Matchrapport: Världsklass när rödhökar spöade pantrar

Hockeysäsongen drog igång en knapp halvtimme försenad.

Det var mer än vad publiken (2327 stycken) accepterade…

“Raise your hands in the air” uppmanade världsartisten Günther när han körde sin sista låt i liveuppträdandet innan matchen.

Redhawkspubliken gjorde naturligtvis så och lade dessutom till långfingrarna i en gest som inte tycktes vara de hyllningsgester som rimligtvis kunde förväntas. Klockan var 19.11. Matchen skulle ha startat 19.00 och nu stod vissa delar av Malmöpubliken inte längre ut med sin hockeyabstinens.

[ad_dropper zone_id=”1234″]

De ville ha hockey, oavsett vilken finkultur som bjöds i Malmö Isstadion. Inte ens Günthers hockeyfrilla dög.

Svalövs tätorts främsta musikexport genom tiderna, Günther, gick mer hem hos den smakfulla Panterndelen av publiken. I sin tighta svarta skinnpaj och i sina ännu tightare brallor gled singer/songwritern fram i den mest graciösa och sexiga av stilar med glansiga solglasögon från någon tysk bensinmack. Tillsammans med de båda musikaliska genierna i The Sunshine Girls revs den senaste hiten “No Pantalones” av – där en av textraderna för övrigt lyder “What the fuck, let’s do like Donald Duck”. Exakt i den stunden peakade kvällen.

The Sunshine girls hade förresten ännu tightare scenkläder (kan de ha varit påtatuerade kortkorta trikåer?) och uppträdde garanterat i de högsta klackar som någonsin beträtt isen sedan Per Ledin senast beträdde den.

Delar av publiken busvisslade ändå. Andra (manliga) delar av publiken var beredda att sälja hus och bil för att rymma med en av flickorna (helst båda) till första bästa söderhavsö.

[ad_dropper zone_id=”1246″]

Nåväl. Det skulle spelas hockey också. 28 minuter försenat kom käppakriget igång till tonerna av Gun’s n Roses “Welcome to the Jungle” – den aggressiva Kirsebergsmentaliteten lever lyckligtvis kvar och att DJ:n hos IK Pantern är ett geni vet vi sedan tidigare.

När hockeybockeyn väl startade var det de åtta personerna i Panternklacken som hördes mest och de gulsvarta matadorena på isen skrinnade bäst.

Jag svär. Hade jag brytt mig om hockey på allvar hade jag stått i den där klacken för att åka till Leksand, Oskarshamn, Bofors och Haparanda för att skrämma livet ur vanligt folk. De är helt galna. Galna!

När pippifåglarna väl hade vaknat styrde de matchen rätt bekvämt. Fabian Brunnström prickade ribban efter fyra minuter, men de lyckades inte få hål på djungelkatterna i den första perioden. Skottstatistiken 10-11.

Det dröjde tre minuter in i andra perioden innan Malmö Redhawks brottade in ledningspucken och sekunder senare låg även tvåan i nätet. Andre Benoit och Magnus Häggström var gärningsmännen och vid båda tillfällena stirrade jag ner i mobilen för att följa twitterflödet från OS-damernas kvartsfinal mot Brasilien. Hata mig ni, jag överlever.

0-3 kom halvvägs in i tredje perioden genom Robin Alvarez, med ett förflutet i just Pantern. Det fick även hemmapubliken att slå handflatorna mot varandra, samtidigt som Malmö-klacken hoppade och firade som ett reduceringsmål borta mot Timrå i omgång 214.

Så slutade också matchen och därmed kan vi konstatera att säsongen har gått lös. Att det var 2327 personer på läktarna (inte bara för Günther) var såklart det bästa av allt. Kassören slickade sig garanterat om läpparna.

/Christoffer Ekmark

 

Betygen:

6 = Bosse Larsson-klass

5 = Världsklass

4 = Mycket bra

3 = Vi är nöjda

2 = Njaaaa…

1 = Ålahueklass

0 = 031-klass

Domarna: 5

Finns det något mer potent inslag än en domare som slår ut händerna och “friar” en icingpuck med ett björnparningsvrål? “Huuuuuuuuuuuuuhhhh”. Jag har ingen aning om de var bra eller dåliga i övrigt, men enbart på magstödet får de högt betyg.

Matchtröjorna: 3

Panterns svart-gula är smått skräckinjagande och om de luktar något luktar de förmodligen motorolja, snus, blod och pizzarester. Redhawks vit-röd-svarta träningsmatchhställ kändes som något någon funderade ihop på fem sekunder för att hinna gå på tidig lunch. Znark.

Men.

Vad är grejen med dessa höga nummer? 31, 54, 67, 71 och sådant trams. Kamma er.

Musiken: 5,5

Günther, ACDC, The Hives och hög klass på varenda paustrudelutt. Inget modernt hittepå från topp-tio-listorna som de giriga skivbolagen styr över.

Ge DJ:n Malmö Stads kulturpris och en löneförhöjning. Och en Rockbjörn eller något.

Publiken: 4

En timme och 40 minuter innan match var det över 100 personer i entrén. Båda klackarna bjöd till fint. Hemmalagets gastade konstant och Redhawks när de behagade. Pantern vann klackkampen på fall, knockout, poäng och rutin.

Ismaskinerna: 1

Lika förutsägbara som vanligt. Kommer alltid drömma om att få ratta en själv och köra okontrollerat och aggressivt som en stockholmare på Essingeleden.

Korven: 0

Sladdriga standardslangar med stockholmssenap. Dessutom orimligt lång kö.