Matchrapport: Äntligen ett cupajävelenguld

Matchrapport:
FC Rosengård-Linköpings FC 3-1 (1-0)
Svenska Cup-finalen

 

FC Rosengård gjorde det Malmö FF inte lyckades med.

Nämligen att förvalta en 2-0-ledning till seger i cupajävelenfinalen.

Svensk damfotboll domineras av två lag. FC Fosengård och Linköpings FC.

Att dessa båda två gjorde upp i Svenska cupen var fullständigt logiskt – och såklart även en gnutta småtrist. För på planen syntes två lag som begrep att det inte gällde att göra misstag. Som så ofta i stora finaler så kvävs kreativiteten av det blytunga ”måstet” att spela enkelt och rakt och okomplizzzzerat.

Men! Matchuret var på väg upp på minut 43 när Rosengård fick ordentlig utdelning på sin höga press. Linköpings vänsterback lallade lite för mycket med bollen varpå Marta kunde bryta och rycka fram med bollen. I helt rätt steg petade hon fram bollen till Lotta Schelin, som såg att det var ledigt i bortre hörnet och bredsidade in bollen behärskat. 1-0 och en isbrytare i en match som fram tills dess mest påminde om ett olyckligt gammalt äktenskap. Ni vet, ett sådant där mannen bestämmer vad som ska ses på TV, vart husvagnssemestern ska tillbringas och vilken morgontidning som ska has. FCR var gubben som styrde och ställde för att sedan borsta av sig tantens småsyrliga kontringar med en självsäker dominans.

 

[ad_dropper zone_id=”1234″]

Det hann gå en minut och fem sekunder av andra halvlek när det small igen.
Marta bröt in i höger straffområdes kant och vrickade bollen upp i en båge på bortre stolpen. Där dök Lieke Martens upp och rakade in 2-0.
Det brukar synas tydligt i matcherna att FC Rosengård är det bättre laget, bortsett från på resultattavlan. Men nu kändes matchen avgjord. Trots att ett annat Malmölag relativt nyligen tappat 2-0 i en cupfinal.
Skillnaden nu var att FCR inte hade en bindgalen Oscar Lewicki som kastade sig in i huvudlösa tacklingar på mittplan – utan istället ett gediget mittfält som hade kyla nog att väga varje situation för sig och göra intelligenta val.
Med timmen spelad övergav FCR sitt höga pressspel. Och straffades direkt.
Lite nonchalant och slött lät man Linköping rulla runt på offensiv planhalva och på ett vackert inlägg mötte Blackstenius bollen. 2-1 och nerv i matchen. Blackstenius förresten – att inte FCR värvat henne ännu är ju lite märkligt. Det är ju nästa Lotta Schelin.
Spännande blev det dock inte.

[ad_dropper zone_id=”1246″]

Reduceringen var som en örfil på en nyuppstigen tonåring. Först prickade Ella Masar stolpen från 30 meter och minuten senare fick Marrrrrrrrta Viera da Silva bollen i straffområdet. Marrrrrrrta Viera da Silva (varför förkortas det bara ner till Marta ibland – namnet är ju underbart?) vände bort sin back och placerade kyligt in 3-1 i bortre gaveln.
En lättnadens suck hördes över hela Malmö. Nu kunde det ju inte bli 2-2 och strafftorsk igen.
Marrrrrrrta Viera da Silva, planens, Malmös och hela galaxens gigant, log som ett barn på julafton, sträckte fingret i skyn och där och då hade man lika gärna kunnat blåsa av matchen.
Målet vare en sådan där knorr längst ner i hörnet på en tavla som konstnärer använder sig av när de signerar sitt mästerverk. Den här cupfinalens signatur löd ”Marrrrrrrrta Viera da Silva”. Två mål, en assist och 90 minuters underhållning.

2057 var på plats på IP. Intrycket från matchen var att det inte var första gången de får fira ett guld den här hösten…

/Christoffer Ekmark

Betygen:

6 = Bosse Larsson-klass
5 = Marrrrrrrrta Viera da Silva-klass
4 = Mycket bra
3 = Vi är nöjda
2 = Njaaa…
1 = Ålahueklass
0 = 031-klass

Målvakten: 4
Zecira Musovic knep ett friläge redan efter tio minuter efter att ha läst av spelet snyggt. Viktigt viktigt. Mycket stabil i övrigt och dirigerade sin backlinje med rejäl pondus. Inte mycket att göra på målet.

Backlinjen: 4
Ali Riley forsade fram på sin vänsterkant med precisa inlägg och smarta passningar. Berglund och Ilestedt spelade hårt, säkert och inspirerat och Lina Nilsson hade full kontroll på sin kant. Sista 25 gick Asante ner på mittbacken, när Berglund kroknade, och agerade hur lugnt som helst.

Mittfälet: 4
Löpvilliga, bollskickliga och med Marrrrrrrta Viera da Silva på kanten. Lite lojt vid 2-0-läget och där hade det behövts någon som satte ner foten direkt. Marrrrrrrrta Viera da Silva gjorde å andra sidan just det kort senare.

Anfallet: 5
Natasha Andonova och Lotta Schelin är löpstarka som Kenyas långdistanslag. 1-0 var klassigt och samspelet med mittfältet imponerande.

Tränarklädseln: 2
Jack Majgaard Jensen är inte en man som passar eller känner sig bekväm i kostym och slips, men han försökte åtminstone. Vi skulle dock aldrig ha köpt en begagnad bil av honom.
Linköpings Martin Sjögren dök med sin blonda kalufs och sjudagarsstubb upp i jeans och en för tight ljublå skjorta – som om han var på audition för en Pripps Blå-reklam

Underlaget: 1
Konstgräs när det ska spelas om en titel är aldrig okej. Det spelar ingen roll om matchen avgörs på Grönland i januari.

Klackarna: 2
FC Rosengårds puttrade på rätt frekvent med en taktsäker trummare, utan att för den skull få den där wowfeelingen.
LFC hade med egen egen liten busslast med flaggviftare och flera trumslagare, men finessen saknades och det lät mest som ett gäng civilingenjörer som hade på lokalradion för högt.