Dags för Lilja att blomma

Som 15-åring debuterade Nellie Lilja i LB07:s A-lag i Elitettan och efter tre säsonger är hon nu, som 17-åring, en viktig mittfältskugga som varit med och fört klubben till Allsvenskan. Nu spänns bågen ytterligare.
– Jag vill etablera mig som en Allsvensk spelare och även om det lär ta något år att nå A-landslaget så är det ingen tvekan – dit ska jag!
Möt en av Sveriges, nej Europas, nej världens bästa 17-åriga damfotbollsspelare.

Att det kulle bli mycket idrott i Nellie Liljas liv ar nästan självklart. Med en mamma som var löpare och en pappa som var handbolls- och bordtennisspelare fanns både bollkänsla och snabbhet i dna:n. Storasyster Lisa, 20 år, var också en talangfulle spelare – som tog sig ända upp i A-laget. De senaste 1,5 åren har hon dock valt sprintgrenar inom friidrotten istället. Framgångsrikt dessutom i SM för både juniorer och seniorer.
Men vi tar det från början.

– Jag växte upp i Riseberga, Husie, och provade på alla idrotter som fanns. Fotbollen var alltid nummer ett ändå och jag spelade i Husie från sex års ålder till dess att jag blev 14. Då hade jag kommit upp i A-laget där, men jag bytte till LB07 för att få spela mer med dem i min egen ålder. De andra spelarna i Husie var klara med sina uppbyggnadsår och tränad annorlunda än vad som var bäst för min utveckling.

Det blev starten på en raketkarriär.
– Att gå till LB07 innebar en enorm skillnad. Allt var mer på allvar och träningen betydligt tuffare. Jag trivdes från första sekund och insåg att det var väldigt utvecklande.
Samma sommar var hon med och förde sitt lag till seger i Gothia Cup och steget upp till F19-laget togs omgående. Det var många äldre flickor med, långt ifrån alla var verkligen 19 ska tilläggas, men Nellie tog för sig direkt.
– Efter den säsongen var vi ett par som fick chansen att träna med A-laget och bara det kändes inspirerande. Sedan gick det mycket snabbare än vad jag hade förväntat mig. Under mitt andra år fick jag en hel del speltid i A-laget.

En 15-åring i startelvan i ett lag i Elitettan, på innermittfältet dessutom, fick fler att höja på ögonbrynen.
– Jag kallades till min första landslagssamling, en dubbellandskamp i Norge. Det var en grym känsla och boostade verkligen mitt självförtroende, säger Nellie som i nämnda landskamper fick lagkaptensbindeln direkt – och sedan dess har behållit den.
Som 16-åring etablerade hon sig ytterligare i laget, blev starkare fysiskt och fortsatte att vinna titlar i U-lagen.
– Att få spela med äldre och mer rutinerade spelare lärde mig hur mycket som helst. Det betyder så klart fortfarande mycket.
Samtidigt påbörjade Nellie Lilja sin gymnasieutbildning på Malmö Idrottsgymnasium, ekonomiprogrammet.
– Det är inte helt enkelt att få ihop all tid med fotboll och studier, men det går.
Säsongen 2016 var blott en vecka bort när Nellie spelade en match med Skånelaget – och drog till ledbandet i knät. Ett nackslag för A-laget och klubbledningen var inte het nöjda med att Nellie spelade den matchen…
– Knappt tre månaders rehab istället för fotboll. Det kändes väl sådär just då, men jag fick ju spela den andra halvan av säsongen och vi lyckades med vårat mål – att nå Allsvenskan. Dessutom var vi i Bosnien i höstas med F19-landslaget och kvalificerade oss för ett andra EM-kval i Norge nästa år. Förhoppningvis tar vi oss hela vägen till slutspelet på Nordirland.

F19-landslaget i alla ära. Det 17-åriga Nellie rankar högst i sin karriär är faktiskt en U20-turnering där hon inte spelade en minut.
– Det var stort bara att få vara med i U20-VM på Papa Nya Guinea för någon vecka sedan. Resan, miljön, att få träna med de spelarna och allt runt omkring ett VM. Det var stort. Tyvärr gick laget inte vidare på gruppen. Efter förlusten mot Nordkorea slog vi värdlandet med 6-0 och spelade oavgjort mot Brasilien. Tyvärr räckte målskillnaden inte till.
Så nu är det nedräkning mot den Allsvenska premiären?
– Precis. Alla har sina individuella träningsprogram som vi följer och jag kör ven lite extra fysträning. Allt handlar om att ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt för att kunna ta en startplats i Allsvenskan.
Och när blir det A-landslaget?
– Det lär ta något år att nå dit, men det är ingen tvekan – dit ska jag!
Du är en löpvillig innermittfältare – vem har du haft som förebild?
– Jag minns fotbolls-VM 2010 i Sydafrika. Då fastnade jag direkt för Diego Forlan i Uruguay – så jag väljer väl honom!
Topp 3-listan så här långt i karriären?
– På första plats kommer U20-VM-resan. På andra plats den första Gothia Cup-segern och därefter matchen i Östersund i höstas där vi säkrade avancemanget till Allsvenskan.

Christoffer Ekmark