Matchrapport: Ingen gripande premiär
Matchrapport:
Ystads IF-Lugi HF 20-22
Ystad Arena
En av nyheterna den här säsongen är att det blir enklare att spela 7-6-spel (ingen målvakt).
Det, och i övrigt starkt försvarsspel, låg till grund när Lugi örfilade upp Ystad i deras egen hall.
Trots att Anders Persson inledde som en demon och hemmalaget sprudlade av energi fram till 2-0 så var det ändå Lugi som inledde starkast första kvarten. Lugi anammar uppställt 7-6-spel och fick bra utdelning inte bara på det utan även på kontringsspelet. YIF var inte kyliga nog, inte noggranna nog och inte beslutsamma nog. Vid 4-6 hade åtminstone jag tagit timeout, med chef Seifert kan en gnutta mer handboll än undertecknad och lät spelarna göra jobbet.
I tre minuter.
Först när Persson svarat för ytterligare en jätteräddning på en kontring kastades TO-kortet in för första gången.
En lång stund hände sedan knappt någonting men än att det brändes något kopiöst. Simon Jepsson sköt utanför, Anders Persson räddade och Ystadsspelare kastade bort bollen. 6-8 efter 25 minuter blev 7-10 i halvlek och det var långt ifrån någon premiärurladdning. Det var fantamaj en av de sömnigaste, leaste, tradigaste och sämsta derbymatcher jag sett i hela mitt liv. Trots att Lugi skapade en hel del.
Jag hade kört sju mil från Svalövs södra slättland för att se handbollsparty i ett kokande tempel, men fick en sjövädersrapport i en ångestfylld PRO-lokal. När jag försökte trösta mig med andra matcher i moblen fungerande inte heller C Mores sändningar. Zzzznark.
I publiken satt 1997 personer och undrade vem som först skulle starta en insamling för att få tillbaka Lukas Nilsson. I pausen hade de kunnat samla in en sjusiffrigt belopp till detta ändamål – om någon bara hade försökt.
YIF var totalt ointresserade av 7-6-spel, men var tvungna att göra någonting annorlunda.
Plötsligt började Kim Anersson att tjonga in bollar, en del i öppet mål från eget straffområde, och sakta men säkert segade man sig ikapp.
Lika med kvarten kvar.
Lika med tio minuter kvar.
Lika med fem minuter kvar.
Men i slutskedet var det Lugi som hade marginalerna med sig och kylan i sig.
Med 30 sekunder kvar hade Lugi boll i 20-21-ledning. Axnér, som stundvis satt på sina knän likt en bedjande nunna, kastade in TO-kortet med väntande passivitetsflagg.
Någon skulle få chansen att bli hjälte.
Det blev Niklas Mörk som från sin högerkant hoppade in 20-22.
Tomas Axnér, den räven, valde efter matchen att hylla sina unga spelare som fyllde luckor efter mer namnkunniga namn. Inte minst Mörk. Och det hade han visserligen rätt i.
Men om det finns tränarsegrar i handboll kan det här ha varit en.
– Vi gick definitivt plus på vårat 7-6-spel. De gjorde tre mål på oss i öppen kasse, men brände flera sådana lägen – samtidigt som vi kunde spela oss till flera frilägen. Visserligen brände vi en massa i första halvlek, men det blev ju bra ändå, sa Axnér.
Och tillade:
– När vi får tillbaka Jacob Wickman Modigh kommer den här typen av spel att skörda ännu större framgångar.
22 september är det dags för nästa YIF-match hemma mot IFK Ystad. Då har de en hel del att bevisa.
För Lugi blev det en smakstart på säsongen.
Oh, just det. Skulle någon vara intresserad om hur Axnér resonerar kring just 7-6-spel kommer en längre intervju om just det under onsdagen.
Betygen:
6 = Bosse Larsson-klass
5 = Världsklass
4 = Mycket bra
3 = Vi är nöjda
2 = Njaaa…
1 = Ålahueklass
0 = 031-klass
Arbetsmiljön för skrivande journalister: 0
Ståplats när den tillfälliga raden med ”skrivbord” var full 20 minuter innan avkast?
Hahahahaha. Vad har hänt? Ystad brukar vara topp tre i landet.
Speakern: 0
Varför måste människor med en mikrofon i näven prata med sin omgivning som om den vore fullständigt dum i huvudet? Kan det bero på att…? Nä. jag skriver inte ut det.
Publiken och nya namn: 1
”1-0 genom nummer 33: Eeeeerik…”
*tystnad*
”Forsell Schefvert heter han ja” fick speakern informera om.
Kisscam: 1
När kameran zoomade in en ung herre och tjej för att de skulle pussas sådär jänkargulligt att man helst vill köra ner två fingrar i halsen vägrade plötsligt snubben att tillfredsställa sin dates yppiga trånande läppar. Han skakade på huvudet och visade upp sina biceps istället – och lär knappast ligga och spoona någon nu när ni läser dessa rader. Förhoppningsvis oavsett tidpunkt, dag, vecka, månad eller år.
Hemmaklacken: 3
De där vita hattarna. Var det ett kompani matroser på permission, en samling husvagnscampare eller en handbollsklack? Vi är fortfarade osäkra, men uppskattar ändå dess närvaro. Resterande del av publiken satt med korslagda armar mest hela tiden som om de satt hemma och glodde på På Spåret.
Klapporna: 1
Allvarligt? Klappor?
Inspringet: 3
Ett bultande vitt hjärta som accelererar under en minut, illustrerat med en ”EKG-linje” En strålkastare hade gjort det lite skarpare.
Anders Persson: 5
Bäst på plan, i stan och fantamaj helt och hållet i riket. Vilket monster.
/Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se