FotbollMalmö FFOles MFF-blogg

Sana och Safari närmar sig

MFF-AIK är en het match.

Inte blir den svalare av att MFF:s guldtränare Rikard Norling är tillbaka i stan, i AIK-kostym.

Eller att både Behrang Safari och Tobias Sana är redo att gå in i truppen, och gör det.

Båda spelade den första halvleken i torsdags mot Wolfsburg. Viktigt efter skadefrånvaron och frågan är om någon av dem går in i startelvan?

Krasst uttryckt har Malmö FF värvat hem Behrang Safari för att han ska spela. Han har den kvalitén och statusen. Pa Konate har gjort det suveränt bra, men han är på OS. Yoshimar Yotún har redan ställts åt sidan en gång eftersom Pa passade bättre in i MFF:s spel och sedan presterade för bra för att bli petad. Det är inget gott utgångsläge för Yoshi i kampen mot Safari.

Tobias Sana är numera den ende renodlade yttern i truppen! Många har tjatat om det och efterlyst värvningar, men det är egentligen bara ett problem om laget spelar med klassiska kantslickare på mittfältet och det gör ju inte MFF. Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget är centrala spelare som bryter in från kanten. Sanas fördel – som jag ser det – är att han kan både och. Han kan bryta mönster och utmana och söka passningslägen på stora ytor. Med tanke på att Jo Inge Bergets form sviktat de senaste matcherna borde det dessutom vara läge för ett byte.

Det finns alltså saker som talar för både Safari och Sana.

Men jag tror att det är för tidigt. MFF vann trots allt med 3-0 mot Örebro SK efter en snyggt genomförd match, 45 minuter i en vänskapsmatch är en helt annan sak än att vara redo för start i en viktig tävlingsmatch. Ska jag tippa blir det samma elva som mot ÖSK.

………………………………………

För Rikard Norling blir det första matchen på Swedbank stadion sedan återkomsten till AIK.

Många är kluvna till Norling och har svårt att se hans storhet. Det har jag svårt att förstå.

Han förde MFF till seger i Allsvenskan och är därmed en av Malmö FF:s guldtränare. I Malmö är och ska det alltid vara stort. Han var även nära att lotsa MFF till Champions League och inledde den internationella upptrappningen som ledde till två raka CL-slutspel genom att nå gruppspelet i Europa League.

Dessutom gillade jag verkligen Rikard Norling som person.

Det fanns det säkert andra som inte gjorde, men det struntar jag i. För mig är han en MFF-tränare som ska hyllas.

…………………………………………

Före och efter matchen mot Wolfsburg skrev jag en del om behovet av den.

Hade det inte varit bättre med en full träningsvecka, särskilt som AIK med sitt Europaspel inte kunde ha det?

Antydde redan då att det är viktigt att inte säga nej till chanser att matcha mot starkt internationellt motstånd och ge hela truppen den erfarenheten.

Tänkte sedan; har jag inte skrivit om det här förr? Och det hade jag ju.

För att bli bra i Europa måste man spela många matcher mot internationellt motstånd.

Det finns två myter som om man tittar på fakta är rätt lätta att slå hål på.

Den första är att MFF numera spelar fler matcher än någonsin. Den andra är att MFF numera oftare möter internationellt motstånd.

Europacupfinalen 1979 och vägen till den fenomenala framgången var ett resultat av en medveten strategi från den tidens ledning att härda laget och truppen internationellt. De tio åren mellan 1970 och 1979 spelade Malmö FF totalt 478 A-lagsmatcher. Av dem var 165 mot internationellt motstånd. Det är 34 procent!

478 matcher på tio år ger ett snitt på 47,8. 1975 spelade MFF 59 matcher och tog SM-guld trots den täta matchningen, Europacupåren 1978 och 1979 blev det 56 respektive 58.

59 matcher är fortfarande rekord. Från 2013 och framåt har MFF spelat 48, 56 och 54. 70-talets amatörer/halvtidsproffs spelade alltså minst lika många matcher som dagens spelare. Utan att totalt trötta ut er med siffror kan jag också berätta att andelen internationella matcher trots Champions Leaguespelet fortfarande ligger en bit under 70-talets 34 procent.

Dåvarande MFF-hövdingen Eric Persson styrde i Tipscupen/Intertoto och såg till att MFF alltid var med, fick bra lag att möta och intressanta och utvecklande bortaresor. Dessutom utnyttjade man bland annat storpromotorn Börje Lantz internationella kontakter till att boka in vänskapsmatcher både hemma och borta.

Under hela 70-talet var Malmö FF alltid med i något internationellt cupspel, både i Tipscupen och de stora cuperna. Klubben lade dessutom in vänskapsmatcher mot Moskvas stadslag, Rangers FC från Glasgow (två gånger), Everton, Union Berlin, Carl Zeiss Jena, Karl Marx Stadt, Wolverhampton, New York Cosmos (med Pelé), Toluea (i Mexiko), Roma, Coventry, DDR:s landslag (två gånger), PSV Eindhoven, Puerto Ricos landslag (i San Juan), Millwall, Karlsruhe, Chelsea, Malaga, Olympique Lille, Louviere, Bristol City (två gånger), Royal Antwerpen, Nautico från Brasilien, Real Betis och Chicago Sting.

Samtidigt som klubben på 70-talet tog varje chans att möta internationella lag vann MFF fem SM-guld och fyra cupguld i den nationella konkurrensen. Mycket har förändrats och det går givetvis inte att rakt av jämställa det som hände för 40 år sedan med nu. Men om du ställt en fråga till någon av dåtidens MFF-ledare typ “varför ska ni spela mot Wolfsburg?” är jag rätt säker på han stirrat dig i ögonen och svarat “för att vi kan!”.

Skånesports MFF-expert Ole Törner.
Skånesports MFF-expert Ole Törner.
Taggar

Relaterade artiklar

Back to top button
Close