Tränarprofilen – arkivkollen

I de 23 utgåvor av papperstidningen som producerades fanns mycket tidlösa pärlor och intressant läsning – som nu återuppstår.

Som ett första steg kommer vi att publicera samtliga de 23 skånska tränarprofiler som porträtterades. Samtliga fick samma frågor. Nästan ingen gav samma svar… Bland de skånska tränarprofilerna finns bland andra Thomas Axnér, Alla Kuhn, Tomas Ryde, Mladen Blagojevic, Sven Sjunnesson, Agim Sopi och många många fler…

Först ut var handbollsprofessorn Niklas Harris. Då tränare i H65 Höör. Nu pappaledig och tränare för juniorlandslaget.

1. När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Det kom smygande. Jag är statsvetare i grunden, men sade upp mig från jobbet som chef på fritidsavdelningen i Malmö när jag var inne på tredje året med Lugi. Då hade vi växt in i eliten. Nio år senare är jag nöjd med det beslutet.
2. Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Som tränare har jag gått tre av de fyra utbildningar som finns. Men jag har även helt andra ledarskapsutblidningar som jag har stor nytta av.

[ad_dropper zone_id=”1234″]

3. Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Tydlig.

4. Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag är inte alls speciellt privat. Blir aldrig kompis med spelarna på facebook eller så. Jag är inte den som skickar SMS när någon är på en internationell turnering. För mig är det viktigt att vara professionell. I hallen är jag såklart kamratlig, men utanför densamma umgås vi inte så mycket. Det är en högst medveten strategi och då blir det även enklare att behandla alla lika. Jag ska kunna skälla lika mycket på en junior som på en stjärna om det krävs.

5. Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Det beror en del på föreningen. Jag tror att det är lättare att få spelarna att anpassa sig till en tränare. Någonting annat har jag svårt att se fungera med mitt ledarskap.

6. Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Trovärdighet.

7. Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Jag vill helst få spelaren att berätta för mig vad det är som stör och om det är möjligt även för hela gruppen. Kan man hantera problem i gruppen så minskar trycket. Samtidigt är ingen spelare större än gruppen och vill spelaren inte prata om det får det ta den tid som krävs.

8. Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Jag har mycket tydliga riktlinjer kring hur man ska bete sig. Faller en pelare ur de ramarna startar jag en dialog med den spelaren och vill denne inte lyssna kan det bli konsekvenser…

9. Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– En lagkapten är nödvändigtvis inte en spelare på banan. Mina lagkaptener har ofta haft lugnande egenskaper på gruppen och det viktigaste är att det är en person som förlikar sig med mina idéer om etik och moral.

10. Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag skulle nog hitta fem-tio saker som laget skulle jobba specifikt med. På träningarna skulle vi ha gjort samma enkla övningar under en vecka för att bygga upp självförtroendet.

11. Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Jag brukar avproblemisera saker och ting och tycker det är viktigt att känna glädje. Då kan man träna mycket på det man är bra på samtidigt som man, nästan utan att spelarna märker det, jobba med en “plan B” som man kan plocka fram i matcher när det går trögare.

12. Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Alltså, jag är en känslomänniska och ibland tappar jag det. Med det sagt så finns det en grundtanke att försöka sätta lite press på domarna, speciellt om vi blir förfördelade i vissa specifika situationer som gynnar vårat spel.

13. Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Kommunikationen måste vara rak och tydlig. Jag meddelar spelaren i fråga vilken position i “hierarkin” de befinner sig i. Ibland lämnar spelare klubben på grund av det, men hellre att det blir så än att de inte får veta.

14. När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgesson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typer av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Allt handlar om HUR man vinner och förlorar. Fusk är aldrig okej och det gäller även spelare som försöker “lura” sig till fördelar. Att förlora med värdighet är så mycket mer värdefullt, även på högsta elitnivå.

15. Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– En idrottslig framgång med en grupp som man gått igenom motgångar med men som tränat sig till att bli bättre. Det kan göra mig euforisk och det gör det värt att jobba med projekt över längre tid. På vägen dit ska man också se till att ha djäkligt kul.

Fakta om Niklas:

Namn: Niklas Harris.
Ålder: 43.
Familj: Hustrun Sanna samt barnen Matilda och Albin.
Bor: Dalby.
Tränar nu: H65 Höör.
Tränare som inspirerat mig: Arne Lindström i Lugi.
Favoritbortamatch: Skövde. Lagom resa, bra käkställe på vägen och vi vinner ALLTID.
Paradrätt i köket: Paella.
Blir arg när: Människan förorenar jorden.
Blir glad när: Jag får umgås med mina vänner.