Sämre än Cork
Först:
Landskrona BoIS gjorde en kanonmatch, med tanke på att det är ett division 1-lag en once in a life time-match. Efter den suveräna starten kunde man spela tätt som en tegelmur i försvaret, smart i alla besluten och med ett omställningsspel som gjort Pelle Olssons Gefle IF stolt!
Jag kan inte se BoIS missa avancemang till Superettan, kan inte se laget hamna efter Öster heller.
Nu är det sagt (och på vår Skånesportsajt kan ni läsa massvis om BoIS bragd).
Då kan vi koncentrera oss på huvuduppgiften i den här bloggen. Motståndet kan vara hur bra som helst – och det var alltså BoIS – med det finns ingen ursäkt att förlora mot ett division 1-lag. Inte i en turnering som gäller en titel och inte när konsekvensen blir att MFF missar gruppspelsstadiet i cupen till vintern/våren.
OCH INTE PÅ DET HÄR VISET!
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva det, men det här var sämre än Cork. När MFF åkte ut mot det internationella kalkonlaget med 0-1 hemma efter att ha förlorat mot 1-3 borta i Intertotocupen 2004 trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva något liknande i modern tid. Men med tanke på kvalitén i truppen och resurserna i klubben var det här ännu mer uselt. Samma sak nu som då, ett motståndarlag som kämpade till benen skakade av trötthet och ett MFF-lag som bara borde skämmas. För allt! Jag har sett i stort sett allt med MFF i över 45 år, rätt mycket innan det också. Den här matchen platsar lätt på en tio i botten-lista.
Det finns många enskilda spelare att såga.
Ett par individuella misstag var hårresande.
Men det leder faktiskt bort från det viktiga. Den här förlusten berodde på en kollektiv skitinsats. Att plocka fram någon eller några som speciella syndabockar är att låta de övriga slippa alldeles för billigt undan.
Istället för att fråga vilka som var sämst tycker jag att det är mer relevant att fråga om någon var bra? Svaret på det är nej, nej och åter nej.
Bäst var egentligen Anton Tinnerholms raka och rättvisa slakt av MFF:s insats när han blev intervjuad i pausen i CMore.
Det går en gammal story om att efter en extremt usel insats av MFF under Antonio Durans tränartid lät han bussen köra ifrån spelarna och parkera en bra bit bort. Sedan fick de gå ifatt den. Ikväll borde de åtminstone fått gå till den i Landskrona sällsynt felplacerade stationen och ta pågatåget hem. Och själva fått betala biljetterna.
Alla spelarna var alltså usla och förlusten ett kollektivt ansvar.
Tränarstaben ska också ha det betyget.
Bara en sådan sak som att efter första 45 byta ut 17-årige mittfältaren Mattias Svanberg. Efter en halvlek som man kunnat sälja på ebay som hästgödsel pekar man alltså ut lagets yngste spelare som den som mest behövde stiga åt sidan när det fanns en hel hög etablerade spelare som var minst lika dåliga.
Rotation är nödvändigt och säkert ibland det bästa medlet inför en sådan här match, men MFF måste ha med åtminstone en i kvartetten Magnus Wolff Eikrem, Markus Rosenberg, Anders Christiansen och Enock Kofi Adu för att kunna spela som Allan Kuhn vill att laget ska spela. Det borde han faktiskt själv ha enklast att förstå.
Särskilt som man ändrade på fem av de sex offensiva positionerna från J Södra-matchen.
MFF har nu på kort tid:
Blivit femma i Allsvenskan och missat Europaspel.
Förlorat cupfinalen och missat Europaspel igen.
Åkt ur 2016-17 års upplaga av Svenska cupen nästan innan den börjat.
Det innebär att det bara återstår en enda sak som kan rädda säsongen:
SM-guld!
Det är också Allan Kuhns enda livlina till 2017.
Exakt den situationen har MFF satt sig i nu och det är faktiskt dags att tala klarspråk om det! Så att alla i klubben hör.
Och precis där hittar jag det enda lilla positiva att skriva. Cork City-fiaskot hände 2004. De flesta vet nog också hur tabelltoppen i Allsvenskan såg ut det året.
