Ett ståpälsögonblick i podden
En liten blogg om en podd.
Kan det vara något?
Jag älskar att spela in Blått snack och jag vet att min kollega Hasse Strandberg också gör det.
Och alla uppskattande ord vid Stadionstaketet, matcherna och ute på stan värmer djupt i själen, det ska ni veta.
Efter nära 40 avsnitt tycker jag också att vi hittat mixen vi ville ha redan när vi satte upp planerna. Både nutid och historien, en blandning av spelare, ledare och andra profiler och även ett inslag av gäster som kan erbjuda en fördjupning. Som mentale rådgivaren Sverker Fryklund, MFF i samhället och MFF Support. Plus Andreas Georgson – med sin förmåga att levandegöra och berätta om MFF:s ungdomsverksamhet – och de tunga ledarnamnen i både gårdagens och dagens Malmö FF.
Gott och blandat snack.
Alla de hittills inspelade avsnitten kan ni för övrigt ladda ner och lyssna på här.
I onsdags spelade vi in Kent Jönsson.
Den kommer ni snart att kunna lyssna på. Men redan nu vill jag avslöja lite. Mitt i alltihopa berättade nämligen Kent något som gav i alla fall mig den där Gunde Svanska ståpälsen, faktiskt ett av de finaste ögonblicken hittills i vår podd-produktion.
Vi kom in på hur Kent började i MFF.
_ Jag spelade i Lunds BoIS där Nils-Åke ”Kajan” Sandell var tränare. Han skulle sluta, men efter säsongen kallade han fram mig och berättade att han ordnat en provträning i MFF. Jag tycker att du ska ta chansen, sa han.
_ För mig var det totalt överraskande. Jag hade inte haft en tanke på att jag skulle kunna vara aktuell för ett lag som MFF. Men han hade ordnat allt, Tommy Andersson som bodde i Lund och hade en affär där (klädshopen JC) skulle köra mig till träningen för jag hade ingen bil. Det gjorde Tommy. Det första som hände när jag kom in i omklädningsrummet var sedan att Eric Persson stod där och frågade ”Vem är du”? Jag förklarade allt det där med Kajan. Gå då in och hämta kläder som får du väl vara med sa han.
Och sedan kom gåshudsögonblicket:
_ När jag gick runt därinne och såg Bo Larsson, Puskas Ljungberg, Staffan Tapper, Janne Möller, Roland Andersson, Roy Andersson, Krister Kristensson och alla de andra så ska jag ärligt säga att om min fotbollskarriär tagit slut exakt där så hade jag varit nöjd!
_ Bara att komma in och se dem i samma omklädningsrum som mig och få byta om med dem för att träna var så stort att det hade varit nog. De ville ha mig och det var fantastiskt. Men, som sagt, om det slutat där och då hade jag ändå varit nöjd!
Det säger alltså en spelare med 480 matcher i Malmö FF och som var med i Europacupfinalen 1979!
Vackert. Ödmjukt. Och en förmåga att vårda ett minne som lätt drunknar i senare större prestationer.
Jag älskar i alla fall det.
Ödmjukheten visade sig för övrigt även på andra sätt.
När Kent Jönsson kom till vår studio var nästan det första han sa:
_ Hur kunde ni komma på idén att ha med mig?
Och efter inspelningen berättade han:
_ Alla som spelat 300 matcher i MFF får två gratisbiljetter till alla matcher man vill titta på. Men jag är rätt dålig på att utnyttja den förmånen. En av anledningarna är faktiskt att jag känner mig lite obekväm med att just jag inte ska betala…
MFF:s historia är inte bara de stora namnen alla kommer ihåg. Om någon – dumt nog – glömt Kent Jönsson är jag glad över om vår podd kan bidra till att lyfta fram honom. Igen.
