Thern brinner för talangerna

Jonas Thern brinner för att utveckla unga fotbollstalanger.

Så pass mycket att chansen att på nytt få se honom som tränare på seniornivå är rätt liten. Det gjorde han klart när han i somras gästade Skånesport för att spela in ett avsnitt i podden Blått snack.

– Att jobba med ungdomarna och vara med och forma dem slår det mesta. Jag kan dessutom se att många av dem jag tränat blev bra och spelar på hög nivå.

– Jag tror på att ge spelarna mycket frihet och gillar inte alls det här med tränare som från det att spelarna är tio år står och skriker att de ska släppa bollen och inte dribbla. När jag bestämde mig för att satsa på det här med ungdomsakademier tittade jag mycket på historien och hämtade inspiration från Holland, berättar Jonas.

Inspiration från kreativa Holland, inte trista Holland. För det finns, numera, både och.

– Det har varit mycket debatt även i Holland med van Gaal som representant för det tråkiga och det styrda, allt det som bröt mot traditionen från Johan Cruijff och de andra. Jag är inte på van Gaal-sidan.

– Samtidigt är inte teknik allt. Det är bra, men teknik utan spelsinne räcker inte. Jag kör 4-3-3 med ambitionen att spelarna ska utvecklas i sina roller i det systemet. Samtidigt säger jag till mina spelare att de måste anpassa sig när de går vidare. Då kan de ju inte säga till den nye tränaren att Jonas sa att 4-4-3 är bäst.

Bland talangerna Jonas Thern arbetat med finns bland andra Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad, men det är IFK Värnamo-spelarna han helst lyfter fram eftersom det är dem han verkligen satt sin prägel på. Där finns namn som Viktor Claesson i Elfsborg, före detta HIF-spelarna Joseph Baffo och Loret Sadiku, Niklas Hult i Nice, Joe Sise i Halmstads BK som efter skadeproblem nu startat om karriären i Halmia och Dzenis Kozica i Jönköping Södra.

– Sedan finns det ju ett par i Superettan också.

Överhuvudtaget är Jonas Thern positiv till utvecklingen i de högsta serierna i Sverige. Han hyllar de två nykomlingarna Jönköping Södra och Östersunds FK som verkligen satsat på att spela istället för att tjonga. Dessutom har klubbarna blivit bättre på att släppa fram talangerna i tidig ålder.

– När klubbarna ser att det går att utveckla ett eget spel i Superettan som även håller i Allsvenskan inspirerar det. Sedan måste man våga ge en 16-18-åring chansen ibland i kanske två matcher. De kan vara jättebra i en halvtimme för att sedan helt försvinna och om de är dåliga faller de lägre än en rutinerad spelare. Men det får man ta, så är det med talanger. Och är man bara ärlig när man talar om varför de inte får spela nästa match är det inget problem.

När Jonas Thern var tränare i Halmstads BK- med nye förbundskaptenen Janne Andersson som assisterande – körde han ibland tre fingrar-gesten. Tre fingrar som i ”jag har en tredjeplats i VM, vad har ni?”. Mer på skämt än många förstått. men ändå.

I kontakten med talangerna har han givetvis nytta av den meriten och tiden i MFF, Benfica, Napoli, Roma och Rangers. Respekten det ger lättar han dock upp efterhand.

– I början har de jättestor respekt. Sedan skämtar jag lite om hur det är att bli gammal, tjock och inte kunna springa som man vill längre.

Alla behöver heller inte vara i super-trim för att prestera.

Bästa, eller värsta, exemplet är nog Igor Sypniewski, en spelare Jonas Thern tog till Halmstads BK och som senare värvades till Malmö FF. Hans personliga problem stoppade en fantastisk karriär, men när han klarade att satsa gjorde han det på en hög nivå.

– Igor hade gjort succé i Panathinaikos och jag förstod först inte varför han ens skulle vara aktuell för en svensk klubb. Men man låg på och sa att det var allvar och när han kom till Halmstad för att testa förstod jag ju varför. Han var ett vrak som inte ens kunde springa ett par 100 meter. När vi spelade på liten yta såg jag däremot att han var enorm i passningsspelet och kvick i fötterna. Där fanns något och jag tyckte att vi skulle säga ja.

HBK nappade, Sypniewski fick kontrakt och Jonas berättar om all tid han lade ner på att få honom att trivas och få i alla fall lite lugn i själen.

– Jag satt i timmavis och fikade och trots att hans engelska var oerhört knagglig fick vi sagt en del till varandra och det upprepades hela tiden han var i Halmstad. Han hade ju alkoholproblem och kände sig förföljd och hans svårigheter i Polen var inte helt gripna ur luften. Wisla Krakow köpte honom och gav honom ett oerhört bra kontrakt bara för att de sedan skulle kunna sälja honom vidare till Bordeaux och tjäna en massa pengar. Men Bordeaux backade ur och då gjorde Wisla allt de kunde för att bli av med honom och utgiften.

Igor Sypniewski tränade hårt ibland och stundtals inte alls. Han var övertygad om att han kunde göra massvis med mål i Allsvenskan hur lätt som helst.

– Jag sa till honom att försvaren är bra i Allsvenskan, det är svårt att göra mål. Han sa okej, jag ska träna och jag tycker att jag vann hans förtroende. Utan att gå in på detaljer hade han haft en hemsk uppväxt och han litade inte på någon. Men han var så tacksam över att jag satte av all tid till att prata med honom att han lovade ett mål per match.

– Du förstår inte riktigt hur svårt det är fortsatte jag att säga till honom, men han gjorde det. Tio mål på tio matcher. Just då när alla trodde det var okej kom det ett samtal där vi fick reda på att han försökt begå självmord.

Demonerna hade kommit ikapp honom igen. Bara ett par dagar senare var han dock tillbaka på träningsplanen. Som om inget hade hänt. Kaos var ju hans vardag

Trots att MFF visste om alla problemen ville klubben värva honom och när Jonas Thern fick frågan om det var ett klokt beslut poängterade han noga att Igor Sypniewski måste särbehandlas.

– Jag berättade att man hela tiden måste ha någon som ställde upp och pratade när han behövde det och att det var viktigt att vinna hans förtroende. Dessutom ville inte Igor till MFF i början. Ajax var intresserat och även Rosenborg. Igor ville till Ajax. Men det blev MFF och tyvärr fungerade det bara i korta perioder.

Trots alla bekymmer hyllar Jonas Thern Igor Sypniewski som en riktigt stor spelare. Han minns bland annat ett mål mot Östers IF där Igor först fintade bort Markus Jonsson, sedan lurade skjortan av Fredrik Bild och slutligen förnedrade målvakten Björn ”Pinnen” Stringheim.

– Det finns en bild där Bild hänger i luften, håller på att ramla och Igor bara skrattar. Sedan gjorde han två försök att lura Stringheim. På det andra fick han ner honom och sedan gick han bara lugnt in med bollen i målet medan Stringheim förtvivlat kröp efter honom för att försöka komma ikapp.

– Då blev jag sur på Halmstadpubliken som bara satt och klappade lite försynt med händerna. Fattar ni inte vilket unikt mål ni precis har fått se, ni borde stå upp och jubla, tyckte jag. Sa det också och fick lite skit för att jag kritiserade publiken. Men HBK-publiken var aldrig särskilt entusiastisk. Hade han gjort ett sånt artist-mål på Swedbank stadion under de senaste åren hade det blivit ett oerhört jubel. En hyllning som det målet var värt, säger Jonas Thern.

Ole Törner