Kun ett år?
Går det att sparka en guldtränare?
Blir det kun ett år för Allan i MFF?
Svaret på den första frågan är givetvis ja. Svaret på den andra hänger i luften och ska man vara riktigt krass är det väl vad Allan Kuhn själv gjort ända sedan han kom till MFF.
För när Expressen nu avslöjar att det finns ett missnöje med den danske huvudtränaren som troligen leder till att han får lämna klubben är det både överraskande och inte.
Säg så här. Om det inte blivit SM-guld hade Allan Kuhn redan varit historia i MFF.
Det finns nämligen mycket mer än missnöjet från – tongivande – spelare som talar emot honom.
…De djupa svackorna som trots att MFF hela tiden snabbt kommit ur dem ändå har funnits och svärtat ner helhetsbilden.
…Cupinsatserna. Magplasket mot BK Häcken och kattlåde-katastrofen mot Landskrona BoIS gjorde att MFF missade både första cuptiteln sedan 1989 och chansen att reparera skadan 2017 samt fixa ordentliga och viktiga tävlingsmatcher under den kommande försäsongen.
…Drivet och entusiasmen som slagit ut fel. Jag älskar Allan Kuhns glöd, men i hur många av de 2 700 minuterna i årets allsvenska har han inte stått och skrikit vid sidlinjen? Hör spelarna något av det, stör det koncentrationen på matchcoachningen, påverkar det MFF:s ambition att minska antalet varningar och avstängningar – som totalt misslyckades i år – och innebär det att det blir en vargen kommer effekt, det vill säga att spelarna inte lyssnar när det verkligen är dags att göra det? Frågorna är många.
Jag skulle dessutom vilja lägga till en viktig fråga:
Behövs Allan Kuhn?
Tänk om han hela tiden varit tänkt som en tillfällig lösning i väntan på den organisation MFF egentligen vill ha när klubben 2017 ska prestera både i Europa och i Allsvenskan och helst upprepa det Åge Hareide gjorde 2014. Både SM-guld och Champions League-spel!
Nu dessutom med mer pengar och bättre resurser.
Jag tyckte att Allan Kuhn mot slutet av säsongen gjorde ett riktigt bra försök att övertyga om att han är rätt person att lotsa MFF genom 2017. När skadorna, sjukdomarna och avstängningarna kom och truppläget var akut samlade MFF under hans ledning ihop sig till en sista kraftansträngning, bet ihop och vann tillsammans.
Det var bra gjort.
Men jag tror att Expressenuppgifterna att det inte räckte är korrekta.
Jobbet är gjort. Guldet är klart. Men missnöjet i spelartruppen finns kvar och att lyfta fram spelarkritiken är ju ett rätt bekvämt sätt att dölja att missnöjet även funnits på andra ställen i föreningen. Dessutom lär MFF ha gjort bedömningen att det var ett teamwork som ledde till SM-guldet och det övriga teamet blir ju kvar, sedan sommaren förstärkt med Jens Fjellström.
Han blev ett lyft, Olof Persson är väl inkörd, har Pro license-utbildningen, Jonnie Fedel har gjort underverk med Allsvenskans bästa målvakt och i nästa vecka offentliggörs vilka sökande som kommit in på den nya tvååriga Pro license-utbildningen som snart drar igång. Daniel Andersson har sökt.
Jag är inte alls säker på att det behövs rekryteras någon ny tränare utifrån.
Men en sak är jag säker på: om Allan Kuhn får gå vet MFF – den här gången – redan vad man vill ha istället.
