Alla borde älska Staffan Tapper

Jag tillbringade förmiddagen på Moderna museet där det var pressvisning på MFF-utställningen ”Fotboll är mer än bara fotboll”.

Mycket trevligt, givetvis, och jag gick därifrån med två bestående intryck.

För det första hur kul det är att MFF och Moderna kan samarbeta för att visa att MFF har en historia, också är kultur och har blivit en enande kraft i Malmö som sträcker sig långt, långt utanför tabellerna på sportsidorna.

För det andra att MFF ska var oerhört tacksamt över att det finns en person som Staffan Tapper i föreningen!

Tapper har blivit en allt oftare framlyft, men ändå bortglömd resurs.

Utan att vårda och lyfta fram historien blir man ingen unik och stor klubb. Där har Staffan Tapper varit drivande och jag tror ärligt att det är först nu som stora delar av MFF-ledningen börjar förstå att det är en viktig uppgift. Utställningen på Moderna museet kommer bara att pågå i två veckor och visar enbart en bråkdel av materialet som finns. Därför är det fantastiskt roligt att Tapper och company – mest Hans Zielinski och Jan-Olov Kindvall – byggt upp en stor permanent utställning i Swedbank stadion. Den ska visas i samband med de populära rundvandringarna, men även vara öppen för icke guidade besök vid vissa matcher.

Där har Tapper redan gjort ett stort jobb.

Och det känns som om han och Moderna museets chef John Peter Nilsson funnit varandra. Museet står för expertisen och de fantastiska lokalerna, men om det finns en röd tråd så är det Staffan Tappers urval, kunskap och stolthet över att få visa upp klubben han brinner för. Bara ett exempel. 91-årige Gerhard Nordström har målat ett par nya tavlor med MFF-motiv. De kom till för att han ville göra det, men framförallt för att Staffan frågade.

Staffan Tappers roll i MFF i samhället ska heller inte underskattas.

Men det allra, allra viktigaste är hans berättarglädje.

Alla som varit på rundvandringarna på Stadion vet det redan.

I samband med den här utställningen får han också chansen att berätta om hur MFF:s legendariske hövding Eric Persson hjälpte judiska flyktingar över sundet under andra världskriget. En roll som helt har hamnat i skymundan. Efter kriget fick Eric medalj av den danske kungen för sina insatser, men han pratade aldrig om dem och medaljen hamnade i en byrålåda. Staffan tror heller inte att det var en slump att Istvan Wampetits och Kalman Konrad, som blev tränare i MFF perioden 1945-50 båda var flyktingar från områden där Eric Persson hade lagt turnéer och matcher för MFF.

I en monter mitt ute på golvet ligger dessutom det jag personligen, trots den fina konsten på väggarna, tycker är allra intressantast på utställningen; en bok där Eric Persson personligen fört in handskriven statistik över A-lagets matcher. Det gjorde han löpande under lång, lång tid och inte bara för A-laget utan alla klubbens lag.

_ Där i marginalen är skrivet ett litet ord som bryter mot den annars minutiösa ordningen. Serievinst står det, berättade Staffan Tapper och pekade.

Det var Erics sätt att uppmärksamma att i just den matchen säkrades ett SM-guld.

Gå gärna och titta på utställningen. MFF-spelarna kommer att göra det, en specialvisning för dem är inbokad. Vill ni höra Staffan Tapper berätta och visa finns det två schemalagda visningar den 2 oktober klockan 15.00 och den 15 oktober klockan 16.00. Antalet platser är dock begränsat och det krävs en föranmälan (se museets hemsida).

Brinner ni för att veta om museichefen John Peter Nilsson – som är MFF-supporter och en flitig åskådare på matcherna – tycker att fotboll är konst?

_ Det är den inte, men fotboll är kultur. Inte minst det som sker kring matcherna, slog han fast och öste beröm över tifot med stadsdelarna i Malmö.

John Peter Nilsson har också lånat in två Bo Larsson-fotografier av Åke Hedström för att kunna visa upp på utställningen.

_ Bosse måste vara med…

Staffan Tapper hade förövrigt ett par lysande beskrivningar av fotbollsgeniet Bo Larsson.

_ Det finns hästar som går i hagen och är totalt lugna, ointresserade och anspråkslösa. Sedan leder man in dem till banan och säger att de ska springa. Då släpper de plötsligt loss och är totalt överlägsna allt annat. Efter det återgår de till att gå runt i hagen utan att märkas. Så var Bosse.

_ Det har heller aldrig funnits en person som gjort allt så perfekt och rätt utan att ha någon som helst aning om vad han gjorde. Man behövde aldrig förklara något för Bosse. Han bara spelade och så blev allt bra.

…………………………………………………………………………….

Häcken borta.

Två ord som sänder kalla kårar ner för ryggarna hos alla MFF-supportrar.

3-0 hemma i våras borde ha dödat spöket. Cupfinalförlusten kan ha återfött det. Hur det blir får vi veta på Hisingen dit ett skadeskjutet och sjukdomsdrabbat MFF med de två U19-spelarna Dennis Hadzikadunic och Samuel Adrian i truppen åkte upp redan på fredagen efter träningen.

Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson är skadade och succé-inhopparen mot HIF Mattias Svanberg blev sjuk dagen före avresan.

Om tränaren Allan Kuhn varit spelare hade han också missat matchen. Han var genomförkyld och nästan helt utan röst när han pratade med pressen efter träningen.

Med all frånvaro blir laget rätt lätt att gissa:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Franz Brorsson, Behrang Safari – Yoshimar Yotun, Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki, Erdal Rakip – Alexander Jeremejeff, Jo Inge Berget.

På bänken sitter Tobias Sana som varit sjuk under veckan, fyra spelare som aldrig gjort en allsvensk minut i Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Dennis Hadzikadunic och Samuel Adrian samt Pa Konate och Andreas Vindheim.

Landslagsuppehåll kan vara en pina. Det som startar efter Häckenmatchen kommer lägligt.