Gummor håller gubbhandboll vid liv

Handbollen i Landskrona för en undanskymd tillvaro.
Herrlaget lades ner inför aktuell säsong, damlaget håller nästippen ovanför vattenytan och U-sektionen har svårt att locka barn till sporten.
– Det är tufft, men vi kämpar hårt för att få ny vind i seglen, säger Madeleine Goldstrand, ordförande i GW Landskrona.

Gubbarna Wargo har en speciell och rätt lustig historia.
Wargo var en klassisk klubb som bildades under 1935, döpt efter en båt som byggdes på varvet (liksom fotbollslaget Wormo). I slutet av 90-talet blev arbetsnamnet Gubbarna Wargo.
Gubbarna var en klubb som startades på restaurang Latino 1990 – utav en samling äldre herrar som såg handbollsmatchernas tjusning, men inte träningens. Efterhand upptäckte de styrande i Gubbarna att planhyran blev mycket billigare för en förening som hade en ungdomssektion, så man startade en. Vilket ledde till att Wargos U-sektion utgröptes.
Sammanslagningen, senare anslöt även klubben Örestad, innebar att de handbollsintresserade alla nu fanns under en organisation.
Då: en majoritet med herrar.
Nu: nästan bara damlag.
– Vi borde heta Gummorna Wargo, skrattar Goldstrand
Inför säsongen 16/17 lades herrarnas lag ner. I våras placerade de sig i mitten av division tre. Inte ens alternativet att börja om i fyran fanns. Utan mer än sex-sju spelare fungerar det inte.
– Det är klart att det är negativt med att inte ha ett representationslag på herrsidan, även på sponsorsidan. Redan förra säsongen var det med nöd och näppe som de fick ihop lag. Som det är nu är de enda grabbarna i GW Landskrona de knattar som går bollskolan. Vi har verkligen mycket att jobba med kring den biten.

Sporthallen i Landskrona är en arkitektiskt läckerbit. Markplan är översta etage på en läktare som ringlar runt planen – som i sin tur blir en nedgrävd scén. Som gjord för att spela handboll på.
– När det är lite publik på matcherna så blir det lätt ett härligt tryck, instämmer Goldstrand.
Men tills vidare är det ”bara” flickor och kvinnor som håller ställningarna i Gubbklubben. Damlaget börjar få upp ångan i division tre och återväxten ser faktiskt rätt intressant ut.
– Flickor A, upp till 16 år, gick nyss vidare från steg två i USM i Eksjö. Nu väntar steg tre – på hemmaplan dessutom. Det är flera i laget som ser riktigt bra ut för framtiden. 4-5 februari avgörs det.
Madeleines egen dotter Ellen har spelat i det laget – men gick inför den här säsongen till LUGI. Satsningen från Ellens sida är rejäl och nyligen togs hon ut i det U16-landslag som Niklas Harris ansvarar för – och som vann två av tre matcher i en landslagsturnering i Portugal.
Till skillnad från exempelvis fotbollsföreningar så blir det dock inget spel i A-laget för tjejerna i F16-laget. Reglerna är ju sådana inom handbollen – först när man är 17 år kan seniorhandboll bli aktuellt.
– Redan nu är det en del spelare i flickor A-gruppen som tränar med damlaget och från och med 2017 är det säkert flera som kommer att få speltid, säger Rickard Zemirek.

Zemirek fick tränarrollen inför den här säsongen som inleddes med två förluster – och sedan fyra raka segrar.
– Målsättningen är att gå upp i division två. Om inte i år, för H43 har ett lag som krossar allt, så kanske nästa år.
Zemireck. lyfter fram en annan positiv aspekt.
– Jag såg en eller två matcher förra säsongen och kan notera att den här säsongen är det betydligt fler människor på läktaren som tittar på. Mycket tjejer från ungdomslagen. Ska man få upp intresset måste flickorna ut och titta på A-laget – som dessutom måste vara bra och prestera bra handboll.
– Det ger en klubbkänsla som är viktig, menar Goldstrand.
För damlaget har det också varit vissa problem med att få ihop lag en del dagar.

– Matcher på fredagar och lördagar är inget vidare. Halva gänget jobbar inom krog- och restaurangbranschen och då är det svårt att komma från jobbet. Tyvärr spelar vi lite för lite matcher för min smak. Det är på matcher man utvecklas…
Speciellt stolt är Zemireck över två saker.
– Vi gnäller aldrig på domarna och i de senaste matcherna har samtliga utespelare gjort mål.

En av de stora utmaningarna är uppenbarligen rekryteringen av ungdomar.
– Även ledarbristen är ett problem. Det är jättesvårt att få någon att ställa upp, suckar Goldstrand.
– Många föräldrar uppskattar sin egen fritid på ett helt annat sätt nu jämfört med några år sedan. Det är deras tidbrist som gör att barnen inte kommer till idrottsklubbarna – inte bara i vårat fall, fyller Zemireck på.
Hur lockar ni barn till klubben?
– Vi satsar stenhårt på klasshandboll för årskurs två till sex. Det är dagar mitt i veckan som vi låter skolorna spela handboll och det är ett viktigt arrangemang som gör att de yngre hittar till oss via det.
I Landskrona är det fotbollen som syns i första hand. Inte minst i BoIS.
– Fotbollen har alltid tagit mycket plats. BoIS och innebandyn kommer i första hand.

Att det finns en framtid för handbollen är Goldstrand fast övertygad om.
– Vi kämpar för att få ny vind i seglen och de som finns med i föreningen är väldigt engagerade. i februari kommer Emme Adébo från skånska Handbollsförbundet hit och pratar om ledarutbidning – en del av förbundets nya satsning på att utveckla ungdomar. Det är en jättepositiv grej som jag tror kommer att gynna våra barn och ungdomar.

Christoffer Ekmark