Spännande tendenser i Ystad och Bjärred

IFK Ystad förlorade, som vanligt, i helgen.
Men det var ändå ett steg framåt. Tränare Kenneth Andersson har fastslagit att man ska satsa på 7-6-spelet och mot ”rätt” lag känns det som att det kan bli avgörande.
Nu mötte man topplaget Sävehof med Jonas Larholm som högpresterade (och snart får Partillegänget även hem Johan Jacobsson…). En eller två poäng här hade varit en ren bonus. Nu fick man nöja sig med en spelmässig förbättring – som borde duga bra mot andra lag. Som Hammarby. Det finns hopp, trots allt.

På tal om Ystad så var vi nyligen i stan och snackade damhandboll med Pierre Gaum. Just nu är det bara YIF som har ett (hårdsatsande) lag – Pandora fick inte ihop lag till sitt division två-gäng.
Representationslagsmässigt är det förstås mög, men räddningen är på väg. Ungdomskullarna är stora och lyckas man att få tonåringarna till att fortsätta spela handboll även på flicksidan kan Ystad bli en ännu starkare handbollsstad. Ett damlag i SHE (som man hoppas nå till 2020), ett utvecklingslag i ettan/tvåan och en bra utbildning i ungdomsleden är bränslet för handbollen på slätten. Det ska hur som helst bli intressant att följa damhandbollen i Ystad de närmaste åren.

Just det här med att ett framgångsrikt representationslag kan locka ungdomar till föreningen, och sporten, är Höör ett bra exempel på. H65:s framgångar i Elitserien/SHE/Europacupen har gjort att den lilla mellanskånska orten nu inte ens har halltider som räcker till i den lilla orten.
Och på tal om H65 så noterar jag att en av SHE:s vassaste skyttar, Mikaela Mässing, gjorde comeback efter sin korsbandsskada i lördags. Åtta mål i utvecklingslaget Gordies, i division ett, var glädjande. Hon kan vara skillnaden på ett lyckosamt slutspel eller inte i H65 Höör. Plötsligt har laget ett högklassigt skytte när EM-uppehållet är över. Även Jasmina Djapanovic är ju tillbaka ”på allvar”.

EM startar idag och personligen har jag svårt att bedöma hur bra landslaget egentligen är. Ojämna insatser i intetsägande träningsmatcher bidrar inte till speciellt mycket i beslutsunderlaget huruvida det kan vara ett medlajlag eller inte.
I sina bästa stunder – säkert.
Lyckas man hantera pressen på hemmaplan till någonting positivt – förhoppningsvis.

Att framgångsrika landslag påverkar gräsrötterna inom sporten vet vi sedan tidigare. I GW Landskrona påpekade just detta i ett annat reportage tidigare i veckan. Gubbarna Wargo red framgångsrikt på Bengan Boys-eran.
Numera finns det varken pojk eller herrlag i föreningen – som lade ner sitt division tre-lag inför säsongen på grund av spelarbrist.
Nu är det damlag som håller Gubbklubben vid liv.

HK Malmö protesterade inte mot LUGI:s miss med åtta man på banan. Såklart. Det hade fantamaj varit patetiskt om så skett.

Om klubbar i 031-regionen haft lika lätt för att gå vidare med livet? Det är jag inte övertygad om.

Det gjordes nedslag i Sånnahallen i helgen.
Lika kall som alltid. Ankaret vände på steken i slutminuterna och forsar mot division ett.
Besvikelsen i en herres ögon när jag förklarade att jag inte alls kom från Bladet, utan från Skånesport, var oerhörd. ”Synd, jag hade velat snacka med Robin eller någon på redaktionen. De kan handboll”.
Bittert?
Äsch, jag van vid att göra folk besvikna…