Arkivkollen: Hörbytränaren om att se mellan fingrarna
Kim Johansson är spelande tränare i Hörby FF i division fyra och har alltid lockats av tränaryrket.
Idag plockar vi fram en spelande tränare ur arkivet.
När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Jag har varit tränare i både fotboll och handboll sen 20 års ålder. Både för ungdomar och seniorer. Tränaryrket har alltid varit lockande, dels för att få sätta sin egen prägel på laget, samt kunna stanna kvar inom idrotten efter ens egen spelarkarriär.
Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Jag har börjat gå lite utbildningar nu och är färdig med första C-diplom. Än så länge har det inte tagit speciellt mycket tid.
[ad_dropper zone_id=”1234″]
Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Jag tror dom uppfattar mig som en seriös och motiverad tränare som alltid sätter fotbollen i första rummet. Tror och hoppas dom anser jag är kunnig och har en modern filosofi.
Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag är i en känslig situation då jag är spelande tränare och framförallt var spelare i samma lag innan jag tog över som huvudansvarig. Jag har goda relationer med många av mina spelare, men är väldigt noga med att hålla rätt avstånd, framförallt när vi är på plats inom fotbollen. Den respekten har jag fått och är väldigt noga med att hålla den.
Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– På elitnivå är det lättare för en tränare att kunna köra på sin tränarfilosofi, då man i största mån får dom spelarna man vill ha. I de lägre divisionerna som vi håller till i, är det viktigt att anpassa sig efter den gruppen man har, men samtidigt inte komma ifrån sin egen idé.
Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Att vara rak, ärlig och konsekvent.
Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Man spelar som man mår brukar jag säga. Mår man dåligt är det viktigt att man prioriterar hälsan och fokuserar på det för att sen kunna njuta av fotbollen. Jag finns där och stöttar i den mån jag kan, samt har en ökad förståelse för spelarens fotbollsspelande.
Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– En ung spelare som lyckas är bland det roligaste som finns för en tränare. Jag har förhoppningsvis en äldre grupp ledare på plan som håller honom nere på jorden. Om inte, får man ta ett ordentligt snack med honom, samtidigt som man behåller hans självförtroende.
Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– Det är otroligt viktigt att ha en lagkapten som spelarna ser upp till. Det skall vara en spelare som går i god för alla, drar med sig alla samt kan ryta till när det som mest behövs. En bra lagkapten är min andra hand på planen.
Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag försöker ingjuta mod i grabbarna, fortsätta att tro på det vi gör. Är det så att vi spelar riktigt dåligt är det upp till mig att hitta nya lösningar. Viktigt att ha en grupp som strävar åt samma håll, i med- och motgång. Är det så att föreningen plus spelarna vill ha en förändring så ställer jag gärna min plats till förfogande, om man anser det är det bästa för klubben.
Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Genom att behålla glädjen och lagkänslan. Ha roliga träningar, massa skratt och fortsätta sätta upp gemensamma mål att sträva efter.
Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Jag är ofta på planen som spelande tränare och har ofta en kommunikation med domaren. Dock via diskussioner, och inte genom ”sågningar”. Domaren är ofta i en utsatt position, därmed försöker jag alltid ha en rak och tydlig kommunikation med domaren.
[ad_dropper zone_id=”1246″]
Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Det är från situation till situation. I div 4 har man inte hur mycket tid som helst att lägga på sådana saker. En förklaring finns alltid, den får spelaren direkt när den frågar. Om den sen accepterar förklaringen eller inte, det är en annan femma.
När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Hade det varit avgörande för om vi vunnit serien eller inte, då hade jag sett genom fingrarna. Jag förespråkar fair-play men en taktisk varning/utvisning kan ibland vara helt okej. Dock inga ”fula” saker.
Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– Att tillhöra ett lag. Den sammanhållningen som ett lag har är värd så mycket. Man spenderar otroligt mycket tid tillsammans, att kunna ha kul och vinna matcher tillsammans, det gör mig lycklig.
Christoffer Ekmark
FAKTA
Namn: Kim Johansson
Ålder: 27
Familj: Mamma, Pappa, Bror, Syster
Bor: Malmö
Tränar nu: Hörby FF
Tränare som inspirerat mig: Jonas Thern, Hasse Mattisson
Favoritmusik: ”Mysmusik”
Favoritbortamatch: Bortamatch ”hemma” i Malmö
Paradrätt i köket: Är ingen Gordon Ramsey
Blir arg: När Arsenal förlorar
Blir glad när: Vi lyckas som lag
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se