Nyheter

Matchrapport: IFK vände mot YIF

Matchrapport:

IFK Kristianstad – Ystads IF: 30-25 (13-14)

 

Fem minuter och sju sekunder.
Så lång tid tog det tills Sebastian Seifert huttade in TO-kortet för första gången. Då stod det 4-1 på resultattavlan och hade han väntat en sekund till hade det nog stått 4-2 eftersom de nyss spelat sig fria på linjen. Det säger en del om inledningen på matchen. Ystadsmatroserna hängde inte med och tog felbeslut kring det mesta.
Och det som imponerade mest med IFK Kristianstad var intensiteten i tryckspelet.
Få, om något, lag i Sverige springer så oerhört vid vunnen boll. Inte minst Albin Lagergren forsade fram som en alpbäck när våren tagit sitt första grepp.

Matchtempot var rasande och YIF lät sig bjudas upp till dans. Här spelades det ingen tråkhandboll med långa anfall för att försöka dra ner på tempot. Och kanske gick det lite väl fort vissa stunder med flera märkliga bortkastade bollar. Som om anden var pigg men köttet svagt. De 5032 i publiken förstod först efter en knapp kvart att det minsann inte skulle bli så enkelt. Laget tappade en tremålsledning och inte ens sheriff Tollbring satte sina lägen.
YIF spelade smart, hittade in på linjen mycket bättre än i Lugimatchen och Kim Anderssons skytte levererade direkt.
Med 14 minuter spelade var tremålsledningen borta och YIF på väg in i matchen.

Då klev det Olafur Gudmundsson fram och visade varför han är ny lagkapten.
YIF gick ner lågt och stängde mittsex, men tillät skytte från tio-elva meter och plötsligt började siffrorna rinna iväg igen till hemmalagets favör.
För en liten stund.
Ty första halvlek var en jojohalvlek. En stunden hade IFK en tremålsledning, nästa stund stod lika igen.
Två sekunder innan paussignalen ljöd bjöd Kim Andersson på en så vacker bakom-ryggen-assist att man fick stryka knogarna runt de fuktiga övre kindbenen. På linjen fångade Hampus Andersson bollen och prickade in 13-14
“Va fan var detta” frågade sig publiken (ordagrant, de satt nämligen precis bakom mig). Seifert hade ju kokat av ilska och frustration mest hela tiden, ändå ledde hans lag i halvlek.
Och den nye ryssen Tatarincev… Att kalla hans första insats i den orangea tröjan för katastrofal vore en underdrift och en skymf mot ordet “katastrofal”. Ett lättäckt skott och en utvisning inom loppet av några få sekunder. Där och då hade en Jamali-insamling på läktaren dragit in ett sjusiffrigt belopp.

Direkt i andra halvlek kom Ystadspågen Leo Larsson in i IFK-kassen och inledde strålande – men utan att få sitt lag att lyfta.
15-16 var en en av många linjedelikatesser. När IFK:s Supermario Lipovac stod och funderade på vem som skulle ta spets i V75-3 på lördag kastade Carl Löfström bakåtliggandes i luften bollen i blindo – i mål.
Först i denna stund verkade det slå hemmapubliken att det skulle bli fight utav det här. På riktigt. YIF:s samarbete mellan Jonathan Svensson och Kim Andersson slet upp stora blödande sår i hemmaförsvaret.

När Svensson krigat, och då menar vi verkligen krigat, in sitt sjätte mål för kvällen fram till 16-18 efter åtta minuter kastade Lindgren in ett nytt TO-kort.
För IFK hade jätteproblem.
Inget tryck.
Inga straffar.
Ingen tyngd som vi vant oss vid.
Jerry Tollbring förpassades till linjeåskådare och när han väl fick lägen, bland annat på straff, stod Anders Persson ivägen.

Så började bollarna til slut hitta in till Lipovac på linjen. Han gjorde tre av målen när 16-18 blev 20-19 och plötsligt var allt som det brukar.
Leo Larsson fick sina psykbryt, visade sin gyllenbruna släta bröstkorg och log som en nyrik bilförsäljare, Södra kurvan studsade och horderna med sponsorer satt i sina loger och klappade sig nöjt runt sina salongsberusade magar.
IFK sprang vid 46.40 upp till 22-19 via ett Gudmundsskott i 92km/h (jo, det mäts) och trots att vi sett tremålslägen försvinna tidigare under kvällen kändes det som en ohyggligt brant uppförsbacke i motvind för de vita eleganterna i det skedet.
Vid 25-21 satt YIF-spelarna med gamnackar. Då åkte Jonathan Svensson i backen i samband med ett skottförsök där Gudmundsson gick ut för att täcka. Den senare belönades med direktrött kort och YIF fick en sista biljett tillbaka in i fighten. Utan att ta den.

IFK Kristianstad, med Gunnar Stein Jonsson i spetsen, sprang undan till seger med 30-25 och har därmed fått en poängmässig fullträff på säsongsinledningen. Ystads IF däremot har åkt på två raka skånetorskar och får vänta till den 22 september då ÄNNU ett skånederby väntar – hemma mot lillebror IFK Ystad.

Betygen:
6 = Bosse Larsson-klass
5 = Världsklass
4 = Mycket bra
3 = Vi är nöjda
2 = Njaaa…
1 = Ålahueklass
0 = 031-klass

Maskotinspringet: 2
Krutis sprang in till tonerna av “Eye of the Tiger” – och aldrig har väl världens bästa intro befläckats så grovt som när den här tigermaskoten gjorde Rockyarmhävningar och stretchade mot en stolpe. Utklassar ändå den Ystadsgrip som satt och sov vid sidlinjen i tisdags så att speakern fick ropa “Vakna Gripen”.

Gentlemannapubliken: 4
När YIF-spelarna joggade in under sitt inspring applåderades de bara marginellt mindre jämfört med hur det läte på hemmaplan tre dagar tidigare.

Ryssdebuten: 0
Hög som en tall och tunn som en årsbjörk sprang IFK:s Alexandr Tatarincev, kallare än Karelin, in på plan efter 20 minuter. Efter 15 sekunder kastade han bort en boll, drog ner en motståndare i hemspringet och blev utvisad. Уч Уч Уч, она не могла начаться хуже. (Vadå, ni kan väl er ryska?). Sedan sågs han inte mer…

50/50-lotteriet: 5
Jag vann på detta en gång. I en division sex-match på Hanåsvallen där jag spelade högerback. Det gav 140 spänn och jag smällde allt på cola och korv till backlinjekamraterna. Den som vinner när IFK Kristianstad spelar hemmamatch kan betala av en stor del av huslånet… 22 tusen denna gång.

Hastighetsmätarna: 3
Det är en lite rolig detalj, i drygt 20 minuter, som IFK Kristianstad bjuder på. En hastighetsmätare som vittnar om hur hårt skottet är. Men det enda jag kunde tänka på var att gå ner i pausen och dra på en stenhård volley med en hårdpumpad filtboll. Har alltid uppskattat min högerslägga till att vara vänsterfilsduglig på Autobahn.

7-6-spelet: 0
Lös helt med sin frånvaro.
Handboll “på riktigt” alltså.

Klapporna: 0
Lös helt med sin frånvaro.
Handboll “på riktigt” alltså.

Pressfikan: 5
Gräddbollar.
Moddafakkin gräddbollar! Ni skulle sett minen på Kvällspostens utsände när han öppnade kylskåpet…

 

/Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close