Allt sket sig för HIF – igen
Verkligheten nådde till slut ifatt Helsingborgs IF – som spelar i Superettan 2017.
Laget hade ödet helt i sina egna händer efter 1-0-målet med tio minuter kvar.
Sedan sket sig allt. Precis som vanligt.
Men först. Låt oss minnas tillbaka på årets upptaktsträff.
Där pratades det mycket om att HIF stod inför ett mellanår. Flera tunga tapp av spelare. En arena som var en byggarbetsplats.
Henrik Larsson ställde sig vid podiet och förklarade att man siktade på en topp-sex-placering. Det kändes direkt obekvämt.
Det kanske inte var en sådan högtrevande målsättning egentligen, om man hade kunnat ha en skadefri trupp hela säsongen (vilket naturligtvis inga lag har). Kanske var det den där naiviteten som retat upp folk? Det i kombination att klubbledning konsekvent förnekat allvaret.
Så när HIF nu ställdes mot Halmstads BK i en direkt avgörande kvalmatch hade man väldigt mycket att förlora. Det låg en förmögenhet i potten och Helsingborgarna som tagit sig till Olympia hade en plågsam insikt om att de satt på en rätt skral hand.
Ralani var som vanligt kreativ och köpvillig ute på sin kant. När han kom rättvänd med vart vid mittlinje kunde man nästan utgå direkt från att det skulle resultera i en målchans.
HBK vårdade bollen fint när de fick chansen och redde ut den inledande stormen vilket garanterat var plan A.
Det kunde varit 1-0 åt båda håll efter 45 minuter, men halvleken förblev mållös.
Andra halvlek blev en plåga. Oavsett vilket lag man höll på.
Helsingborgarna gick främst ut för att hålla nollan. Bortamålet från 1-1-matchen vägde såklart tungt.
Halmstad gick ut för att göra ett mål. Ett enda skulle kunna ta tillbaka dem till Allsvenskan.
Ångest i kvadrat.
HBK:s Fredrik Olsson kom fri varpå Pyzdrowski i Halsingsborgsmålet tvingades till en demonräddning för att hålla Sundets Pärla kvar i Allsvenskan.
Ångesten tilltog.
15.08 denna mörka, blåsiga och svinkalla novembereftermiddag började vanvettet på allvar.
Ralani bröt ett uppepel, väggspelade sig fri med Jordan Larsson och passade istället för att avsluta. Fram störtade Jordan Larsson och lyfte in 1-0. Med knappt tio minuter kvar att spela kopplade HIF ett grepp – som just i den stunden kändes avgörande.
Men det krävdes bara ytterligare ett av många försvarsmisstag och ett insläppt mål för att ett förlängningsläge skulle ta vid.
Det dröjde tre-fyra minuter.
Ralani klippte benen på en motståndare i straffområdet – straff! 1-1 av Marcus Mathisen. Ångestens moder.
Och det skulle bli värre.
Med 20 sekunder kvar av ordinarie tid pressade HBK för ett avgörande. Marcus Mathisen gjorde bort Mårtensson. En tunnel, ett motlägg och en Cruyffint. Sedan drog han till från 20 meter med vänstern.
Och när bollen letade sig in i maskorna var allt över.
24 år efter det Allsvenska avancemanget var Helsingborgs IF ute igen. Trots att styrelsen och ledningen upprepat mantrat “Vi ska inte åka ur”. “Tillsammans fixar vi det här”.
Klacken skanderade “Avgå Henke”. Folk grät. Galningar tog sig in på plan och muckade gräl med Jordan Larsson.
Och Superettan fick sin finaste arena 2017.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se