Fredrik bygger en karriär i MFF
Malmö FF brukar se till att nya spelare får en rundtur i Swedbank stadion.
Då får de chansen att bekanta sig med de nya omgivningarna, känna på miljön, lära sig hitta och ställa alla de där frågorna som pockar på svar.
Förra sommaren värvades 27-årige målvakten Fredrik Andersson från Örgryte IS. Då kom också den hittills mest annorlunda frågan.
– Jag undrade vilket företag som hade levererat cementen, berättar han.
Fredrik Andersson är nämligen gammal plåtslagare och har mer eller mindre växt upp på byggarbetsplatser när han bland annat jobbade på Skanska och sin fars firma.
Något svar fick han inte, men när Skånesport förstår att han är genuint intresserad och kommunikationschefen Peter Åhlander dyker upp och råkar höra diskussionen kommer processen igång. Åhlander ger sig ut på jakt och tar reda på det han inte gjorde då. Det var Strängbetong som levererade de 30 000 ton betong som behövdes.
– Från Halland då, jo dom känner jag väl till, säger Fredrik.
Han erkänner också att han ibland kan sitta på hotell och i frukostmatsalar, kolla in byggnadsdetaljer och tycka att jobbet kunde gjorts bättre. Dessutom har han en dröm när fotbollskarriären är över.
– Jag skulle väldigt gärna vilja bygga ett eget hus till familjen.
Men det är då. Nu är han fotbollsspelare.
Sommaren 2015 skrev MFF och Fredrik Andersson ett kontrakt till och med 2016 med en option på en säsong till. Båda parterna kom sedan efter ett tag överens om att utnyttja optionen och förlänga kontraktet till och med 2017.
– När frågan kom upp fanns inte den minsta tvekan från min sida. Klart att jag ville ha ett år till. Från det att vi började prata tog det väl en vecka att få allt på papper, villkoren fanns ju redan i optionen, säger Fredrik Andersson och betonar att han utvecklats rejält i MFF.
Trots att det är etablerade Johan Wiland som är bofast i A-laget.
– Jag är absolut en mer lugn och stabil målvakt än jag var för ett år sedan. Jag har utvecklats på alla punkter.
Vad är det som fattas för att du på allvar ska kunna utmana Wiland om förstaplatsen?
– Positionsspelet behöver bli bättre, Johan är exemplarisk i det. I övrigt är det många små grejer som att jag vill bli bättre på att använda min längd i luftspelet.
– Jag har alltid varit reaktionssnabb.
Fredrik Andersson påpekar också att målvakter i topplag sällan har särskilt bra statistik eftersom förutsättningarna är annorlunda än i mitten- och bottenlag där man får många räddningar ”gratis”.
– I ett topplag ställs du ofta mot kontringar och rena frilägen i boxen, klarare chanser helt enkelt. De situationerna är det dessutom svårare att förbereda sig för på träningarna. Det är svårt att skapa en frilägessituation på träning.
Fredrik och fästmön Johanna stortrivs i Malmö. Efter en inledande tid på hotell hittade de en bostad i Västra hamnen och Fredrik berättar att han är en social person som snabbt fann nya vänner.
– Det ar alltid varit en viktig bit för min del och där tror jag att jag har mycket att tacka min tid som plåtslagare. Då jobbade jag på många stora byggen och träffade hela tiden nytt folk i nya miljöer.
– Johan och jag har dessutom hittat varandra. Vi är konkurrenter, men vi är också uppväxta i två byar med bara ett par mils avstånd. Jag är från Skene och han är från Rydboholm. Det är samma trakter och båda ligger vid väg 41 mot Borås.
– Det är rätt kul när radio P4 Sjuhärad kommer ner och ska intervjua både mig och Johan. Dessutom med en reporter som både jag och min fästmö känner.
Lika enkelt hade det kanske inte varit om Johan Wiland fostrats i Kinna. Fredrik berättar om rivaliteten mellan hans moderklubb Skene IF och Kinna IF. Skene är den lilla byn cirka fem kilometer utanför centralorten Kinna och för en Skenespelare finns det inget roligare än att skava lite skenben på en Kinnaspelare.
– Det finns många Skenebor som hatar att de behöver åka in till Kinna för att handla och under lång tid fanns det inte på kartan att en ordinarie spelare gick mellan de två klubbarna. Det var först en bit efter 2000 som en spelare bröt den tysta överenskommelsen och jag tror inte att det hänt efter det heller, säger Fredrik Andersson.
Själv blev han Skene IF trogen till och med 2010. Då lämnade han division 3 för division 1 och Örgryte IS och det är också en klubb han har varma känslor för.
– Jag har bara vart i tre klubbar och har inte haft svårt att hitta ett hjärta för alla. MFF är störst, men jag hoppas att det går bra för Skene och ÖIS också. I ÖIS fick jag rätt snabbt lära mig att det var lika viktigt att IFK Göteborg förlorade som att Örgryte vann…
Så sent som 2013 var Fredrik Andersson i semifinal i cupen, med Örgryte.
– Vi slog ut Falkenbergs FF i kvartsfinalen och överraskade rejält hela vägen. Jag och Peter Abrahamsson som nu är i BK Häcken turades om att stå den försäsongen så jag spelade några av cupmatcherna. Egentligen var det ju en jätteskräll av ÖIS att gå till semifinal.
I semifinalen blev det stryk för Örgryte med 1-0 mot Djurgårdens IF på Stockholms stadion. Med Peter Abrahamsson i ÖIS-målet. I gruppspelet slog ÖIS ut AIK, Halmstads BK och Syrianska. Den säsongen åkte MFF ut redan i gruppspelet efter att bara ha nått 1-1 mot Östers IF i en match på Malmö stadion som spelades på något som påstods vara gräs, men som inte liknade det.
Har du någon nytta av din tid som plåtslagare i fotbollen?
– Peppar, peppar, verkligen peppar. Men jag har aldrig haft en muskelskada och det tror jag i alla fall delvis beror på min vana från att ha arbetat hårt fysiskt i många obekväma ställningar. Pappa hade lite skog också och jag hjälpte till där. Jag kommer fortfarande ihåg hur arg han blev när jag körde fast i leran med en sådan där fyrhjuling.
Ole Törner
