Haynes om glidtacklingar och Hareides byte

Kristian Haynes är en publikfavorit på Vångavallen som sedan förra säsongen kombinerar rollerna som spelare och tränare. Han fick vackert ställa upp i ”I huvudet på en spelare”.
En dålig gräsplan eller konstgräs?
– Känslig fråga. Konstgräs (efter lång betänketid… ).

Korta eller långa hörnor?
– Korta. Jag hittar hellre korta och kreativa lösningar med ett överraskningsmoment, hellre än att slänga in bollen i boxen på chans.
Vad lyssnar du på för musik för att komma i ”game-mode”?
– Inga ballader. Housemusik av blandad sort brukar det bli.

Motståndarnas svinjobbiga retsticka har varit riktigt uppkäftig och dryg i 89 minuter. Då kommer du med full fart in i en närkamp som du är klar etta på. Väljer du att ”bara” vinna bollen eller skyfflar du ut retstickan ordentligt över sidlinjen för att markera?
– Lätt! Jag skickar ut honom över linjen. Just den situationen är sådant som man letar efter ibland. Chansen att klämma åt en viss motståndare.

Vad väljer du helst. En perfekt glidtackling på en motståndare som är på väg att bli fri med målvakten eller toffla in en hörnretur från en meter?
– Jag gör hellre mål. Tveklöst.Jag kan inte ens glidtackla. Tom Prahl sa alltid att det bara är dåliga försvarare som behöver glidtackla och det ligger mycket i det. Jag måste vara en jäkla bra försvarare med andra ord.

Vilken träningsövning är du riktigt bra på respektive usel på?
– Alla typer av övningar som kräver inlevelse är min styrka. Jag är bra på att måla upp egen bild av situationer och driver mig själv att göra det bättre än övningen kräver. Många unga slarvar där. Sprintövningar är väl det jag är sämst på. Att springa man-mot-man på en raksträcka. Jag måste ha en boll framför mig för att kunna utnyttja min spelförståelse.

Det står 0-0 i femte övertidsminuten. Du är i offensivt straffområde och snubblar på bollen utan att motståndaren är nära. Domaren missbedömer helt och blåser straff. Hur agerar du?
– Mitt hjärta vill säga att jag går fram till domaren och säger att det inte är straff. Jag eftersträvar fair play. Men när adrenalinet pumpar gör det att man inte hinner tänka för en sekund och i en viktig match kanske man tar emot straffen. Usch, det blev ett 1X2-svar.
Vilken självupplevd matchsekvens får du oftast upp i huvudet när du går och lägger dig?
– Jag minns speciellt ett fint frisparksmål med AIK mot BP 2005. När jag tog sats upplevde jag att målet var dubbelt så stort och att det inte gick att missa. Vi vann och allt var väldigt positivt. Sedan minns jag även en volley i krysset mot MFF när jag spelade för TFF. Den träffen var grym, men vi torskade med 2-4. Ett negativt minne som dyker upp ibland är när jag blev utvisad i Degerfors med TFF och när jag steg av planen visste jag att vi skulle åka ur Superettan.

Du forecheckar på en mittback som har bollen under kontroll. När han ska skyffla iväg bollen går hans baksida lår sönder och backen faller ihop. Bollen ligger fri att rusa mot mål med. Vad gör du?
– Jag tar det läget utan att tveka och gör dessutom mål.

Vilken klubb drömde du om att spela för som 13-åring?
– Arsenal har varit en favorit sedan jag började lira i Oxie.

Vad är det värsta du varit med om att någon fått böta till lagkassan?
– Jag införde i TFF att man måste göra rent skålen efter sig på toa, vilket gav resultat. Jag var trött på att kliva in efter någon som inte skötte den biten. Hygienen är viktig och de som inte skötte den fick böta.

Har det hänt att du showat lite extra för ett ragg som suttit på läktaren? Med tacklingar, målgester eller annat?
– Det kan jag inte påstå. Min fru har varit med överallt.

Du tycker att du är bäst på plan men blir utbytt i paus. Hur agerar du? Protesterar du högt, biter du ihop i det tysta eller begär du svar av tränaren enskilt.
– Jag hade behövt få ur mig det med en gång, kanske rentav krävt en offentlig förklaring på bänken. Jag minns när Hareide satsade på Mattias Concha i en match men bytte ut honom efter 30 minuter. Usch, det var inte okej. En tränare ska kunna stå upp för sina val.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att han inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Jag är väldigt noga med mina värderingar och att förlora med värdighet är viktigast. Ferguson gjorde nog rätt, men frågan är knivig. Matchens betydelse spelar nog in i sammanhanget.

Vad gör dig lycklig som spelare?
– Framgång är en faktor, men inget slår känslan av att lyckas med en uppgift som ett lag. Som TFF gjorde i fjor.
Christoffer Ekmark