Bahrudin Atajic – arkivkollen MFF-profiler

Han kan vara på väg mot sin tredje raka ligatitel, i tre olika länder.

Ändå är den 22-årige förre MFF-spelaren Bahrudin Atajic nästan helt bortglömd hemma i Malmö.

Efter elva säsonger i MFF:s ungdomssektion nappade han som 16-åring på ett bud från Celtic FC. Det beslutet tog han 2010 och efter ett par säsonger i den lika klassiska som framgångsrika Glasgowklubben spelade han fyra ligamatcher 2013-14 och var därmed en del i laget som vann ligan det året. Han avslutade dock säsongen som utlånad till League One-laget Shrewsbury Town i England.

Nästa kliv i karriären förde honom till Finland. Han skrev på för SJK (Seinäjoen Jalkapallokerho) och var med när det laget oväntat lyckades bryta en sex år lång svit av ligaguld för HJK Helsingfors.

Nu spelar han i Zalgiris Vilnius, som är favorittippat att vinna ligan i Litauen.

[ad_dropper zone_id=”1234″]

–  Jag är övertygad om att vi kommer att göra det också. Just nu ligger vi tvåa och har underpresterat lite grann, men vi har den bästa truppen och ska klara det även om ligan och konkurrensen är bättre än jag hade väntat mig, säger Bahrudin Atajic.

När Skånesport pratar med honom har han kvällen innan gjort comeback efter en envis skada som stoppat honom från spel i fem veckor. Zalgiris Vilnius mötte serieledaren FK Trakai, vann övertygande med 3-1 och Bahrudin spelade i 60 minuter.

– Att det inte blev mer berodde på skadeuppehållet. Jag får ta det lite försiktigt nu i början och fick också spela på en något ovan position, först som högerytter och sedan som vänsterytter. Normalt spelar jag längst fram som nia i vårt 4-2-3-1 eller i hålet strax bakom som tia.

Totalt har det, trots skadan, blivit fyra mål och fem assist i ligaspelet sedan Bahrudin Atajic kom till klubben. Efter 15 omgångar toppas tabellen av FK Trakai på 33 poäng. Zalgiris har 32 och FK Atlantas från Klaipeda skuggar på 31. Zalgiris Vilnius har dessutom precis förstärkt truppen.

– Vi har fått in två serbiska spelare. Jag vet inte så mycket om dem, men förhoppningsvis är de bra.

Matija Ljujic och Andrija Kaludjerovic heter de. Båda började på bänken mot FK Trakai, men Ljujic hoppade in och gjorde 3-0-målet.

När MFF förra säsongen för andra året i rad kvalade in till Champions League var Zalgiris Vilnius ett av lagen man mötte på vägen fram. Efter 0-0 i Malmö vann MFF efter stor dramatik – det var matchen som 16-årige målvakten Marko Johansson fick göra A-lagsdebut sedan Zlatan Azinovic blivit allvarlig skadad – med 1-0 i Vilnius. Därför kände Bahrudin Atajic till lite grann om Zalgris redan när klubben tog kontakt med honom.

– Jag följer fortfarande MFF noga och streamar alla matcher.

– Men annars visste jag inget om Zalgiris eller Vilnius. När de bjöd hit mig fick jag dock ett bra intryck direkt och det kändes helt okej. Det som lockade mest var speltid och Champions League-kval för Zalgiris vann ju ligan förra året.

Bahrudin Atajic betonar också att han gillar staden Vilnius och att det finns mycket mer att göra där än i SJK:s hemort Seinäjoki.

– Vilnius är en stor stad. Gamla staden är fin och i Trakai med sin park och slott strax utanför Vilnius är det också jättefint. Dessutom har dom väldigt god och bra mat nästan överallt här. I Finland var det ärligt talat rätt dött. Seinöjoki är en liten stad åtta mil utanför Vasa. Även om man tränar varje dag och behöver återhämtningen vill man ju gärna att det ska finnas något att göra utanför fotbollen.

Därför var det också en rejäl skräll att SJK kunde lugga HJK Helsingfors på guldet. SJK bildades så sent som 2007 genom en sammanslagning av två andra klubbar (TP Seinäjoki och Sepsi 78) och startade på den tredje nivån i seriesystemet. Först 2011 tog laget steget upp på andranivån och 2014 debuterade SJK i högstaserien Tipsligan. Det blev en andraplats direkt och säsongen efter vann man.

– En rejäl skräll. Men målsättningen internt var faktiskt att ta guld. Och vi hade en jättebra trupp. Den skotska ligan är givetvis på en högre nivå. Annars tycker jag att standarden på fotbollen är ungefär densamma i Finland och Litauen och det är alltid en merit och härligt att vinna ett mästerskap.

Zalgiris Vilnius spelar sina hemmamatcher på konstgräs. Det gör även toppkonkurrenten Trakai. Det är till och med så att lagen spelar på samma arena och därför delar hemmaplan. MFF-supportrarna som var på plats i Champions League-kvalet minns säkert att LFF Stadium är rätt liten och inte speciellt påkostad. Publikkapaciteten ligger mellan 5000 och 6000 och det är sällan utsålt. Egentligen är det förbundets anläggning och därför spelas även Litauens landskamper där. Alla de övriga lagen spelar på gräs.

– Fotbollen är inte så stor i Litauen, de flesta verkar mer intresserade av basket. Men Zalgiris Vilnius är en klubb som satsar så mycket man kan och vill göra ett ärligt försök att sätta litauisk fotboll på kartan. Främst genom att vinna några omgångar i Champions League-kvalet, säger Bahrudin Atajic och berättar att han skrev ett tvåårskontrakt med klubben när han kom dit i januari.

– Just nu är det fullt fokus på att få mycket speltid och spela så bra som möjligt. Att vinna ligan tre år i rad i tre olika länder är naturligtvis också något som lockar. Skulle det sedan leda till att jag får ett anbud från en bättre liga är det en bonus och något jag får titta på då. Det kan bli så att jag flyttar till nästa säsong. Men jag trivs i Vilnius och det är alltid det viktigaste.

Att rötterna inte går ur är dock Bahrudin Atajics twitterprofil ett tydligt bevis på. Mitt i den presentationen som Zalgirisspelare har han nämligen lagt in ”Forza Malmö, heja di blåe”. Profilbilden på honom innehåller dessutom en vy med en vacker blå himmel över gamla Malmö stadion.

– Jag spelade i MFF i elva år och det är min favoritklubb! Så kommer det alltid att vara.

– På landslagssidan är det Bosnien som gäller och jag har spelat ett par ungdomslandskamper för Bosnien. I EM håller jag på Sverige.

Håller du kontakten med några av dina gamla lagkamrater i MFF?

– Amin Nazari, Simon Kroon, Pawel Cibicki och Filip Helander och några till pratar jag en del med, ännu mer förr. Jag var med i den andra årgången i MFF:s fotbollsakademi och hann även gå en termin på fotbollsgymnasiet i Swedbank stadion innan jag lämnade för Celtic. Jag har massvis med fina minnen från MFF.

Men i pojk-SM höll det väl aldrig hela vägen för guld?

– Tyvärr. Jag är född 1993 och var med 92:orna när de förlorade finalen med 2-3 mot IFK Norrköping. Året efter föll vi i semifinalen. Jag tycker att vi egentligen hade så bra lag båda åren att vi borde ha vunnit guldet.

Med klubbens i hans hjärta har alltså Bahrudin Atajic ännu inget guld.

Ole Törner