Målvaktsbriljans i Malmö, fylledans i Ystad
Denna handbollskväll gav mig verkligen ett nytt perspektiv på Handbollsligan.
Ystads komaspel, Aranäs som spöade LUGI och HK Malmös poäng mot Kristianstad, där båda målvakterna blev hjältar!
Vi börjar i sydost.
**********
Handboll är en idrott som verkligen präglas av inställning.
Tydligare exempel än matchen Ystad-Ricoh är svåra att finna. 7-18 i paus, 28-29 efter full tid.
Att se Ricoh göra 0-9 i Ystads Arena var någonting av det värsta, sämsta, mest pinsamma och samtidigt mest intressanta jag sett inom handbollsvärlden på länge. Gästerna ledde ett tag med tolv bollar i första halvlek och jag har sett svensexegäng i en fri bar på Rhodos klockan 04 ha bättre kontroll på dansgolvet – och det skulle vara enkelt att såga som aldrig förr, begära avgångar, styrelseagerande och annat.
Jag ska inte göra det. Den här gången.
Dels för att Ystad trots allt lyckades göra match av det hela. 7-18 i paus knaprades in till tre mål upp med drygt tio minuter kvar (20-23). Johan Dahlin hade chansen att göra 22-24 i ett friläge, men missade och efter det orkade man inte tugga sig ikapp.
27-28 med en och en halv minut gav poänghopp och andra halvlek var en kraftsamling värd namnet, delvis naturligtvis för att Ricoh redan hade korkat upp… Men ett desperatskott under passivitetsvarning från Ola Pewik räddade IT-konsulterna.
Jag ser det så här:
Ystads IF har underpresterat mer eller mindre hela säsongen och ändå kommit undan med det.
Nu gör man inte det längre.
Inte efter den där första kvarten. Nu MÅSTE någonting hända. Nu står man där blottade på stadens torg som fånar – med möjligheten att göra någonting åt det.
Laget är ytterst nära att MISSA SLUTSPEL. Ricoh har lika många poäng – på fel sida strecket….
Hela lagets värdighet, och sannolikt ett par individers framtid i klubben, står på spel i nästa match.
Borta mot LUGI den 21 december.
För övrigt saknade jag verkligen Österportshallen i den här matchen.
Även när laget låg under stort skapades det tryck och laget påverkades uppenbarligen av känslorna på den täta läktaren.
I den nya arenan var det stora gluggar mellan publikmassorna, hetsen från publiken var obefintlig och uppgivenheten låg som en blöt filt över hela stan.
Bäst i hemmalaget? Utan tvekan Hampus Andersson. Inte trodde jag att det var han som skulle ställa sig i främsta ledet.
**********
HK Malmö hade inte några problem med inställningen mot IFK Kristianstad, utan hamnade i 5-12-underläge av andra anledningar. Man var 70-80-procentiga framåt, åkte på flera kontringar mot ett IFK Kristianstad som fick göra det de är bäst på.
Malmö fick jaga och kom ikapp tidigt i andra halvlek. Petersens 18-18, avstämt från höften, innebar att det för första gången sedan avkast var helt jämt och minuten senare var man i ledningen.
HKM-försvaret frustade som varg in ett lammhägn och smällde på ordentligt, Beutler var i den där idiotzonen som bara han och Simic kan vara och ordförande Rasmusson trummade som en dödsmetaltrummis på lsd.
Faktum är att Simic höll IFK Kristianstad kvar i matchen i mitten av andra halvlek. Två rena frilägen och en straff knep han inom loppet av några få minuter. Där kunde hemmalaget ha dödat matchen. Och han fortsätte att göra räddningar som verkligen höll världsklass. IFK Kristianstad höll inte ihop laget över huvud taget vissa stunder.
Kristianstad kunde ändå på individuell skicklighet koppla grepp, Malmö fick jaga ännu en gång och hade 25-25 in i slutminuten genom starkt mittsexspel av Mirsad Pecikoza.
Då fick Kristianstad sin straff. Jerry Tollbring stegade fram och siktade lågt. Dan Beutler, den gummiormen, hoppade upp, satte ihop benen och i ett slags Farbror Frej-skutt räddade han en poäng till sitt lag.
Jag inspirerades av:
Målvakterna.
Petersens finurlighet.
Dramat.
Stämningen!
**********
LUGI släppte in 31 mål borta mot Aranäs. Då fick man åka hem utan poäng från Kungsbacka.
Uppenbarligen klickade försvaret och återigen kucklades det om ”swinging LUGI”.
Jag noterar främst att Handbollsligan inte innehåller några givna matcher. Drar man inte in luft ordentligt och tar blåmärkena som behövs – då räcker det inte.
LUGI lär garanterat vara revanschsugna i nästa match.
Mot ett visst Ystads IF.
Den matchen missar vi INTE.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se