Arkivkollen – Tränarprofilen på Brljevic

I arkivet har vi en 23 avsnitt lång serie med skånska tränare.

I går presenterades Niklas Harris. Idag huttar vi ut Dragan Brljevic – som man alltid kan göra glad genom att erbjuda en snickers…

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– När jag slutade spela själv år 2003 var det Eje Wilör som bad mig ta över klubbens juniorer. Ett år senare tränade jag A-laget och sedan har det bara fortsatt.
Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– De tre första tränarstegen. Först i Kroatien och sedan i Sverige.
Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Jag tror och hoppas att de ser mig som en snäll kille – med temperament – som skulle hoppa genom eld för att rädda dem om det krävdes.
Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Det beror på. För vissa är jag en extrapappa som skjutsar dem till sjukgymnaster och sådant. Jag ställer alltid upp vid sidan av.
– Jag kommer annars från en värld, nere på Balkan, där det fungerar på motsatt sätt, men vill hellre att spelarna är trygga med mig än rädda för mig.
Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– En mix av båda. Jag är uppvuxen med 3-2-1-försvar, men tränar hellre på 6-0 om spelarmaterialet passar bättre för det. Det gäller att ta tillvara på så mycket som möjligt från den grupp man förfogar över.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Kunskap. Då kommer respekten per automatik.
Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– En gång hade jag en kille som var helt nere och deppig. Handbollen fungerade inte alls och det visade sig att hans tjej ville göra slut. Jag sa åt honom att strunta helt i handbollen ett tag och ta med tjejen på en resa.
– Idag är de gifta och har barn. Och han blev en bättre handbollsspelare.
Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Jag har aldrig upplevt det. Ibland kan spelare vara lite barnsliga, men det uppmuntrar jag. Jag vill locka fram leken – även under matcher. Då blir det lättare att få spelare att våga göra saker.
Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– I dagens handboll är det viktigt har ha en kapten på planen än en kapten vid sin sida på bänken. De ska kunna gå in i paus efter en dålig första halvlek och säga “Dragan, jag tar de två första minuterna”.
– Spelare som både är ledare och ödmjuka till sättet kan lyfta ett lag.
Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag byter idrott. Tar bort handbollarna och låter dem spela volleyboll eller någonting annat. Och detta i en hel vecka. De har ändå tränat handboll i hela sin liv…
Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Om det är unga spelare i truppen så måste de först få njuta av segern, men de får aldrig slappna av helt. Fokus på nästa match måste komma väldigt tidigt. Genom att förklara motståndarnas styrkor och stjärnspelare vaknar de ofta till liv. De får aldrig vara helt nöjda.
Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Knappt någonting alls. Nu för tiden… Många tränare lever nästan för det och det är synd. Speciellt när vi har med unga domare att göra.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Så mycket det bara går, men det känns som att det aldrig är tillräckligt. Elitidrottare som petas ska vara besvikna, men jag tror att fler tränare borde ha större fokus på just den biten.
När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgesson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typer av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Att förlora med värdighet. Sju dagar i veckan. Fair play är alltid grunden.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– Att se tjejerna i laget lyckliga och när klubben når sportsliga framgångar.

Fakta:
Namn: Dragan Brljevic
Ålder: 47
Familj: Gift och två barn
Bor: Malmö
Tränar nu: Lugi dam
Tränare som inspirerat mig: I Sverige Rustan Lundbäck
Favoritmusik: U2
Favoritbortamatch: H65 Höör.
Paradrätt i köket: En gryta med scampi, vitlök, persilja och vittt vin.
Blir arg när: När jag inte får choklad när jag är chokladsugen.
Blir glad när: Jag är chokladsugen och hittar en snickers…