Malmös diss till ”Stocken” & Vinslöv mot Allsvenskan

Säsongen är färsk, men det går redan att dra en hel del slutsatser i de olika serierna. SHE och handbollsligan får bra med exponering, men blott ett snäpp neråt i seriesystemet är det snudd på dödstyst förutom i de mest lokala spalterna.

Inför den här säsongen har det i vanlig ordning snackats om OV Helsingborg som återigen har båda sina lag i Allsvenskan. Herrarna missade ju ett par matchbollar att nå Handbollsligan i fjor och har säkert revanschens illröda skynke dinglande framför sig. Starten har varit helt okej. De är ett topplag igen – och mycket talar för att det blir kval till våren igen.

Den stora överraskningen? Såklart Alstermo. Skogsgänget som skulle få svårt att hänga kvar ligger tvåa, bakom Önnered men före OV, efter sju omgångar. Den såg jag INTE komma…

Deras halvgalne tränare Andreas Stockenberg, befriande frispråkig på Twitter, missar såklart inte tillfället att markera mot alla tvivlare. Lite kul igår förresten när han förkunnade att han ”Hade velat tränat Malmö HK i år. Bra material, men saknar psyk.”

Ännu roligare när Ulf Mohlin replikerade med ”Att du vill är ju en sak, att det aldrig kommer ske är en annan…”

På tal om OV förresten så är de det enda skånska laget i Allsvenskan på herrsidan. På damsidan har man sällskap av Lundagård, men båda klubbarna har inlett darrigt. Inte jätteförvånande kanske eftersom båda lagen tappade sina nyckelspelare till SHE-klubbar. Men det känns långsökt att OV:s damer ska få till ett nytt kvalspel mot högsta serien.

***

På tal om SHE.

Kristianstad slog H65 på hemmaplan, den här säsongen också. Dags att sluta överraskas av Kristianstadsgänget som kommit långt i sin långsiktiga satsning. Missade ni reportaget med klubbens starke man Sten Ravhed innan säsongen, där han bland annat öppnar upp för att bli en del av IFK Kristianstad, går det att läsa här.

Eslöv har blir jag inte klok på. Det saknades vilja, bestämdhet och mest tydligt av allt – glädje när de förlorade hemma mot Boden. Det var oroväckande att se. Dessutom har Albana Arifi fått ge upp säsongen på grund av en korsbandsskada, vilket gör niometersuppställningen ännu mer sårbar.

En poäng hemma mot nykomlingarna Skara och Boden gör det naturligtvis väldigt svårt att nå slutspel. Då hjälper det inte att man noteras för hedersamma förluster mot topplag. För i bortamatchen mot Skuru hängde man med riktigt fint och var klasser bättre än mot Boden.

H65 Höör straffade tidigt bort sig mot just Skuru, men spottade upp sig i andra halvlek och största jublet kom när Jasmina Djapanovic spelade sina första minuter den här säsongen och snärtade in några bollar.

Tyvärr bräckte knät sönder igen.

Jag fick känslan av att karriären kunde vara över när hon satt helt bedrövad utanför planen och fick sitt knä hårt tejpat. Men magnetröntgen visade tydligen att det inte var någon katastrof. Jag tror dock att det ska mycket till för att hon ska kunna gå in i laget och bidra med efterlängtat skytte. Om inte annat kanske Mikaela Mässing är tillbaka från sin korsbandsskada efter jul? H65 behöver hur som bredde sitt anfall. I uppställt spel blir laget ofta sönderläst

Stabilast i Skåne är tveklöst LUGI. Grishandbollen i fjor har ersatts av ett mer attraktivt spelsätt den här säsongen. Inte för att det spelar någon roll hur poängen tas, men Dragane brukar hitta ett sätt som passar för stunden, som en taktisk kameleont. Melissa Petrén är nog den som imponerat mest på mig.

***

På tal om H65 så har deras farmarlag impnerat som nykomlingar i division ett södra. Serieledarinnor efter fem omgångar.

H65:s herrar har dock fått en mardrömsstart med noll segrar efter fem omgångar. De lär få kriga för överlevnad – samtidigt som Vinslöv fått den start de behöver. Att de tappade en niomålsledning sista kvarten, och en tvåmålsledning de sista 20 sekunderna, senast mot Alingsås var typiskt för den här pang-pang-serien. Laget är obesegrat och serieledare efter fem omgångar och ser definitivt ut att vara ett lag som kan ta sig tillbaka till Allsvenskan direkt.

Laget kan  även jaga ikapp underlägen. 9-16 i paus mot Kroppskultur blev 24-24 efter full tid. Det är sådana här svängningar i matcherna som gör att man lär sig älska sporten. Lilla Vinslöv är för övrigt en förening jag ofta blir imponerad av i olika sammanhang. Från ledning till A-lag och ungdomssektion. Ett tydligt exempel på hur en liten by kan formas socialt av en ansvarstagande och hungrig förening.

Vinslövs damer befinner sig just nu i trean. De vann sin premiär mot nystartade Göinge (i fina Knislingehallen) med absurda 58-1 – och följde sedan upp med 38-10 mot LVHK (Lödde). Nivåskillnaden mellan lagen i lägsta serien är ju hopplös, men någonstans måste man ju börja.

***

I herrarnas division två-serie slås jag ofta av de fina publiksiffrorna i diverse gympahallar. Åhus vill tillbaka till ettan och har börjat starkt. De blir förmodligen svårflörtade utan att jag sett en sekund av dem so far.

Ankaret hade 329 (nästan fullsatt) i lilla Borgebyhallen i sin premiär. Fan vad jag blir glad av sådant. Det är mer än vad vissa lag i högstaligan har ibland… Men det var ingenting mot Trelleborg som hade 793 själar inräknade i sin premiär.

Och när vi ändå snackar fina publiksiffror måste vi även nämna Kävlinge i division tre. Nästan alltid fullsatt och 300 pers, det är magiskt. Men så finns det också extrem handbollskultur i hålan.

Ett derby jag personligen ser fram emot att ta del av är HK Björnen-Tomelilla i Färsingahallen i Sjöbo den 11 november. Jag fick blodad tand av det senaste besöket.

***

Nu när fotbollssäsongen (nästan) är över kommer vi att lägga ännu mer fokus på den lokala handbollen. Bland annat med nedslag (som hos Björnen). Har du och/eller din förening någonting kul att berätta eller är det någon match i de lägre divisionerna vi absolut inte bör missa? Hör av er för guds skull. christoffer.ekmark@skanesport.se.