”SM-guld? Då lägger jag ner.”

Oscar Jensen gör sin 13:e säsong som handbollsmålvakt i högsta serien.
Nu är 34-åringen bättre än någonsin och han har varit högst bidragande till LUGI:s succé.
Hemligheten? Skånsk trygghet, gott om rutin och biff.
Mycket biff!

En av Sveriges hetaste målvakter just nu är Oscar Jensen. Lundabon som ogärna kliver utanför 046-zonen. Även om det skulle viftas med 100 000-kronorskuvert i ansiktet på honom.
Vi kommer till det senare lite senare…
Jensen är en annorunda målvakt på många sätt. På planen återhållsam i sina gester och vid sidan av planen både välutbildad och innovativ.

Så skönt att vi kan publicera en intervju där en av deltagarna faktiskt är utbildad journalist! Hur kommer det sig att du pluggade till det?
– Först läste jag tre års media- och kommunikationsvetenskap på Malmö Högskola, sedan gick jag journalistutbidningen på Lunds Universitet i 1,5 år. 2012 blev jag klar journalist.
Så. Där stod du. 30 år och nybliven journalist. Vad var planen?
– Jag hade inga storslagna planer…
Snicksnack! Alla i Lund är världsmästare i planering.
– Riktigt så är det inte med mig. Jag har alltid haft handbollen och parallellt kunnat utbilda mig. Jag har alltid tyckt om att skriva och har haft lätt för att uttrycka mig i skrift. Några visioner eller drömmar om vart jag skulle hamna – det har jag inte haft.

Den journalistiska karriären har bland annat innefattat ett halvår på Kvällsposten.
– En gång bevakade jag en handbollsmatch mellan Drott och Sävehof. Efter slutsignalen skulle jag intervjua Uf Sivertsson och det kändes väldigt märkligt att stå där i den rollen med papper och penna. Jag minns att de blev utskåpade på hemmaplan så det var inte lätt att skriva om det, men jag försökte vara snäll.
Haha! En snäll kvällstidningsreporter?
– Ja, det blev ingen sågning på det sättet.
Jan-Peter Andersson på Kvällsprillan hade aldrig varit snäll…
– Det är mycket möjligt.
– Sedan var det en annan gång när Landskrona BoIS hade förlorat en match med Henrik Larsson som tränare. Han var väldigt pressad under den perioden och jag fick det tveksamma nöjet att ringa honom. Det var… usch… Jag fick mina fiskar varma.
Men du har bloggat också?
– Jag hade en blogg på Skånska Dagbladet ganska länge och det var kul. Sedan blev det en del krönikor för City och Kvällsposten som frilansare.

Men då handlar det ju om handboll vilket knappast är någon stor utmaning för dig? Du är ju utbildad journalist?
– Jag har inte klart för mig vart jag ska landa i. Viktigast är att jag har en utbildning och någonting att falla tillbaka på en dag. Men så länge jag har handbollen kommer det att vara prioritet ett. Man har ju sett folk som efter avslutad elitkarriär står där som ett frågetecken och inte vet vart de ska ta vägen. Jag vill inte hamna i den situationen.
Är det inte då exidrottare blir kommentatorer?
– Ha! Det kommer aldrig att bli aktuellt. Jag kan för lite om handboll.
Vaddå ”kan för lite”?
– Men det är ju sant. Jag vet inte mycket om handboll och det taktiska, men är fan expert på att vara handbollsspelare.
Är du ens intresserad av handboll utanför din egen värld?
– Inte speciellt. Jag gör min hemläxa inför matcherna, men konsumerar inte så mycket handboll.

Denna intervju genomförs på Tegnérs Matsalar i centrala Lund (venvettigt grym rostbiff, reds anm). En klassiker i centrala Lund där Oscar Jensen har ett finger med i spelet.
– Jag har en roll som kommunikationsansvarig. Det innebär att jag ansvarar för hemsidor, alla våra sociala medier/kanaler, skriver utskick, pressmeddelanden och sådant där. Totalt sett är det en rätt stor apparat med luncher, festvåning i AF-borgen, catering, nattklubb och Café Athén. Det händer saker hela tiden och det är viktigt att synas på rätt sätt.
– Sven Larsson, en av delägarna, känner jag sedan tidigare eftersom han varit väldigt engagerad i LUGI som både sponsor, styrelsemedlem och faktiskt även som speaker. När jag skulle förhandla mitt kontrakt inför denna säsong så lyckades vi sy ihop en lösning som gick ut på att jag skulle jobba här på 25-30 procent samtidigt som elitsatsningen hölls igång. Jag trivs i den här miljön och letar mig även in i köket ibland.
Vad är ditt förhållande till biff?
– Du syftar på biffklubben? Tillsammans med två kollegor drog jag igång ett pubquizz. Lund är ju en stad med stor kunskapstradition och vi älskar att quizza. En kväll över en öl kokade vi ihop ett koncept som vi kör på i tegelbaren varje onsdag. Det går ut på att vi har ett ”land-tema” varannan onsdag, fast denna veckan är det framskjutet till torsdagen på grund av att vi har match mot Hammarby, och det är alltid biff på menyn. Japan, Mexiko, Mellnöstern… Vi har en trogen skara som kommer varje gång och förhoppningsvis kan vi bli ännu större.

Men du är matintresserad och syns ibland inne i köket. Ska du inte utbilda dig till kock istället?, med tanke på hur mediebranschen mår?
– Jag är matintresserad och kollar mycket Mat-TV. I teorin är jag rätt kunnig, men i praktiken helt värdelös.
Som jag är i handboll!
– Haha. Men det är ju rätt kul att lära sig matlagning. Får jag en stund över hänger jag över kockarna i köket och blir inspirerad.
Så… Om du får raggar upp någon nattklubbsdeltgare och tar hem dem på en date. Vad skulle du laga då?
– Öööhhhh… Jag har ingen sådan specialare som är värd att nämna. Det brukar mest bli korv stroganoff och sådant där.
En servitris, med uppenbar vana av nämnda aktiviteter flikar in.
– Risotto och rött vin. Överarbeta inte med femrätters och massa komplicerade grejer. Tjejen ska vara i fokus, inte maten.
Både Oscar och undertecknad gör mentala anteckningar som kan bli värdefulla en dag…
Är du noga med vad du käkar generellt?
– Jodå. Det är väl klart.
Jag har hört att Nebojsa Simic äter smör direkt från paketet. Är det inte standard för handbollsmålvakter?
– Tror inte det.

Åter till handbollen.
Du fyller 34 i veckan. Hur långt framåt ser du?
– De tre senaste säsongerna har jag haft ettårskontrakt. Jag vill inte binda upp mig längre.
Hur viktig är handbollen för dig då?
– Visst är jag grymt passionerad. Det är en del av min personlighet och en livsstil med träning, lagtillhörighet och målsättningar som jag älskar. Jag älskar livet som elitidrottare – men har distans till det och sitter inte och plöjer Bundesligamatcher på fritiden.
Det låter ju inte på dig som att du är ett målvaktstränarämne?
– Nej, det tror jag inte. Jag är inte tränarmaterial och inte superpedagogisk heller.
Biffonsdag eller final four?
– Biffonsdag.

Förutom en avstickare till Malmö så har Oscar Jensen bara spelat handboll i Lund. De tio första åren i Lundagård, sedan tio år i LUGI och en kort sväng i H43 innan dess konkurs för två år sedan ledde vägen tillbaka till LUGI.
Du vet om att det finns en värld utanför länsgränsen?
– Jag hade mina möjligheter att testa på spel i Danmark runt 2006-2007 någonting, men det var samtidigt som jag började plugga. Klubbar hörde av sig med återkommande anbud som erbjöd mer i lön. Det var ganska stor skillnad, säkert dubbelt så mycket än vad jag hade i lön då. Men jag valde att gå färdigt skolan.
Meh… Vad hade du för syokonsulent som rådde dig till att bli journalist i dessa tider när du kunde ha blivit handbollsproffs?
– Man blir ju inte rik på att spela handboll, generellt. Det var ett möjligt äventyr, men jag hade inte kunnat lägga pengar på hög. Dessutom är jag trygghetsnarkoman. Lund är mitt hem och jag har alla mina vänner här. Jag har aldrig ångrat mig.
Förresten. Din spelstil. Du är väldigt tillbakadragen och tyst som målvakt. Andra målvakter brukar få psykbryt med jämna mellanrum – men aldrig du?
– Jag får inga sådana psykbryt. Jag håller inte på med sådant och kan inte forcera fram det. Kommer det inte från hjärtat tycker jag inte att man ska tvinga fram det heller.

Efter att ha rest till världens ände, Malmö, under två säsonger blev det H43 för Oscar.
– H43:s tränare Veroljub ”Kos” Kosovac uppvaktade mig och ville ha mig i laget. En vecka efter att jag skrivit på tog han ett uppdrag i Qatar. Det blev lite galet där.
Mer galet blev det när klubben gick i konkurs.
– Jag hade tur som fick chansen i LUGI som en av tre målvakter.
Första comebacksäsongen i LUGI var Espen Christensen förstemålvakt. År två spelade en annan norrman, Torbjörn Bergerud, förstefiolen. Den här säsongen delas målvaktsansvaret med tidigare IFK Ystad-keepern Josip Cavar. En målvaktsduo som var ifrågasatt innan karriären. Men betoning på innan.
Är detta ditt bästa år någonsin?
– Kanske. Jag vet inte vad det beror på. Vi har ingen uttalad förstemålvakt på det sättet. Vi kompletterar varandra väl. Det är inte så viktig att sätta en ”label” på vem som är förstemålvakt. Säsongen är lång och kan man dela på ansvaret så är det det bästa.
Beskriv din säsong?
– Det har gått bra, men jag är ödmjuk inför det eftersom laget har presterat väldigt väl. Jag gör ingenting annorlunda nu jämfört med tidigare. Jag har samma fysiska status – men spelar i ett bättre lag och får den hjälp jag behöver.

Sin rutin till trots saknar Jensen titlar.
– 2001 var jag med och tog JVM-guld i Brasilien, men rent sportsligt bidrog jag inte så mycket i laget. Hela upplevelsen i sig var djäkligt cool. I Elitserien har jag aldrig kommit längre än till semifinal. Drömmen är att spela en SM-final. Det är mycket det som driver mig.
Och nu spelar du i ett lag som verkligen kan nå dit…
– Det ser onekligen bra ut, men det är en lång säsong säger Oscar och öser ur sig ett hav med försiktighetsklyschor.
Om ni går till SM-final, och vinner, och du får ett proffskontrakt i Qatar framför näsan med 100 000 kronor i ett kuvert som första månadslön. Vad gör du då? Som 34-åring med en utbildning klar?
– 100 000 spänn i ett kuvert är inget jag går igång på. Nä…
– Skulle vi vinna SM-guld talar det mer för att jag lägger ner karriären. Det vore perfekt att avsluta på topp med ett guld. En grym kröning på en lång karriär.

Christoffer Ekmark