Axnér först ut med 7-6-spel

Sju mot sex i uppställt spel.

Det är något vi lär se allt mer av i svensk handboll och Tomas Axnérs Lugi var först med att dra nytta av det.

Svensk handboll har fått en ny dimension.
Med de nya reglerna som infördes 1 juli är det möjligt att ha sju utespelare i uppställt anfallsspel med målvakten på bänken. Inga västar behövs, förste man till bänken kan byta in keepern och fokus i hemlöpen fokuserar kring det och till viss del att förstöra motståndarnas uppspelsfas.

När Handbollsligan drog igång under tisdagen var det ett skånskt lag som stack ut.
Lugi.
Tränare Tomas Axnér hade satt ett 7-6-spel med sitt unga manskap som fungerade strålande. Axnér är dock en av få tränare som nyttjar den nya regeln ordentligt. Därför tog vi ett snack med honom om saken.

Vad var din första spontana tanke när de här reglerna infördes?
– Spontant kände jag att… jag inte gillar att man förändrar på handbollen för mycket. Där är jag som alla andra. Samtidigt såg jag möjligheter för mig och för vårat lag med de spelartyper vi har att kunna använda det. Med en sådan skytt som Simon Jeppsson – som många lyfter på och klappar på redan på tolv meter – det blir väldigt svårt att göra det när vi har två mittsexor inne på plan.

Just Jeppsson såg ju ”smartare” ut nu jämfört med förra säsongen med sina många instick till linjen, som säkert beror på att han har en till spelare att hitta in till. Håller du med?
– Absolut. Han har en mycket bättre speluppfattning än vad man tror.

Bestämde du dig direkt för att sätta det här spelsättet i truppen eller var det ett beslut som växte fram?
– Första träningen i somras efter det att den nya regeln blev klar så körde vi 7-6-spel. Vi har tränat in många olika spel, fler än de vi använde oss utav idag, det är en ständig och levande process att nöta in.

Vad är det svåraste med att sätta ett fungerande 7-6-spel?
– Det är nog att vara tillräckligt modig trots att man inte har någon målvakt. Sedan är det ju också det att vi oftast har ett givet val kring vem det är som ska byta in målvakten, men det är inte alltid som det funkar. Den spelaren kanske är den som kommer till avslut.
– Vi hade vid något tillfälle en situation mot Ystad där ingen bytte med målvakten och vi fick en straff emot oss. Alla måste ha det inpräntat i huvudet att någon djäkel ska ut och även om det egentligen var någon annan som skulle ut så får man ta bytet själv i vissa situationer. Det kommer säkert att komma många barnsjukdomar kring det spelet.

Mot YIF gick ni tydligt ”plus” på att använda er av det här spelet. Tre mål i nacken och en straff.
– Det kommer säkert att komma dagar då vi går minus på det, men den här gången gick vi plus.

Om ni själva ställs mot ett 7-6-spelande lag, hur tycker du att man ska hantera det?
– Det blir en situation där skyttet behöver bevisa sig, man kan välja att ligga lågt och jobba med täck för att inte släppa till så många sexmeterslägen. Med mina stora spelare tänker jag mycket kring att jobba just så. Samtidigt så har jag funderat i andra banor. Om man leder matcher kan man ju bara ställa en spelare på halva plan och spela fem mot sju för att se hur motståndarna agerar på det…

Din spjuver!
– Det blir ju ett annorlunda tänk med fokus på vem man ska släppa på avslut. Mycket blir annorlunda.

Hemspringet blir ju också annorlunda för er del. Ni hade alltid en spelare som försökte bromsa Ystads igångsättning av spelet efter mål/avslut.
– Ja, och det kan resultera i att man hamnar med ”fel” spelare i försvaret. I andra halvleken mot Ystad blir det rörigt flera gånger.
Otto Lagerquist var nära att åka ut flera gånger när han försökte hindra snabba Ystaduppspel…?
– Det är såklart något man också måste jobba med – att stå ivägen och utan kroppskontakt försöka täcka så att vi köper två tre sekunder extra till vår målvakt när han ska in på banan.

Grishandboll alltså?
– Ja.

Finns det vissa lag i Handbollsligan som du tror att det här spelet inte passar mot?
– Lag som trycker extremt bra blir det svårt emot. Men mest tror jag att det handlar om matchbilden. Om Simon har en dag där han verkligen har ett lyckat skytte och gör de rätta valen – då måste motståndarna lyfta på oss. Jag tror att man kan vända matchbilder på det och man kan använda det när det går bra.

Och snart (efter Kristianstadsmatchen om en dryg vecka) kommer du har Jacob Wickman Modigh tillbaka som mittsexa med ”Mål-Otto”…?
– Då kommer jag att spela med dem båda på mittsex samtidigt naturligtvis. Idag hade vi Albin som är 1,80 lång på linjen. Hade vi haft Jacob som är 2,05 hade vi kunnat stå och droppa bollar till honom hela tiden och försöka plocka ut straffar på det.

I 7-6-spel – vart vill du helst se avslut från rent generellt?
– Hmmm. På kantavslut blir det mer tid att springa hem på. Mittsexavslut är också bra, men de är mer riskabla eftersom det lätt kan komma en hand emellan vid inspelen. Och då står vi där med tomt mål. Så det krävs tålamod, mod och värdering hur som helst.

Ett lag som körde hårt på 7-6-spel redan förra säsongen var IFK Skövde, men i takt med att motgångarna kom så syntes det på spelarna att de inte var helt bekväma med spelsättet.
Hur ser du på 7-6-spel när ni går back?
– Det kommer att komma dagar då vi gör de enkla felen och får tre mål i nacken i tät följd och så tror inte spelarna på det mer. Och då får man ju lägga ner det i den matchen.

När du följt försäsongen och skapat dig en uppfattning kring övriga lags resonemang kring 7-6-spel. Vad har du då kommit fram till?
– Jag tror att RIK har spelat det ganska mycket och jag gissar att Hammarby och Skövde som spelade mycket västspel redan i fjor kanske gör det. Hade Hammarby fått behålla Puyol hade de blivit jobbiga att möta.

Det kanske blir så att många lag som ligger under i matcher och tvingas jaga då plötsligt kör 7-6-spel?
– Precis.
– Men jag känner lite idag när vi saknar flera av våra mest namnkunniga spelare att det var bra läge att spela 7-6-spelet. Nu fanns det givna val att ta och det blev bra. Vi kom till många bra avslut och missade sex rena frilägen.

/Christoffer Ekmark