Nyheter

Arkivkollen: Andersson vill hem till Skåne

I somras tog vi ett snack med Mattias Andersson inför OS i Rio.

Då berättade han bland annat om planerna att flytta hem till Skåne igen. 

För 16 år sedan tog Mattias Andersson OS-silver i Sydney.
Samma valör blev det på medaljen i London 2012.
Nu gör den skånska målvaktslegenden sitt sista stora mästerskap och efter kvalsuccén i Malmö är siktet inställt på den ädlaste valören av dem alla.
– Det ska bli riktigt häftigt att få vara med om!

Det är egentligen först på äldre dagar som nu 38-årige Andersson har blivit förstemålvakt.
I Sydney var han med som tredjemålvakt och sedan dröjde det nästan tio år innan han spelade ett nytt mästerskap för Sverige.
Det var först när Ola Lindgren och Staffan Olsson tog över som förbundskaptensduo som Andersson hamnade överst i målvaktshierarkin.

Hur mycket drivs du av att spela stora mästerskap som EM, VM och OS?
– Det är inte mästerskapen i sig som driver mig. Det är mer upplevelserna som lockar och motiverar. Att få vara med om de stora turneringarna och att vara med på vägen dit. Det driver mig.

Vad tycker du själv är det största du upplevt i din egen karriär?
– Framför allt är det själva längden på karriären som är stor för mig. Sedan finns det mindre bitar, som OS-silvret i London, två Champions League-guld eller fem tyska mästerskap eller… Nej. Det största är att jag kunnat vara med och spela på så här hög nivå såpass länge,

Inför säsongerna 15/16 och 16/17 stod öppnades dörren på glänt för en stund huruvida karriären skulle fortsätta i Flensburg eller inte.
Till slut skrev Mattias på för ytterligare två år och har presterat på toppnivå i både Bundesliga, Champions League och i landslaget.

Hur när var det att du istället valde att avsluta karriären på svensk mark?
– Nja, diskussionen var visserligen uppe, men det var aldrig riktigt helt aktuellt. Jag ville fortsätta i Flensburg och så blev det.

Hur mycket följer du Elitserien annars?
– Nästan ingenting.

Ingenting!?
– Nej. Jag har inte tid helt enkelt. Vi spelar tre matcher i veckan.

Å andra sidan finns det Bundesligaspelare som har flitig kontakt med Sverige genom exempelvis podar och sociala medier?
– Jo, men de spelar inte i Champions League, Cupen och Bundesliga samtidigt… Som målvakt lägger jag ner 12-15 timmar i veckan på att studera videos, förutom all tid som går åt till matcherna.

Vad är hemma för dig?
– Det är där jag bor. På något sätt kommer Ystad också att alltid vara hemma eftersom jag är uppväxt där. Men just nu är det Handewitt, innan hade det varit på andra ställen.

Vad är den största skillnaden nu jämfört med för tio år sedan på proffslivet? Rent fysiskt?
– Den största skillnaden är dagen efter match. Det är lite svårt att komma upp ur sängen. Sedan är jag väldigt noga med nedjoggning och efterstretching. Gör jag inte det ordentligt direkt efter match vet jag om att det blir problem dagen efter. Jag har lärt mig vad som behöver göras.

Hur mår din kropp efter tre OS-kvalmatcher på tre dagar? Blir det mycket skavanker?
– Peppar peppar ta i trä, säger Andersson och bankar sig lätt i skallen, så är det inga större problem. Jag känner av både det ena och det andra, men det har man lärt sig att leva med.

Inom en del sporter tvingas elitidrottare gå på sprutor och knaprar även voltaren som lösgodis. Hur mycket medicinerar du dig?
– Ingenting. Ibland tar vi smärtstillande, men det är strikta regler.
Andersson är gift och har två barn.

Var vill du se dina barn växa upp?
– Växa upp? De är nio och sex år och har växt upp i Tyskland hittills. Men det är klart att vi ska flytta hem.

Och vad ska du göra då? Vad är plan B i din karriär – de flesta handbollsmålvakter blir ju mediaprofier eller tränare…?
– Haha! Jag ska inte bli tränare. Eller. Jag vill ju gärna fortsätta inom handbollen på något sätt – kanske som målvaktstränare. Det är stor skillnad på att vara vanlig tränare och att vara målvaktstränare. Vi får väl se, jag vill gärna bibehålla kontakten med Tyskland och det nätverk jag varit med och byggt upp där.
– Det är svårt att göra några större planer innan karriären tar slut. Jag har trots allt ett och ett halvt år kvar, det är rätt lång tid.

Men du kommer hem till Skåne igen?
– Ja. Om allt går som jag tänkt mig flyttar jag hem till Ystad om ett och ett halvt år. Vi har redan valt ut en tomt och det är såklart någonting speciellt som jag ser fram emot, avslutar Mattias Andersson.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Close
Close