående. Under rondens gång!

Jag brukar göra jämförelsen med hur Henrik Stenson spelar golf med hur Tyskland spelar fotboll. Metodiskt, inga misstag och kliniskt utförande när det behövs som allra mest. Följ spelstrategin till 100 procent. Vi såg det yttersta resultatet av detta när han vann för ett par veckor sedan på Brittiska öarna, då han för evigt skrev in sig i historieböckerna som en av världens majorvinnare och Sveriges första majorvinnare genom tiderna. Jag tyckte man såg ganska tidigt i natt att han inte var där!
Ändå höll han ihop spelet och gjorde räddningar av klass, vilket är en viktig egenskap för att kunna vara med stadigt i toppen över 72 hål. Men puttarna var ofta korta el puschade, utslagen lite utanför fairway och det kändes som att han fick kämpa istället för att njuta av situationen. När sedan Walker hade sina 20 minuter av fantastiska bunkerslag och långputtar blev Stenson tvingad att lämna sitt metodiska nötande och gå till attack istället. Och eftersom puttarna inte suttit, inspelen gav långa puttar och svåra birdielägen, var det på något sätt logiskt att attacken blev lång, chippen tillbaka kort och följdes upp av ytterligare missade puttar. Där och då, på det hålet var tävlingen över för Henriks del!

Nu blev han delad sjua istället och även här ser man vilka marginaler det innebär inom golfen. Från vinnarjakt till 7e plats på ett missat hål. Då kan man försöka förstå den mentala pressen det innebär när det drar ihop sig till avgörande och där puttar och slag är värda titlar, platser i historieböcker och miljontals kronor. Då vill det till att ha huvudet påskruvat på rätt sätt!

Jag hoppas, trots ”missen” i natt för läget fanns där verkligen, att Henrik Stensson får den välförtjänta utmärkelsen som årets Idrottsman i Sverige och bärgar 2016 års bragdguld!

//Robert Persson