HandbollHandbollsbloggen

Förbannelsen släpper inte

Handbollssäsongen närmar sig.

Jag vet att vissa av er fortfarande tror att det är sommar, men ni har fel. Det är bara varma höstdagar.
Jag vet – för jag fryser om tårna i slutet av fotbollsmatcher och jag har redan fått bristningar i axeln efter att ha huttat bollar i inomhushallar trots att jag inte borde. Instinkten har återigen förrått förnuftet, det lilla som finns.

Nåväl. Vi har den senaste veckan lyft på locket hos damernas elitserielag. Eller SHE, Svensk HandbollsElit, som serien numera heter.
Jag vet inte vilken konsult Svenska Handbollsförbundet använde sig av för att skaka fram det namnet – men de borde begära pengarna tillbaka.

HandbollsElit?
Vad är det för ett ihopskrivet mögord? Ett stort E mitt i? Ett stort mög-e. Det låter som ett ord en tioåring försöker komma undan med på en skoluppsats – utan att ha en chans att lyckas med. Eller en idé som avslutades halvvägs.
”Det får bli SHE. Svensk…. Handbolls…. Elit…. Typ. Någonting. Nu tar vi lunch, de har tacobuffé idag!”
Svensk HandbollsElit… Tänk om Sven Melander får reda på det här…
Jo. Jag vet. Klubbarna ville ha ett varumärke som är enklare än ”Elitserien” att sälja in. Det tror jag är bra tänkt.
”Svensk HandbollsElit” tror jag inte är lika bra tänkt.

 

 

Den senaste stora värvningen i ligan står Sävehof för. Jamina Roberts flyttar tillbaka och gör laget snuskigt starkt. ”Det bästa laget någonsin i en svensk liga” säger Ola Månsson i H65 Höör.
Så det lär bli som vanligt. En grundserie där IKS (i sin nya hall) gör mos av motståndet, ett slutspel där de får bekänna aningen mer färg och sedan en final där det spekuleras i förlust men där verkligheten hinner ikapp efter en kvart.

H65 är annars laget som jag de senaste åren, mest på grund av boendeort, har följt lite extra. Nyss var de i Danmark och träningsspelade och jag var helt säker på att siffrorna var felredovisade. Seger mot Team Esbjerg med 24-20? Detta Esbjerg, visserligen utan sina holländskor, som strax ska spela Champions League – mot ett skadedrabbat och ungt H65 som håller på att sätta ett helt nytt spel.
Det vittnar om hög potential.

H65:s är förmodligen ett av seriens mest svårbedömda lag just nu. Lagkaptenen Jonna Linnéll kan eventuellt spela premiären – eventuellt vara slut som handbollsspelare. Jasmina Djapanovic är en svårtydd knäskada och ingen vet när hon är tillbaka. Mittförsvaret är helt nytt. Demonskytten Mikaela Mässing missar hela första halvan av säsongen – och att komma tillbaka efter korsbandsskador har vi sett kan vara komplicerat. Sätter man igång för tidigt kan det bli skit, se på Julia Sandell i Eslöv som slog upp sin skada när hon skulle göra comeback.

Stackars Lugi har redan fått sin årliga korsbandsskada. Min “favorit” Sara Olofsson, en av de viktigaste i försvaret och en av murbräckorna i anfallet, hade oturen den här gången. Säsongen 16/17 är körd.
Dragan Brljevic kallar det “en förbannelse”.
Jag skulle vilja se en kartläggning kring dessa korsbandsskador. Jag anar att golvet i Lund kommer att bli överrepresenterat.
“När vi spelade på parkettgolvet i gamla hallen var det knappt någon som visste vad en korsbandsskada var” säger Dragan.
Och han har ju rätt!
Lugi har verkligen ansträngt sig för att motverka korsbandsskador.

 

 

Kartläggningen kring de skånska SHE-lagen finns för övrigt här:
Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Close
Close