IK PanternIK PanternIshockeyNyheter

55 år i Pantern startade av en slump

I januari 1963 stod Östra isbanan klar ute på Kirseberg. Då gick en ung Lars Rasmusson, som länge längtat efter att få åka skidskor och spela hockey, dit för att testa sina krafter. Han kom direkt in i en Panternträning och i den klubben är han fortfarande kvar.
– Jag bodde i villaområdet Rostorp på Kirseberg, det gör jag förresten idag också eftersom jag kunnat flytta in i mitt barndomshem. I alla fall så fick jag reda på att det gick att åka skridsko på den nya uterinken. Så fort jag hörde det gick jag dit. Men att det blev IK Pantern var bara en lycklig slump.

2-o-isbanan-2

– Kiviksgården och ett par andra klubbar som sedan länge är nedlagda tränade där också. Men det var Pantern som råkade ha sin timme när jag dök upp. Kjell Olofsson var givetvis där och jag frågade honom om jag fick lov att vara med. Eftersom Kjell är och alltid har varit en noggrann man så sa han att givetvis gick det bra, men då ville han ha tio kronor som inträdesavgift i föreningen och tio till som den första årsavgiften. Jag stack hem, fick 20 kronor av mina föräldrar, cyklade tillbaka, betalade och sedan var jag med i IK Pantern, berättar Lars Rasmusson.

Kjell Olofsson hade varit med och bildat klubben 1959 och är själva ur-Pantern. Men Lars Rasmusson är nestor nummer två.
_ Jag hörde någon säga att egentligen ska man bara jobba i en styrelse i fem år. Oj, då har jag hållit på 50 år för länge tänkte jag. Men även om jag lagt ner enormt mycket tid på IK Pantern har det varit roligt hela tiden.
_ En del jobb och uppdrag i Skånes ishockeyförbund har det också blivit, så det känns som om jag haft en viss betydelse för hockeyn här nere.
Fast när Lars Rasmusson gick ner till Östra isbanan – som senare byggdes över och blev Kirsebergs ishall – hade han inte en tanke på att han skulle bli ledare.
_ Drömmen var ju att bli en duktig hockeyspelare. Jag tittade på MFF:s matcher på Södra isbanan och ville spela själv. Jag kom dock aldrig längre än till juniorlaget i IK Pantern. Det blev seniorhockey i Malmö IK där jag även var tränare, men det räknar jag inte riktigt.
_ Istället startade jag tidigt med att utbilda mig till ungdomsledare och gick steg-kurserna. När sedan även ena benet gick i kras var jag färdig som spelare. Men det var lika bra. Ett par av åren som ungdomsledare i Pantern är mina allra finaste minnen från klubben och jag kom dessutom tidigt med i styrelsen och var vice ordförande 1975-80 och ordförande 1980-85. Både före och efter det har jag haft uppdrag i styrelsen de flesta åren.
Numera är Lars hedersordförande, men han jobbar fortfarande i klubben. Han sköter en hel del på hemsidan och när IK Pantern nyligen spelade i Kirsebergs ishall mot AIK var det han som gick runt i hela hallen och mätte wifi-uppkopplingen och såg till att allt skulle fungera för tv-sändningen.
_ En baggis! Fritid Malmö hade gjort ett bra jobb.


Och han är inte nostalgisk. Tvärtom tycker han att IK Panterns bästa stund är nu. Just nu!
_ Det vi upplever den här och förra säsongen är större än förra storhetstiden med Sune Bergman och Mats Hallin. Jag ska vara ärlig och säga att jag trodde aldrig att det här skulle hända!
_ Att vi gick upp i Allsvenskan var fantastiskt. Det var störst hittills i Panterns historia. Sedan trodde jag att vi skulle trilla ut igen. Och i år var jag orolig över hur det skulle gå när Stefan ”Lillis” Lundh lämnade. Men allt har gått bra. Håkan Åhlund gör ett bra jobb, vi har en fantastisk sportchef i Joakim Tillgren och hela organisationen har blvit större och proffsigare. Ideella insatser är fortfarande viktiga, men vi har börjat kunna anställa fler på kansliet och hela tiden tagit små steg mot att bli en allsvensk förening på riktigt. Det har gått bättre än jag vågade drömma om.
_ Egentligen är det inte klokt hur allt har utvecklats. På 60-talet kunde man ta en spann med lotter och gå ner till Möllan och fixa klubbens ekonomi ett par månader framåt. Nu omsätter vi åtskilliga miljoner-
En sak retar sig dock Lars Rasmusson på. Publiktillströmningen.
Ifjor stannade snittet på strax över 600. I år ligger det ungefär på samma nivå.
_ När jag tänker på alla ungdomar som spelat i våra lag genom tiderna undrar jag ibland var de är nu. De är i alla fall inte på Isstadions läktare.
_ Kirsebergs ishall var kall och ogästvänlig och pelarna i vägen. Nu finns inte det att skylla på. Om vi åtminstone kunde få ett snitt på 1000 åskådare hade jag varit nöjd och det hade betytt mycket för klubben.
Själv missar Lars Rasmusson inte många matcher. I Isstadion är han på plats och bortamatcherna ser han på CMore och mest gillar han målvaktsduon.
_ Tillgrens förmåga att hitta starka målvakter slutat aldrig att förvåna. Jag begriper inte hur han gör. Tex Williamsson är väldigt bra och Oscar Malm är också duktig.
Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close