Från MFF-målvakt till div 5-tränare

Del 14 i vår serie med skånska tränare handlar om Nesat Spahiu.
Den hetlevrade målvakten i Malmö FF som fann sig till rätta vid sidlinjen.
Efter nästan sex år i Håkanstorp bytte Nesat Spahiu klubb till Liria. Där har den gamle MFF-målvakten hittat ett genomgående sätt att arbeta och har dessutom blivit betydligt lugnare när domsluten går honom emot.
Veckans tränarprofil hittar vi i division fem i Liria.

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Jag har alltid sett mig som en ledare. När jag var målvakt i Malmö FF:s ungdomslag men inte platsade för en elitsatsning så väcktes intresset på allvar. Jag trivs i den rollen helt enkelt.

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Jag har bara gått någon enstaka kurs, men vill hemskt gärna gå fler utbildningar. Till sommaren hoppas jag att det blir av, men någon professionell satsning blir det knappast.

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Som väldigt hård och noggrann, men samtidigt enkel att ha att göra med. Jag lägger ned rätt mycket tid på det här och förväntar mig en del tillbaka. En hangup som jag har är att det ska se väldigt organiserat och snyggt ut. Härom dagen kom två killar ut till träningen med fel färg på strumporna. Då skickade jag tillbaka dem till omklädningsrummet. Sådär kan man inte ha det…

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– På den här nivån, division fem, fungerar det inte om man distanserar sig för mycket till spelarna. Vi är ju på planen för att ha roligt tillsammans. En del av spelarna har jag en privat relation med och vi umgås såklart en hel del, men samtidigt försöker jag att hålla ett visst avstånd. Det handlar ju även om auktoritet och respekt.

Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– På elitnivå tror jag det handlar om att få ett lag att anpassa sig efter en tränares sätt att spela fotboll. Jag försöker att göra likadant med Liria i division fem. Visst kan det vara så att mer kretsar kring en specifik spelare på den här nivån, men min ambition är att ha ett lag som spelar på samma sätt oavsett vilken startelva man har.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Förmågan att lyssna. Jag är ingen allvetande fotbollsexpert och mina spelare har ofta synpunkter och idéer. För mig gäller det att lyssna på deras åsikter och värdesätta dem, för att sedan kunna ta egna beslut. Om de känner att jag verkligen lyssnar på dem tror jag att de accepterar det bättre om jag väljer ett annat beslut.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Det händer ju då och då. Jag vill alltid finnas där för mina spelare och om de vill prata med mig så finns jag tillgänglig. Men då måste de komma till mig. Vi tränar två gånger i veckan och alla har egna jobb och familjer som tar mycket tid. Är de dåliga får de inte spela, det är grundregeln. Om det sedan beror på att det är jobbigt privat så måste de berätta det för mig. Just det har jag varit noga med att påpeka från dag ett.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Spelare ska få vara kaxiga, men inte divor. Går det ut över laget plockar jag ner dem på jorden ordentligt. Jag gör det hellre själv än att låta gruppen hantera det.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– En lagkapten ska ta ansvar för hela laget och vara ett föredöme både på och utanför planen. Under matcher är det mitt språkrör, men på den här nivån har man inte så stor taktisk nytta av en lagkapten.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Jag vill ogärna ändra på saker och ting. Jag kör hellre på med samma koncept med kravet att spelarna måste jobba ännu hårdare. Sedan beror det på hur förlusterna uppstått. Har vi blivit utklassade kan det vara läge att fokusera enbart på försvarsspelet och ta det därifrån. Har det handlat om uddamålsförluster så kanske det är bättre att vässa avslutningarna i anfallsspelet.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Samma sak där. När spelarna i en sådan situation blir lite nonchalanta gäller det att pusha på från min sida och betona vikten av hårt jobb. I varje match, i varje situation och på varje träning.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Herregud. För några år sedan var jag en ren katastrof och kunde bli utvisad tio gånger på en säsong. Jag reagerade väldigt starkt när jag kände att vi blivit orättvist behandlade. Men med åren har jag lärt mig att hantera den biten mycket bättre. Även om jag inte är perfekt idag så försöker jag att prata med domaren före och efter matcher istället för under matcherna. Jag har ju inget att vinna på att gnälla på domaren och det smittar dessutom av sig till spelarna och så blir det en dålig energi i laget. Kan jag fokusera på rätt saker gör spelarna det också. Ilir Ferad, min assisterande tränare, har beordrat mig att hålla mig lugn. Jag lyssnar på honom…

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Inte speciellt mycket. Jag tar ut det bästa laget, oavsett hur gamla spelarna är eller vad de har för bakgrund. Har de några problem med det får de hemskt gärna höra av sig till mig. Men som sagt, på den här nivån hinns det inte med kvartssamtal när man petar en spelare för en annan. Jag tar däremot gärna diskussionen om de själva är undrande.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att han inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Att förlora med värdighet såklart. Samtidigt är det en balansgång. Man vill absolut inte skada andra spelare, men samtidigt gå väldigt långt för att vinna. Liria har ett dåligt rykte som behöver tvättas rent så därför är den här frågan aktuell. Vi vill vinna via fair play eller förlora med huvudet högt.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– Att komma in i omklädningsrummet efter en match, oavsett om vi vunnit eller förlorat, och se alla i laget glada och lyckliga.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Nesat Spahiu
Ålder: 32
Familj: Frun Ferda, sonen Alim (4 år) och tvillingdöttrarna Elay och Elya (2 år)
Bor: Rosengård
Tränar nu: Liria IF
Favoritmusik: Inget speciellt, det som spelas på radion.
Favoritbortamatch: När vi spelade med MFF mot Ajax som 15-åringar. Det var mäktigt, även om vi fick stryk.
Paradrätt i köket: Makaroner och köttbullar. Eller vänta nu. Jag brukar få beröm av min fru för min potatisgratäng.
Blir arg: Av alla orättvisor i världen och när människor tvingas leva under katastrofala omständigheter.
Blir glad när: Jag ser mina barn lyckliga.