Nyheter

Agim Sopis löfte till sig själv

Ur arkivet hämtar vi idag “Tränarprofilen” med Agim Sopi.

 

En kommentar från Niklas Skoog kickade igång Agim Sopis tränarkarriär på allvar. Det var då han lovade sig själv att aldrig träna ett lag under division tre.

Agim Sopi är mannen som i höstas förde upp Prespa Birlik i division ett.

Samtidigt lämnade Sopi klubben för att bli huvudtränare hos seriekonkurrenten Landskrona BoIS.
Fotbollskarriären startade 1987 när han kom från krigets Jugoslavien 1987 och hamnade på en flyktingförläggning i Tyringe.

Därefter tog han sig till Österslöv i division fyra. Helsingborgs IF lät honom testspela, men det ledde inte till något kontrakt. istället fortsatte han spelarkarriären i NK Croatia, Kosova IF och sedan IFK Malmö.

Avslutningsvis varvade han ner som spelande tränare i nystartade Liria IF och Malmö BI.
Som tränare har han varit i Shkendia IF, SK Hakoah, BK Näset, FK Besna, FC Rosengård, Prespa Birlik och nu i Landskrona BoIS.

Sopi, för övrigt bror med förre allsvenska spelaren Baskim Sopi, är även assisterande tränare i Makedoniens U21-landslag.

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Man kan säga att det fanns två tillfällen. Det första var när jag 1995 slutade som spelare i IFK Malmö i division två och behövde ett nytt jobb. Jag fick frågan om jag var intresserad av att ta över helt nystartade Liria i division sju, så där startade tränarkarriären. Det andra tillfället, när jag bestämde mig för att satsa ordentligt på tränarrollen, var när jag hade Niklas Skoog i BK Näset i division fem för fem-sex år sedan.
– Han ställde frågan ”Vad gör du här? Du har ju högre ambitioner.” Då började jag skaffa fler utbildningar och tog in mer information från professionella akademier i Spanien och Italien. Jag lovade mig själv att inte träna lag lägre än i division tre.

 

[ad_dropper zone_id=”1234″]

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Nyss tog jag den högsta UEFA-pro-licensen vilket betyder att jag mer eller mindre kan träna vilket lag jag vill i hela världen.
Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Som ambitiös och noggrann. Men även som en positiv tränare som istället för utskällningar använder sig av mer konstruktiv feedback. Jag hoppas även att de känner att jag är en tränare som lyssnar på sina spelare, för det försöker jag verkligen att göra.

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag finns alltid tillgänglig för mina spelare, 24 timmar om dygnet. Dock är jag inte en sådan som dricker kaffe med dem på stan. Vi kan ha privata samtal och snack om både fotboll och annat, men ett visst avstånd är samtidigt viktigt att ha. För mig som ledare känns det bäst.

Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Att anpassa laget efter en tränares filosofi. För min del är det viktigt att ha en stark tro på det jag gör och jag försöker att anpassa mitt sätt att tänka och spela fotboll på till spelarna.
– Visst måste man anpassa sig lite utifrån spelarmaterialet, men i Sverige har vi samtidigt en försäsong på fem månader. Under den tiden finns det goda möjligheter att forma laget på det sätt man vill att det ska uppträda. Jag jobbar inte med något jag inte kan tro på själv.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Att vara tydlig och rättvis. spelarna måste också känna sig sedda.

 

[ad_dropper zone_id=”1246″] Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Ibland kan det vara läge att ge personen ifråga ledigt ett par dagar. Det kanske kan handla om att det tagit slut med tjejen. Hur som helst är det viktiga att hantera människan, inte spelaren.
– Är det möjligt tar jag gärna ett eller flera långa snack och jag finns som sagt alltid tillgänglig för mina spelare.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Det gäller att hantera sådana situationer med fingertoppskänsla. Den kaxighet som jag ofta ser hos unga spelare vill man inte ta bort. De måste få tro hårt på sig själva. Men när det övergår till att bli divalater tar jag snacket direkt för att få ner personen på jorden. Ofta handlar det om att grabben har bråttom att ta nästa steg i karriären och ofta talar jag om att det finns gott om tid för att utföra stora saker.
– Men, som sagt, man måste ha lite feeling för det där. Det fanns föräldrar till medspelare till Zlatan som inte tyckte att hans kaxighet var acceptabel. Tack och lov hanterade ledarna i MFF den situationen på rätt sätt… därför är frågan både intressant och spännande.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– Min kapten ska vara en person som tar ansvar och är noggrann på planen. han ska vara ett föredöme för de unga i truppen.

– Dessutom ska det vara en person som visar lojalitet mot både spelare, förening och ledarstab.
– I Landskrona valde jag att ge det förtroendet till Micke Dahlgren. Han är perfekt för den rollen.
– Jag har alltid en dialog med min lagkapten innan jag gör någon form av förändring eller tar något större beslut. Kaptenen har ju den vardagliga diskussionen med grabbarna i laget och kan säga till i förväg om mitt beslut eller idé kommer att tas emot bra eller dåligt.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag ändrar absolut ingenting. När jag var ny i FC Rosengård i division och hade ett helt nytt och ungt lag så fungerade allting under försäsongen. I serien radade vi sedan uddamålsförluster på varandra och efter en poäng på fem matcher började jag höra rykten om jag skulle få sparken eller inte. Men jag körde på med den spelidé som jag och spelarna i laget var trygga i. Det enda jag beordrade var ännu hårdare jobb – och efterhand kom även resultaten. Jag tror hårt på kontinuerlighet.
– Det finns tränare som gör förändringar och jag minns hur det Makedonska landslaget efter några förlustmatcher hade en viktig match mot Bulgarien. Istället för att träna tog tränaren dem till en ranch för att spela paintboll. Sedan förlorade de mot Bulgarien ändå och i tidningarna dömdes tränarstaben ut helt…

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– I fjor vann vi nästan alla matcher med Prespa Birlik och hade avgjort serien med sex omgångar kvar. Min uppgift var att banka in i spelarnas huvud att det inte finns några dåliga lag och påtala vikten av skärpa även på träning. Återigen gör jag inget annorlunda på träningarna.
– Skulle en spelare inte göra det jobb som jag förväntar mig utan utsätter sina medspelare för hårdare belastning får de en eller två varningar av mig. Sker ingen bättring då byter jag ut dem direkt. Efter en halvtimme om det skulle krävas. Bristfällig inställning accepteras aldrig. Så långt går det dock sällan.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Jag kommer nog alltid att reagera en hel del spontant. I tidigare klubbar har vi ibland känt att vi haft ögonen på oss mer än vad motståndarna haft och ibland har jag noterat tydlig partiskhet hos domarna. Då har jag försökt att hålla tyst själv och förklarat för mina spelare att det handlar om elva man mot 14 och att det då krävs ännu hårdare jobb.
– Om en spelare lägger ner mer fokus på domslut än på själva matchen är det bara att byta ut dem. I de högre divisionerna har domarna mer ögonen på sig och där fungerar saker och ting mycket bättre. Generellt sett tycker jag att jag alltid har en bra dialog med domarna. De är vanliga människor som gör fel ibland, det måste man acceptera.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring”. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Jag pratar väldigt mycket med dem. Kanske för mycket ibland. Det är ju så att spelare ett till elva alltid är nöjda. Det är spelare tolv till 22 som måste få veta varför de inte spelar. I vissa fall när det är svårt att motivera då två spelare på samma position är precis lika bra kan det handla om något så enkelt att jag inte vill ändra på startuppställningen för att jag vill ha kontinuerlighet.
– Men det gäller också att vara tydlig med varför man byter ut spelare – exempelvis om det handlar om taktiska detaljer eller om det sker baserat på prestationen.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Svår fråga. Det är klart att det är viktigare att förlora med värdighet, samtidigt finns det en del moment inom fotbollen som man vet att motståndarna hade huggt på utan tvekan. Man brukar prata om ”teknisk foul” högt upp i banan för att hindra en omställning exempelvis. Sådant är det ingen ifrågasätter, då heter det att man ”tar ett kort i rätt läge”.
– I grund och botten anser jag att Sir Alex hade rätt i sak, men att han kanske gick lite för långt med stackars Ole Gunnar…

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– När jag ser att min filosofi ger resultat på planen och att spelarna samtidigt har jävligt roligt i omklädningsrummet. När spelarna kommer fram efter en match och säger att vi vann för att vi tränar in en specifik sak, det gör mig lycklig. Bara tanken ger mig rysningar.
–Även när spelare som man jobbat mycket individuellt med utvecklas och tar ytterligare steg i karriären i andra klubbar gör mig glad.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Agim Sopi

Ålder: 48

Familj: Frun Pia och sönerna Albin (15) och Edvin (13).

Bor: Höllviken

Tränar nu: Landskrona BoIS

Tränare som inspirerat mig: Mauricio Pochettino i Tottenham, Pep Guardiola och Hasse Backe.

Favoritmusik: Albansk musik.

Favoritbortamatch: När vi var med det Makedonska U21-landslaget i Le Mons i Frankrike och spelade 1-1. I Sverige var det när vi med Prespa spelade borta mot FC Rosengård inför 2 500 personer.

Paradrätt i köket: En albansk grönsakssoppa – Tjorba.

Blir arg: När jag ser orättvisor och lögner.

Blir glad när: Min familj mår bra.

Landskronas träŠnare Agim Sopi under Landskrona BoIS fotbollsträŠning. Foto: Bildbyrån
Landskronas träŠnare Agim Sopi under Landskrona BoIS fotbollsträŠning.
Foto: Bildbyrån

Relaterade artiklar

Back to top button
Close