Svenstorps IF – fotbollsklubben för handbollsrävarna
Svenstorps IF höll på att gå under för fyra år sedan.
Nu har föreningen dragit in ordentligt med ny luft i bröstet – mycket tack vare att man lyckats kombinera avdankade handbollsspelare med nyanlända flyktingar.
Dessutom med en gammal handbollsskyttekung från Tomelilla som tränare.
Egentligen borde man spela med filtbollar i Svenstorp.
Halva A-laget består mer eller mindre av gamla handbollsprofiler. Och alla som spelar handboll är per automatik medelmåttiga bollsparkare. Finns det någon handbollsräv som inte skadat sig under en fotbollsuppvärmning med filtboll?
Nä, precis…
En av de starkaste profilerna i Svenstorps IF är A-lagstränaren Kevin Rasmussen.
Jepp. Från DEN Rasmussen-klanen.
Kevin är en av Bastis fyra barn. Lillebrorsan KConrad är assisterande tränare i HK Malmö och naturligtvis har det blivit mycket handboll för samtliga. Lillasyster Kim är dessutom gift med Stian Tönnessen – huvudtränare i HK Malmö…
– Samtliga har provat på både fotboll och handboll, men för Kevins del höll hela den idrottsliga karriären på att ta slut redan som 17-åring. I en fallolycka (ett spex på en 20-årsfest…) for han igenom ett tack och krossade ena knät med sju frakturer.
– Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna spela igen. Men två år senare spelade jag handboll med Tomelilla, säger Kevin och visar upp en bild på mobiltelefonen.
Bildtexten förkunnar dessutom att han blev ”Tomelillas meste skyttekung vad avser att vinna den interna skytteligan flest gånger i rad. Det bidde sex år. Sammanlagt blev det 1384 mål på 279 matcher.”
– Hard work beats talent. Jag spelade på mittsex och en del ute på linjen.
Pappa Basti Rasmussen är naturligtvis mest känd som en handbollslegend i Ystad – men faktum är att han även var en ettrig terrier i Svenstorps IF. När föreningens drömelva genom tiderna togs ut bildade han i en av jurymedlemmarnas facit innermittfältspar tillsammans med Andreas Andersson.

Vilken mardröm att ställas mot. En slugger och en bollkär elegant…. Och Kinnvall på kanten! En annan Svenstorpmatador med MFF-rutin.
– Anders kom tillbaka och var med och räddade klubben 2012. Klubben fick inte ihop lag i division sju, men han och några till från årgången 1974, som var riktigt bra, ställde verkligen upp. Annars hade vi fått lägga ner – helt säkert. Tanken var att bara ha kvar loppisen och skördefestivalen – två stora årliga arrangemang. Till och med jag lirade en match och det var i efterdyningarna av det som jag fick rollen som tränare 2013.
– Det var i samband med FC Österlen (som i sin tur fick lägga ner pga spelarbrist) efter nyss avslutad säsong) startade ett nytt lag som trakten urholkades på spelare.
Basti som farsa – hur var den uppväxten?
– Hård, haha. YIF hjälpte farsan att bygga ett hus ute i Köpingebro och där växte vi upp -familjen drev kiosken där. Annars var jag mest i Österportshallen. Man var med alltid, även som liten på bortamatcherna med YIF. Det var fantastiskt – bara goda minnen. Jag minns speciellt att det var mycket kortspel på de resorna och vann pappa så fick jag alltid pengarna.
– Man har många minnen kvar från de resorna. Kenneth ”Klossen” Lindberg var en fantastisk spelare och en favorit.
Kevin har gjort flera säsonger som juniortränare i YIF.
– Egentligen var det ju handbollstränare man skulle bli. Men det blev Svenstorps IF och här handlar det om helt andra saker. Vi försöker ha roligt först och främst. Vi stannar kvar i klubbstugan efter onsdagsträningarna och umgås – sådant som blir allt mer ovanligt nuförtiden.
Eller hur? Förr satt man och käkade korv och snackade skit i klubbstugan? Nu duschar inte ens 90-talisterna i omklädningsrummet utan åker direkt hem?
– Precis. Mög är det. Det är inte som förr. Folk är så stressade.
– Idag är vi 18-19 man på träningarna. Det är fantastiskt bra och det blir så just för att vi erbjuder mer än bara fotboll. Vi tippar, kollar Premier League och varje onsdag efter träningen har vi en obligatorisk trivselkväll. Vi har till och med fått Möllers att sponsra med käk – vilket ju är väldigt roligt, säger Kevin Rasmussen, som i Ystad även har en politikerkarriär inom S.
Ute på planen representeras Svenstorp av spelare i vitt skilda åldrar. Den yngsta som var med förra säsongen var 14 år. Den äldste 59.
– Benny ”Guldfot” Mårtensson som var i TFF gjorde 10-12 matcher och tränat regelbundet. Jag hoppas och tror att han fortsätter även nästa säsong som 60-åring.
Hur har det publika intresset varit?
– Jättebra! I den avslutande matchen mot Borrby där vi hade chansen att vinna serien kom det över 300 åskådare och det var bengaler och annat – galet. På en division sju-match! oavgjort hade räckt, men Borrby vände och kunde göra 1-2 i sista minuten. Det var tungt att ställa om efter det, men efter ett kvalspel mot Skepparslöv lyckades vi ändå gå upp i division sex.
Svenstorps IF har en tydlig handbollsprofil. Det är ingen tillfällighet att det i ett av pokalskåpen ligger en handboll.
– Man har nog asat hit 10-12 spelare de senaste åren. Senaste namnet är Philip Nilsson som ju slutade i YIF innan den här handbollssäsongen drog igång. Det är bara en gnutta till övertalning som återstår. Björn Grön, Pierre Gaum, Ola Netterheim, Felix Andersson, även lillebror Konrad är inskriven… Jag kan rabbla namn hela dagen. Felix är jättebra och IFK Ystad vill att han ska börja spela handboll med dem igen, men han har ett krävande jobb i Malmö. I år gjorde han 26 mål!
Vad karaktäriserar handbollsspelarna?
– Grön har ingen vidare teknik – så han får spela ytterback. Philip Nilsson är snabb och har mycket boll i sig – så han borde kunna bli ett offensivt hot. Någon gång har även Leo Larsson varit här och tränat, när IFK haft uppehåll.

”Spela för att ha roligt” verkar vara ert motto. Men jag vet hur gamla elitidrottare tänker De blir bindgalna när det vankas tävling.
– Framför allt är spelarna vältränade och när det väl blir match – då tänder de till på allvar. När matchstället åker på är det ingen lek längre, hehe. Spelarna vill ha ordentliga genomgångar och sådant där.
Tränar ni med filtboll inomhus? Snälla säg ja.
– Kul att du nämnde det.Vi ska ha en intern turnering nu och i vår interna facebookgrupp har vi en omröstning om det ska spelas med filtboll eller läderkula.
Jag UTGÅR från att filtbollen vinner.
– Njae. Just nu leder läderkulan med 8-7.
Herregud. Avgå.
– Ja, det är för djävligt.
De där filtbollarna börjar bli hårdvaluta förresten. De finns knappt att köpa längre.
– Jag vet! För dåligt. Det finns inte ens riktiga inomhusfotbollsturneringar längre. Nu är det bara futsal. Lite synd.

I årets trupp kunde det sammanlagt vara ett 30-tal spelare. Dock fanns det ingen reservlag.
– Så vi körde lite internmatcher mot andra klubbar i trakten. Vid fyra tillfällen sågs vi och spelade små turneringar. Men nu jobbar vi på att få en sexlagsserie med B-lag från enbart Österlen. Precis som man har i en av division sju-serierna. Jag undrar hur länge de kan hålla på, jag undrar om de inte lägger ner division sju helst och ökar på division sex-serien istället.
Ett A och B-lag 2017 alltså. Hur ser det ut i de andra sektionerna?
– Vi har ett damlag och fyra ungdomslag där de äldsta är 13. Inte så dåligt för en ort som enligt Wikipedia har 99 invånare!
Föreningens tillväxt i de egna leden är inte så pjåkig – men det kommer även spelare från andra håll.
– De två senaste åren har det kommit många ensamkommande till föreningen. En av killarna som kommer från Syrien hade lätt kunna spela högre upp i seriesystemet. Det fungerar bra och framför allt är det jättebra för killarna själva. Integrationen fungerar ju jättebra.
– Egentligen tycker jag att föreningar som är aktiva kring sådant här borde få bättre stöd. I omklädningsrummet pratar vi bara svenska och där bryts många barriärer, avslutar Kevin Rasmussen.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se