skanesport_desktop-panorama-1

Nyheter

Matchrapport: Tamare än en golden retriver

Matchrapport:

Gefle IF-Malmö FF 1-0 (0-0)

 

Ni vet den där känslan i kroppen när ”en öl efter jobbet” en onsdagskväll blivit tio öl och shot-race till småtimmarna – och att man sedan ska vara på kontoret klockan 08?

Ungefär så såg det ut att MFF-spelarna kände när de klev ut på Gavlevallen och torskade (som vanligt mot ett bottenlag). Därmed är Helsingborgs IF:s allsvenska status fortfarande i limbo inför slutomgången.

Efter en dryg kvart fick MFF sitt första vassa läge. I en omställning kom en Malmöitisk våg där Tinnerholm spelade in i mitten till Vindheim – som i sin tur hittade ut till en friställd Jeremejeff vars tåpaj blev plockmat för Geflekeepern.
Kort därpå startade klacken sin ramsa med hur många SM-guld klubben knipit genom åren och när de väl kommit fram till sitt triumferande ”niiiiiittooooon” höll Gefle på att ta ledningen. Johan Oremo fick på en stenhård cykelspark som smekte precis utanför krysset.

Efter halvtimme kom beskedet att Helsingborgs IF gjort 0-1 i Falkenberg. I det (förväntade) läget var Gefle ur Allsvenskan och behövde tre poäng, ingenting annat. Det innebar att Malmö FF för en gångs skull mötte ett lag som öste på med full kraft i offensiven. 0-2 några minuter senare minskade inte precis pressen på det himmelsblå Gästrikegänget.
Resten av första halvlek handlade mest om felpassningar och medelmåttiga insatser. I Gefles fall på grund av bristande kunnande, i MFF.s fall i brist på skärpa och motivation.

Fem minuter in på andra halvlek visade Gefle att motivation kan väga tyngre än klass. Yotun slarvade bort bollen med pinsam nonchalans och från snäv vinkel var Bertilsson nära att ge hemmalaget ledningen.
Allan Kuhn var aktiv på bänken, vilket skulle visa sig vara nödvändigt, och pepprade MFF-spelarna med obegripliga danska komplimanger och svordomar i parti och minut.

Första halvlek var anständig.

Andra halvlek var usel. Bedrövligt svag och usel.

Efter 13 minuter fick Pa Konate ett utsökt läge att göra sitt första allsvenska mål, frispelad till vänster i straffområdet av Jeremejeff, men målvakten hann bannemig ner och reflexräddade. Efter det bytte matchen ansikte. Gefle knöt näven och bestämde sig för att avsluta matchen, hårt, rakt och om nödvändigt fult.

Efter timmen spelade satte sig Arnason, som varit en riktig chef så långt, i plasten och markerade att hans högra lår inte ville vara med längre. En blek Jeremejeff, en nonchalant Rakip, en trubbig Vindheim eller en svag Yotun hade varit lämpliga byten. Istället blev det allsvensk debut för Dennis Hadzikadunic, nybliven svensk U19-mästare. Tillsammans med Franz Brorsson bildade han ett synnerligen ungt mittbackspar.
Det gick åt hevete direkt.

Gefle bytte ut Oremo och satte in Bellander. Den senare hade bara varit på plan i några sekunder när han sköt från 22-23 meter. Skottet tog i stolpen bakom en sprattlande Fredrik Andersson, som fick en studsande retur på sig två (!) gånger innan Dioh Williams kunde stöta in 1-0.
Ett krigarmål.
Ett inställningsmål. Ett djävlar anamma-mål som MFF var fullständigt oförmögna till att producera denna dag.
Och kort senare var Bellander nära att sätta dit tvåan. Han borde till och med ha gjort det…

Med kvarten kvar fick Yotun kliva av till förmån för Sana och Tobias såg fortsatt väldigt spelsugen ut. Han var en av de bättre i Malmö FF:s slutforcering, som dock i sin helhet var tamare än en morgontrött golden retriver.
Gefle visade mer hjärta. Mer desperation. Mer av allt.
Därmed kan MFF glömma poängrekordet i Allsvenskan. Och HIF kan glömma det där med att ha kvalbiljetten säkrad.

I slutomgången har HIF Jönköpings Södra hemma (oavgjort räcker) medan Gefle har Östersund borta (måste vinna). Om MFF nyktrar till inför hemmamötet mot Hammarby återstår att se.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button

skanesport_desktop-panorama-2

Close