Arkivkollen: Sesay om 90-talisternas bristande självinsikt

Malik Sesay är mannen som ska leda FC Rosengård mot division ett. I helgen väntar en avgörande kvalmatch mot IFK Uddevalla som måste vinnas. Stort.

Vi gjorde tränarprofilen på honom tidigare i år. 

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Efter att ha spelat fotboll i många år på ganska hög nivå, i TFF, i andraligan i USA och fjärdeligan i England, bland annat, så tog motivationen slut som 33-åring. Jag fick en fråga att ta över som spelande tränare hos Pelister, men kände tidigt att jag ville fokusera helt och hållet på tränarbiten. Jag ville testa mina egna idéer och tankar. Jag har haft många bra tränare som Ulf Larsson och Tom Prahl − även om den sistnämnde hade en helt annan filosofi än jag – och lärt mig massor av dessa.

Vilka utbildningar har du gått?
– Jag har gått alla kurser utom två. Uefa B-utbildningen står näst på tur.

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Som taktiskt kunnig, socialt kunnig, lojal och temperamentsfull.

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Det kan vara väldigt individuellt. Vissa kan man vara tightare med utan att det påverkar det fotbollsmässiga, andra kan blanda ihop de olika rollerna. Det är sällan så att jag går ut och käkar lunch med dem eller bjuder hem dem på middag. Ett visst avstånd är nödvändigt, samtidigt som man måste kunna känna spelarna personligen på ett visst plan. Allt handlar om balans.

Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Den frågan har jag funderat mycket på. Personligen vill jag att ”mitt” lag ska spela på ett visst sätt, men finns inte de spelartyperna som krävs det måste man kunna anpassa sig. När jag kom till FCR var det med ett visst sätt att tänka fotboll och det fungerar med den här truppen eftersom många av spelarna tidigare har spelat på högre nivå än division två och därför kan skolas in i vissa roller.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Att de vet vad jag pratar om. Jag har haft tränare där så inte varit fallet och då tappar gruppen tidigt all respekt.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Först och främst genom ett gemensamt samtal. För att de ska ha en ärlig chans att fortsätta vara med i startelvan exempelvis måste vi köra med öppna kort. Jag är inte främmande för att låta aktuell spelare få vila några tävlingsmatcher och ta hand om det privata, men det kan också handla om en människotyp som mår bättre av att spela vidare.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Jag tar ett tidigt snack med honom och betonar allvaret i att hålla balansen mellan ödmjukhet och kaxighet. Om folk i gruppen börjar ogilla honom för de tendenserna är det allvarligt. Sedan finns det ju extrema exempel som Zlatan. Han var överkaxig, men samtidigt så fenomenalt bra att MFF omöjligen kunde hålla honom utanför laget på grund av det.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen?
– En lagkapten har ett socialt ansvar där han är spindeln i nätet i gruppen. Är något inte som det ska i omklädningsrummet ska jag få reda på det. På planen är kaptenen mina ögon, mina öron och min mun. Han ska kunna ta emot instruktioner från mig och föra dem vidare. Det är jätteviktigt under match.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Det beror på hur vi har förlorat. Har spelet ändå fungerat hyfsat vill jag inte ändra på träningarna för mycket mer än att slipa till vissa detaljer där vi som grupp anser att vi brustit.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Vi har ju fem raka segrar just nu!

– Inför mötet med Olympic näst senast märkte jag på träningen att det var lite lojt och då får jag som tränare se till att hålla uppe intensiteten i träningsmomenten. Det visade sig även i matchen att spelarna slappnade av efter det att vi gjort 1-0, så det gäller att hålla spelarna på mattan.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Well… Jag blev avvisad från planen för någon vecka sedan, så det kanske inte är helt bra, haha. För mig är det viktigt att ha en dialog med domarna − även under match. Ofta håller vi inte med varandra, men det är samtidigt så att om man ”tjajat” en del på dem efter förlorade 50/50-lägen så är det lättare att få ett domslut med sig senare i matchen.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring”. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– När jag själv var spelare och blev petad så förstod jag alltid varför och accepterade det. Dagens 90-talister har inte samma självinsikt och kan vara helt oförstående till varför de inte får spela. Jag kan absolut förklara för dem varför jag väljer en annan spelare framför dem − men om de köper förklaringen är en annan femma. Generellt tycker jag att man ska ha en dialog när det verkligen behövs, men man ska inte dalta med spelare för mycket.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Jag minns den där situationen och tycker att Solskjaer gjorde rätt. Han gjorde vad som behövdes för att vinna och tog sitt straff. Vinna är kanske inte allt, men nästan.
− Jag vill absolut inte vinna genom fusk eller filmningar, sådant är det värsta jag vet.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– När laget både spelar bra och vinner matcher. Och när det vi övat på träningar fungerar i matcher.

Christoffer Ekmark

FAKTA:

Namn: Malik Sesay
Ålder: 45
Familj: Fyra barn
Bor: Trelleborg
Tränar nu: FC Rosengård i div 1
Tränare som inspirerat mig: Fabio Capello
Favoritmusik: Hip hop och R´n B
Favoritbortamatch: När vi spelade på Olympia med TFF
Paradrätt i köket: Afrikansk kycklinggryta
Blir arg: Inför orättvisor
Blir glad: Av att se mina barn lyckliga