Allt om Panterns förra storhetstid

I år slår IK Pantern hockey-Sverige med häpnad.
Det är inte första gången.

På sex säsonger från 1989-90 till 1994-95 gjorde Kirsebergklubben en satsning som inleddes med att laget gick från division 3 rakt upp i division 1 och väl i ettan, som då var nivån direkt under elitserien, gick till play off tre år i rad.

Jag följde hela resan intensivt, var på plats på i stort sett varje hemmamatch alla åren, skrev om matcherna för tidningen Arbetet och medverkade dessutom ideellt i programbladet till varje match många av åren. Därför tillbringade jag mycket tid på kansliet och lärde känna både ordföranden Lars Schönhult och tränaren Sune Bergman. Plus åtskilliga fler.

Det var en kul tid med mycket nybyggaranda och en känsla av att det gick att driva ett andralag i Malmö trots att Malmö IF då var bäst i Sverige. Schönhult hade kontakter både i bygg- och fastighetsbranschen och kunde mycket idrott. Han kunde också disponera lägenheter runt om i Malmö där nyförvärven fick bo. Det låter mer glamoröst än det var. Många hamnade i rätt nedgångna hus runt Värnhem.
Mina egna barndomskvarter, för övrigt…
Allt startade dock nästan av en slump när IK Pantern inför säsongen 1989-90 plötsligt stod utan ordförande. Någon nämnde Lars Schönhult, som då var vd på Kullenbergs och som hade barn som spelade i ungdomslagen. Kontakt togs, Schönhult sa ja och antydde att det var läge att satsa.
Hur mycket var det då ingen som riktigt förstod.

Det första tecknet kom året efter 1990-91 när omsättningen dubblades från 1,7 till över 3 miljoner. Nio spelare värvades, bland andra tidigare Mif-spelaren Lars-Åke ”Mora” Nilsson från Falun och Björn ”Böna” Carlsson från Sundsvall/Timrå och Pierre Hansson direkt från Mif. Hansson blev dyr.
Resultaten lät dock inte vänta på sig. Pantern spelade 53 matcher och förlorade bara tre. Serien vanns och i kvalet besegrades Vimmerby, Kalmar HC och Värnamo. Pantern var i division 2. Ett bevis på att allt var möjligt kom inför kvalserien när man tyckte att det saknades en pressläktare i Kirsebergs ishall. Då byggde styrelsemedlemmen Stig Wahlgren en sådan. I den buren ovanför speakerbåset har sedan generationer av murvlar från hela Sverige suttit och värmt sig i den kalla hallen.
I den sista kvalmatchen på bortaplan smög Sune Bergman omkring i hallen tillsammans med Lars Schönhult. Han hade fått sparken från Sundsvall/Timrå och han och IKP-ordföranden var då redan överens om att han skulle träna laget, men bara om det blev avancemang.
Löftet hölls och säsongen 1991-92 blev Bergman den förste heltidsanställde tränaren i Panterns historia samtidigt som man fortsatta ett värva. In kom bland annat fem spelare från Trelleborg, som gjort en egen satsning och kraschlandat. Det var Rickard Åkesson, Per-Ola Frithiof, Michael Pauna, Lars-Göran Österlund och Lars Jeppsson.
Sex spelare till plockades in i truppen. En av dem var målvaken Mikael Dufvenberg från Lund, men bäst var Carl-Erik ”Cacke” Larsson från Malmö IF. Han gjorde 92 poäng (25 plus 67) och gick knappt att stoppa när Pantern vann division 2 13 poäng före Västervik och Tingsryd. I kvalet slog Pantern Borås och Linköping i dubbelmöten och division 1-platsen var säkrad. I Borås spelade Canada Cup- och OS-guldvinnaren Nikolai Drozdetsky.

Som nyblivet division 1-lag startade Pantern 1992-93-säsongen med att förlänga kontraktet med Sune Bergman. Sedan gjorde klubben årets nyförvärvs-kap när Bergman och Schönhult övertalade Matti Pauna att spela för Pantern. Han hade egentligen tänkt lägga av efter SM-guldet.
Malmö IF:s dåvarande klubbdirektör Tommy Theorin reagerade och efter en förhandling med Lars Schönhult tecknade klubbarna ett samarbetsavtal. Det kostade Pantern 225 000 kronor och för den summan fick Kirsebergsklubben disponera Matti Pauna, Lars-Göran Österlund och Cacke Larsson som redan ingick i truppen samt Tord Larsson och Fredrik Johansson. Villkoret var att Mif kunde kalla tillbaka Cacke och Matti.
Sune Bergman skolade omedelbart om Matti Pauna till back och det blev en enorm succé. Han var helt överlägsen konkurrenterna när serien startade, vilket givetvis Mif upptäckte och kallade upp honom. I gengäld släppte man Anders Svensson till Pantern.

Två tunga nyförvärv till i Peter Imhäuser från Vita Hästen och Patrik Aronsson från Hanhals bidrog till att Pantern kunde vinna vårserien i division 1. I play off mötte sedan Pantern Södertälje SK och i den första matchen som flyttades till Malmö isstadion såg 2 455 åskådare IKP vinna med 4-2. Det publikrekordet gäller fortfarande. I returen i Södertälje vände Pantern ett 0-3-underläge till vinst med 4-3 och laget var vidare. Dessutom hetare än någonsin.
Omgång två bjöd dock på ett riktigt antiklimax. Pantern fick Troja, som man föll i två raka mot.
1993-94 lotsade Sune Bergman fram laget till ett nytt play-off. I omgång ett besegrades Team Gävle med 5-1, 3-4 och 5-1 och sedan blev det en ny dubbeltorsk mot Troja, där Kung Sune spelat i sex säsonger.
Jag förstår fortfarande inte varför Malmö IF då inte tog chansen att värva Sune Bergman. Han var redo att lämna Pantern, vilket han också gjorde. För Hv71 som han omedelbart förde till SM-guld och blev kung Sune med hela hockey-Sverige. På andra hållet fungerade dock trafiken. Sunes ersättare i Pantern säsongen 1994-95 blev Mats Hallin, Timo Lahtinens assisterande tränare. Efter två säsonger i division 1 med Bergman lyckades Hallin föra IKP ett steg till eftersom laget åkte ut först i den tredje play off-omgången.

Först fick Södertälje SK pisk igen och sedan besegrades Mora. Stopp blev det först mot Boden, som vann med 6-2 och 6-5. Orken tog helt enkelt slut för Pantern som under Mats Hallin kört in ett helt annat spel än med Sune Bergman. Hallin satsade på NHL-stuk, fysiskt och tufft, på gränsen till brutalt och med ett hårt tryck mot domarna.
Han värvade dessutom in fysiska spelare som Daniel Jardenmyr från Uppsala.
Men i säsongsavslutningen knäckte åtta matcher på 17 dagar med många och långa resor IK Pantern. Värst var det när man vunnit den tredje och avgörande matchen i Mora med 5-3 och fick åka direkt vidare till Boden för match mindre än två dygn senare. Den blev 2-6 i baken och i returen i Malmö isstadion kom en av de största genomklappningarna i svensk hockeyhistoria. Pantern tog ledningen med 5-0 och supportrarna hade redan börjat jubla. Sedan vände Boden till 6-5.

Efter säsongen kom nästa dråpslag, utanför isen, när det avslöjades att Daniel Jardenmyr testats positivt för dopning. Inte för att bli bättre i hockey eller bygga muskler utan för att han hamnat i dåligt sällskap och använt amfetamin. Men många i föreningen skämdes och tyckte att det gav Pantern ett dåligt rykte.
Det roliga tog slut, för många år framåt. Men nu är Pantern tillbaka i Isstadion och i eliten. Med Lars Schönhults son Mattias Schönhult som ordförande! Och med nästan alla de gamla profilerna på läktaren. Visst hade det varit en ganska kul historia om det blev play off igen?

Ole Törner