Fritz om Fedel, framtiden – och mormor

17 år följs upp med ytterligare två.
Fritz Persson är målvakten i Trelleborgs FF som är drillad av sin mormor och nyslipad av Jonnie Fedel.

Få är de spelare på elitnivå som tillhört en och samma klubb i 17 år. Fritz Persson, den ständige siste utposten i TFF, är en av de spelarna.
Att det blev en målvaktskarriär är ingen tillfällighet. Under uppväxten i hemmet i Kävlinge hade han en speciell inspirationskälla
– Mina första steg var med en boll i händerna. Innan det fick jag rulla en boll framför mig. Mormor, min första tränare, kastade bollar som jag lärde mig att fånga. Så det var i väldigt tidiga år som det började. Jag blev inte målvakt bara för att jag var sämst i laget på att spela ute, skrattar Fritz.
Men vilken normal unge VILL bli keeper?
– Jag! Det fanns tidigt en fascination kring målvaktsposten och jag tyckte helt ärligt att det var roligare att stå i mål.
Tack vare mormor?
– Ja. Det började med att jag stod och sköt bollar i hennes hall och gjorde mål på henne. Sedan var det hennes tur. När det var fint väder förflyttade vi oss utomhus och använde två träd som mål.

Under de tidiga åren gick flytten till Söderlätt – långt ute på vischan mellan Smedstorp och Lunnarp.
– Livet som bonnapåg var fint. Jag spelade i båda föreningarna i de båda orterna, även när de slogs ihop, och gick sedan till Tomelilla. Senare när far flyttade till Staffanstorp vid årskurs sex så fortsatte fotbollslivet där. I Staffanstorp spelade jag upp mig under juniortiden.
Nr fattade du, och kanske andra, att du var ganska bra?
– När man kom med i Skånelaget och åkte på läger med MFF:are. Jag fick en kick av det. Och efterhand tog ju TFF kontakt med mig.
Alf Westerberg hade snappat upp att Staffanstorpsmålvakten kunde vara någonting att satsa på.
– Han frågade om jag skulle vara intresserad att gå till deras juniorlag. Andreas Isaksson hade precis blivit uppflyttad från juniorerna till A-laget och jag såg det som världens chans.
Fritz förklarar att familjen backade upp honom redan då.
– Först var tanken att TFF skulle fixa boende till mig i Trelleborg, men min far som som jobbade och fortfarande jobbar på sjukhuset menade att det bästa vore om hela familjen flyttade till Trelleborg, det skulle ge mig en bättre grund att stå på. Han tyckte att det kändes bättre. Det är jag mycket tacksam för, det hade varit jobbigt att göra allt på egen hand.

Året var 1999 och efter bara sex månader i TFF:s juniorlag kom beskedet att Andreas Isaksson blivit såld till Juventus. A-truppen behövde en tredjemålvakt och Fritz kallades in.
– Plötsligt tränade jag två pass efter varandra. Seniorerna klockan 15 och direkt efter det med juniorerna. Skolan blev lidande. En dag kallade rektorn och en lärare in mig på ett kontor och förklarade att jag var tvungen att välja – fotbollen eller skolan.
Som 17-årig målvakt med proffsdrömmar i en svensk elitklubb var det inte mycket till val. Efter blott ett gymnasieår vinkade Fritz bye bye till plugget och marscherade med bestämda steg till Vångavallen.
– Jag var tvungen att ta chansen. Plugga kunde jag göra senare i livet.
– Numera finns det fotbollsgymnasium och andra möjligheter att kombinera en fotbollssatsning med utbildning. Inte då.
Fritz såg ändå till att få sina gymnasiebetyg. Drygt tio år senare.
– Jag gick tre år på komvux och läste upp alla betyg. Det var inte roligt kan jag lova, men var samtidigt ett måste för att kunna skaffa en utbildning senare i livet.
Du är 33 år nu. Vad ska du bli när du blir stor?
– Läraryrket har alltid stått högt i kurs. Även polisutbildningen lockar mig.

Men nu har Fritz alltså skrivit på ett tvåårskontrakt med Trelleborgs FF.
– Nu är det meningen att vi ska försöka hitta arbete till mig inom eller via klubben. Det är fördelen med TFF – det är en klubb som hjälper till och har sponsorer som man arbetar aktivt tillsammans med. De garanterar inte jobb, men garanterar intervjuer. Man går inte före i någon kö för att man är fotbollsspelare.
Är dessa de två sista åren som fotbollsspelare?
– Vet inte. Jag har fortfarande ett stort sug efter fotbollen. Så länge den glädjen finns kvar blir det svårt att lägga av. Jag kommer arbeta stenhårt för att vara förstemålvakt och hjälpa klubben så mycket som möjligt.
Hur mycket styrs du av målbilder?
– När vi åkte ur Superettan var det väldigt tydligt så. Största anledningen till att jag skrev på nytt kontrakt nästan direkt efteråt var på grund av målet: att ta TFF tillbaka till eliten. Idag är målet att se till att etablera oss och tänka långsiktigt. Skapa någonting att bygga på – och sedan titta uppåt i systemet. Vårat svåra år kommer nu 2017.
Dum fråga kanske, men var det någon annan klubb som hörde av sig nu efter säsongen?
– Nä, ingen. Ändå drog det ut på tiden förhandlingsmässigt med TFF – för att kunna hitta en helhetslösning.
Det låter inte som att du har en flock agenter som sliter arslet av sig för dig?
– Jag kommer inte ens ihåg när jag hade en agent senast. Det var många år sedan…

17 säsonger. Har du varit nära dra någon gång?
– Närmast var det 2004 när jag var utlånad till MFF. Förhandlingarna pågick om att gå över helt, men tyvärr skar sig det och jag skrev på för TFF igen. En annan runda var jag utlånad till Norge, men klubben där (Kongsvinger) kunde inte betala utbildningsbidraget så det blev TFF igen.
Är du lite bitter för att karriären aldrig tog dig till fotbollsrivieran eller någonting liknande?
– Både ja och nej. Jag orkar inte lägga tid på ”vad om”. Jag vet vad jag har nu – en bra och stabil karriär med en daglig inkomst sedan 15 år, fru och två barn. Det är inte säkert den biten blivit av om jag hamnat i MFF eller Norge. Att grubbla om det inte min grej.
Men någon gång måste du väl haft en agent som du eldat på?
– När jag var yngre uppstod en del diskussioner hit och dit, men inget konkret. TFF och jag har alltid varit raka mot varandra. Jag är inte en sådan som kör vågspel och hoppas ta något i februari. Det är svårt för målvakter att hitta jobb om man verkligen inte sticker ut.
Men det gör ju du? På sätt och vis, med din kroppshydda och ditt krogvaktsskägg?
– Ja, men inte på det sätt som lockar andra klubbar. Jag är inte lång eller smal. Många klubbar vill ha långa målvakter i första hand.
– Min tur i oturen att jag fått chansen att visa att jag duger. Statistiken talar för det. Mest stolt är jag över att hållit nollan flest gånger i Superettan (17 matcher) – helt klart något stort.
Men du är fortfarande vass i de sammanhangen?
– Tja, jag var ju en av dem med den högsta räddningsprocenten i 2016.
Sorry, men jag måste ta upp det. Spelet med fötterna då? Recensera dig själv så slipper jag.
– Hehe. Det är min svagaste punkt. Sparka långt det kan man, men att hjälpa till i uppspelsfaser är något som… jag kan bli bättre på.

2016 hade du Jonnie Fedel som individuell tränare, Fedel som du för övrigt luggade ett Superettan-rekord på när du höll nollan i 665 minuter i rad mot hans 645. Hur var det att ha honom som överste?
– Fedel har ett annat upplägg i träningsprocesserna. Fokus ligger på positionsarbetet – att stå i rätt läge. Håller man sig inom vissa ramar under förflyttning kommer man i rätt fas. För mig har det blivit mycket nytt tänkt kring den biten. Jag har verkligen inte gnuggat sådant varje pass tidigare – men så har det blivit med Fedel.
Vad har det inneburit för din utveckling?
– Mycket. Framför allt har jag blivit lugnare. Jag skapar mig själv mer tid att agera på bollar som kommer in. Den biten har blivit bättre – speciellt min utgångsposition. Inläggsspelet har varit en av mina svagheter som blivit bättre på grund av det. När jag började spela fotboll var det mycket luftpastejer på inläggen – i dagens fotboll skjuter man in bollar stenhårt i huvudhöjd. Bollar kommer inte uppifrån som förr – utan vertikalt.
Dessutom är det väl ett h#%¤*e med nya lättare bollar?
– Precis. Nu är det mer fart i dem. Tidigare var det inte tal om att bollarna vobblade. Numera är det svårare att fånga en boll från 40 meter – bollbanan var enklare att beräkna tidigare.

Nyligen släpptes ”Alla tiders TFF-11:a”. Du var (såklart) med på ett hörn, men fick stå tillbaka som förstemålvakt för Ryszard Jankolowski.
– Det togs ut tre målvakter och jag kom med i truppen. Jag och Isaksson hamnade på bänken. Hedrande, men svårtolkat… Haha!
Avslutningsvis. Namnet Fritz… Heter du det på riktigt?
– Yes! Många tror att det bara är ett smeknamn, men i passet står det Fredrik Fritz Persson. Allt började under en resa med Skånelaget när Dennis Melander fick tag i mitt pass. Han skrattade till och flinade åt mitt namn ”Fritz” och kallade mig enbart för det från den stunden. Och det tog sig…
Vad kallar frugan dig då? Fredrik eller Fritz?
– ”Älskling”…

Christoffer Ekmark