Nyheter

Matchrapport: BoIS lät hjärtat tala

Matchrapport:
Landskrona BoIS-Malmö FF 3-1
Svenska Cupen

MFF må ha ett kassaskåp stort som en sjumannaplan, ny stadion, två stjärnor på tröjan och allt det där.
Man Landskrona! Landskrona har Seglarpaviljongen, karnevalen, trådbussar och BoIS. Landskrona fucking BoIS.

Det dröjde exakt fyra minuter.
Då hoppade BoIS-tränaren Agim Sopi omkring i frustration på bänken över att Erik Pärsson inte tagit sitt skottläge utan istället passat fram till Alexander Tkacz.
En sekund senare fick Sopi fnatt.
Då hade Tkacz tagit vara på passen och placerat in den i långa hörnet.
Och jag kan garantera en sak. Så högt har det inte jublats på Landskrona IP på många många många mååååånga år. Vi har skrivit förut att Erik Pärsson är den bästa spelaren i sin division ett serie – och står fast vid det.
Någon tillfällighet var det inte heller. Jag såg BoIS-spelarna mot Kristianstad i veckan. Då var de ganska sega, ärligt talat.
Nu glödde det i ögonen på dem. Nu djävlar var det på allvar. Och inte var det någon dödgrävarfotboll heller. Det var “framtidens fotboll” som spelades. Hellre spela sig ur situationer än att rensa möget till löpande dårar på topp. Högintensiv kommunikation i samtliga lagdelar och mitt i allt fokus fanns ändå utrymme för kretivitet.
MFF-spelarna såg ut att vara ut på ett träningspass när matchen inleddes, men ingen grundkapacitet i världen kan ersätta vilja.

 

[ad_dropper zone_id=”1234″]

 
EXAKT tio minuter senare ringde det igen.
Jonathan Levi vann en närkamp mot Oscar Lewicki med 84-0, spelade sig fram med Erik Pärsson, sprang sig fri och chippade vackert in 2-0.
Vid det här laget knöt varje svartvitrandig själ näven så den krampade. Man kunde nästan känna hur kranarna ute på varvet växte en halvmeter. Plötsligt kunde alla människor som aldrig fattat vad idrott går ut på inse vad det gör med folk. Det tar fram det innersta som annars ligger gömt.
BoIS-spelarna älskade situationen. Nu försvarade de sig som om det var dansken, ryssen eller marsianer som kom. Och med Erik Pärsson som torped längst fram fanns det naturligtvis chans att ställa till ännu mer oreda.
Publiken fattade också. Nu väntade 75 minuter av en matchbild som skulle se ut som om Brasilien mötte Glemmingebros B-lag.
När domaren blåste till halvtidsvila vid ställningen 2-0 såg MFF-vd:n Niclas Carlnén ut att kunna klyva atomer med sin voldemortblick. Det här hade han inte räknat med med en trupp där spelarnas enskilda märkeshandväskor förmodligen kostar mer än vad BoIS ersätter årligen. MFF hade inte en enda vass målchans på 45 minuter. Inte en! Om man inte räknar in Tinnerholms vänsterfotsavslut som nyss sägs ha passerat uranus omloppsbana.

 

 

[ad_dropper zone_id=”1246″]

 

I andra halvlek kom Eikrem in på banan istället för Svanberg, som hade svårt att få till det i sin första matchstart, och MFF höjde sig direkt. Eikrem crosspassade elegant, slet upp ytor med sin spelförståelse och Berget prickade ribban efter två minuter.
Men BoIS vek inte ner sig. Vissa stunder spelade de mer som MFF än vad MFF gjorde, med modigt och offervilligt högt presspel.
Det skulle löna sig.
Erik Pärsson vann boll mot Rasmus Bengtsson i den 57:e minuten, älgade sig fram i straffområdet och vinklade snyggt in 3-0 i den 58:e matchminuten.
Agim Sopi var så het på tränarbänken att ha kunde fått assist på målet. Farbröderna som suttit på IP år ut och år in, vindpinade av motgångar, log mot varandra och insåg plötsligt att alla år av ångest, budgettekniska katastrofer och annat elände plötsligt vägdes upp av detta ögonblick.
Ena veckan torsk mot Tvååker.
Nu 3-0 mot Champions Leaguematadorerna från söder. Storebror fick på käften så det skakade i hela sundet. Och någonstans satt förmodligen Olof Lundh och klickade sig in på hemnet för att se hur prisläget på villorna i Borstahusen är nuförtiden.

Kort senare kom inbytte Rasmus Alm fri och höll på att rulla in 4-0.
Och när Tinnerholm för en gångs skull lyckades göra mål på ett läge så var han offside…
MFF gick ner på trebackslinje, bytte in AC (mot Rasmus Bengtsson) och Rosenberg (mot Sana). MFF-spelarna trillade runt och pressade konstant. BoIS-spelarna sprang så varenda muskel vred sig i kramper.
Den största skillnaden mellan lagen var inte det fotbollsmässiga kunnandet. Det var hungern, viljan och desperationen – alltså ingenting man kan träna sig till. Det är någonting som kommer från själen.

Trots tre mål var det en högerback, Micke Dahlgren, som stod för matchens delikatess. Öresunds Messi blockade först efter en Kenya-löpning Bergets skott i halvfriläge till inspark. I löpningen efter dubbeltunnlade (!) han! Först Erdal Rakip och sedan Pa Konate. Bara den räden av högerbacken var värd att gå ut från arenan, betala ny entré, och gå in igen. Dahlgren som för övrigt var målskytt i senaste Cupderbyt mot MFF (vid 2-1-segern 2007).
Sittplatspubliken körde “vulkanen” och Black & White slutade aldrig att sjunga. För allt som MFF pressade fram var lite hörnor och ofarliga inlägg.

Tills det stod 78.25 på klockan.
Efter en kort hörna landade bollen framför fötterna framför Berget, som stötte in reduceringen. 3-1. Jakten var inledd på riktigt.
Men alla visste…
Det här var kört. Vissa böcker vet man hur de slutar trots att man bara kommit halvvägs. Precis så var det nu. Hetsen under slutminuterna, då BoIS fick stående ovationer, var balkanlik och segerjublet var tecknet på en fotbollsrenässans i arbetarstaden. Gruppspel i svenska cupen, förhoppningsvis som Superettanlag!

Landskrona BoIS skräll i cupadjävelen gav näring till en svältfödd stad.
För MFF fortsätter förbannelsen att vila som en blöt nedpinkad filt över föreningen.

/Christoffer Ekmark

Betygen:

6 = Bosse Larsson-klass
5 = Världsklass
4 = Mycket bra
3 = Vi är nöjda
2 = Njaaa…
1 = Ålahueklass
0 = 031-klass

Tränarklädseln: 2
Allan Kuhns personliga shoppingassistent hade verkligen gjort sitt. Hans kostym utstrålade regeringskansli-aura.
Agim Sopi däremot… Söndertvättad pikétröja, svarta gympabrallor och slitna kickers-skor. Vi har sett pizzabud i Solna mer välklädda.

Tacklingsvalet: 1
BoIS rivjärn Måns Ekvall var nära att hinna ikapp en boll som rann ut över linjen. I hans löpväg stod Allan Kuhn. Måns ställdes alltså inför ett val. Vika undan eller mangla. Han valde det förstnämnda. Något som ALDRIG hade skett i division sex mellersta om undertecknad fått valet…

Kvartssamtalet: 1
Det här med att spelare och tränare går fram till publiken och “diskuterar” efter match. Det kan väl vara ett storhjärtat betyg i sig. Men bara för att publiken grymtar för en motgång? Det ingår att lag presterar upp och ner. Fungerar inte det får man sluta hålla på fotbollslag och börja följa brädspel eller något.

Korven: 5
Trots att den intogs en halvtimme efter matchen var den varm, knaprig och dränkt i Hultbergs senap. Man går sällan hem hungrig från IP en löningsdag.

Vissa små delar av publiken: 0
Idioter. Ärkepuckon. Ålahuen.
Har ni så fruktansvärt dåligt omdöme, så lite fotbollsintresse och så lite innanför pannbenet att in måste kasta grejer delar av läktaren och bangers på varandra – under matchen – kan ni väl lika gärna åka ner till Syrien, Afghanistan eller någon annan krigszon där är “ridderlighet” kommer mer till pass. Googla “Främlingslegionen”. Å andra sidan får man väl vara nöjd, med tanke på att det är Malmöbor och landskronaiter som muppar sig, att det inte handlade om handgranater.

Andra delar av publiken: 5
Skånederby på ett nästintill fullsatt IP. Så underbart! En bortaklack som skapade 90-talsstämning och en hemmaklack som förhoppningsvis fick en återfödelse “var bra för skånsk fotboll”.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close