Svartvit bibel för alla BoIS:are

I dagarna släpptes 101-åringen Landskrona BoIS jubileumsbok.
En saftig pjäs som ingen sann och äkta BoIS-supporter kan känns sig fullkomlig utan.
Åke Jönsson är författaren som med sin tredje bok om den svartvitrandiga klubben kommer med nya sanningar, roliga anekdoter och skapar minnen från svunna tider.

Den 400-sidiga bibeln är Åke Jönssons tredje bok om klubben. 1975 utkom den första jubileumsboken och Dagens Nyheter bemödade sig att skriva om saken. ”Det är både idrottshistoria och folkets historia” skrev tidningen – och drygt 40 år senare gäller precis samma sak.
Landskronabon Åke Jönsson vet i sanning vad BoIS betyder och har betytt för invånarna i Landskrona och hade kunna skriva en jubileumsbok full av känslor med personliga värderingar.
Det gjorde han inte.

Tidigare har du uttryckt det så här: ”Ett fotbollslags historia är tänkt att fungera på följande sätt. Man läser boken. Sedan lägger man den åt sidan och sluter ögonen. Då kommer egna randiga minnen fram. På så sätt finns det inget slut i den här boken”.
Efter att ha skrivit de här tre böckerna, vad ser du själv när du sluter ögonen?
– Jag ser episoder framför mig. Det är rätt intressant att det här Bollsällskapet har en röd tråd genom hela historien – ekonomiska problem. Ända från början har det varit så. Det är sådana bilder jag ser framför mig.
Ge ett exempel?
– När BoIS i början av 1930-talet lottades till att spela en cupmatch borta mot Sandviken var det kris. Ordföranden Bror Nilsson konstaterade att klubben inte hade råd att ta tåget fram och tillbaka till Sandviken. Då hörde AIK, som var stenrika på den tiden, av sig och frågade Bror ”Hur mycket behöver du”? Bror svarade ”3 000 kronor”. Då skickade AIK 3000 kronor till Landskrona BoIS.
– En tid senare, när klubben efter några hemmamatcher hade fått lite bättre ordning på ekonomin skickade Bror tillbaka de 3000 kronorna. Till AIK:s stora förvåning. ”Det var pengar vi aldrig räknat med att få igen” meddelade de.
Jönsson har flera personliga minnen av möten med just Bror Nilsson.
– Jag kan fortfarande rekapitulera när Bror 1974 satt i soffan hemma i min lägenhet och berätta om bildandet av Landskrona BoIS. Så jag har haft en djäkla tur på det viset att jag kunde vara med och fånga upp rötterna till hela BoIS historia.

Åke blundar en kort stund. Så kvaknar ett nytt minne till liv.
– En annan episod, på samma tema, som sticker ut är när BoIS i division var på ruinens brant 1943. Då ringde Eric Persson i Malmö FF, som då ledde Allsvenskan, till Brunoa Nilsson och sa: ”Vi kan spela en välgörenhetsmatch för er på malmö idrottsplats. Och så blev det. BoIS fick in över 1000 kronor vilket gjorde att man klarade upp sin ekonomi.
Så både AIK och Hövdingen i MFF har varit med och hjälpt BoIS genom åren?
– Ja, det är lite anmärkningsvärt.

Det nästintill kroniska tillståndet med ekonomiska svårigheter, är det något som legat och skavt i dig personligen genom alla år?
– Nej, inte personligen på det sättet. Men det är fascinerande att sett över 100 år så har det nästan alltid varit så. Bortsett från en period på 1970-talet. BoIS var nämligen först i landet då med automat-bingo! Man tjänade massvis med pengar på det och Eric Persson var mycket förtröden kring det. En gång kom han fram till mig och undrade när vi skulle döpa om klubben till Landskrona Boll- och Bingosällskap…
Din första bok kom 1975. Var det klubbens sportsliga framgångar som drev dig till att skriva den då?
– Njae. Det var en marsdag 1974, året innan 60-årsjubileumet. Då träffade jag Claes Munck af Rosenschöld, Gabriels far (Gabriel är ordförande i Landskrona Bois idag) som var ordförande. ”Nu får du olja maskinen, vi måste ha en jubileumsbok till nästa år. så jag skrev den.
– Claes hade förresten en bror, hans Munck af Rosenschöld, som var knuten till Wallenbergfamiljen, som i sin tur inte förstod att Claes ägnade sig åt något så simpelt som bollsparkeri. Men boken fick ett fint omnämnande i Dagens Nyheter och då ringde Hans på lördagsmorgonen till Claes och var imponerad. Kort senare ringde i sin tur Claes till mig och sa: ”Du är så ung påg så att du kommer att skriva 100-årsjubileumet också”.
Och så blev det!

Denna jubileumsbok är dock ingenting som kommer att stå noterat i Landskrona BoIS bokföring. Det är nämligen Mats Heumans förlag som tagit den ekonomiska risken och tryckt upp 3000 böcker.
– Jag vet ju att BoIS ekonomi inte tillåter att bekosta ett sådant här projekt och jag är därför tacksam till Mats som vågade gå in i detta.
Det är en ren spekulationsaffär från deras sida?
– Nej, det är ett rent BoIS-hjärta. Jag hoppas vi säljer slut på samtliga.
Jönsson tillägger.
– Den första boken för drygt 40 år sedan kostade 12,50 och den går nu antikvariskt för 800 kronor… Så jag säger det att de som köper boken nu för 450 kronor (400 för medlemmar) de skaffar sin en bra pensionsförsäkring.

Om jubileumsboken kan sägas mycket. Att det skulle vara något hafsverk är inte en de sakerna.
– Det finns en kronologi i boken. I februari 2014 fick jag besked om att projektet kunde starta på allvar. Så det är två års arbete som ligger bakom.
Vad har varit den största utmaningen, för det måste vara en fasa att ”missa” vissa detaljer?
– Det gör man hur som helst. Det finns matcher, händelser och människor som andra har starka minnesbilder till som inte finns med i boken. Det svåraste har varit att begränsa sig.
Som tidigare journalist, tänker du nyhetsmässigt eller tänker du ur ett BoIS-perspektiv?
– Jag tänker nog mer nyhetsmässigt. Jag har varit väldigt noggrann exempelvis med att ta fram publikens uppträdanden genom matcherna.
Publikens uppträdande?
– Ja, klubben var ökänd redan 1918. BoIS-publiken kastade sten på IFK Malmöspelarna. Föreningen fick sätta in uppmaningar i programbladet att sköta sig och hålla hyfsat språk mot domaren. 1927 var föreningen nära att bli uteslutna på grund av publikens uppträdande. Då drog BoIS-ledningen öronen åt sig och försökte få mer hyfs i dem.
– Även på 1970-talet var BoIS känt för att ha en oerhört hängiven hemmaklack, inte minst i matcherna mot MFF.
– Jag har också tagit fram hur tidningarna beskrev Landskrona BoIS lika spelstilar genom åren. De första åren beskrevs BoIS som ”Skånes Djurgårdare”.
Usch då?
– De var ett robust och hårt spelande ”cuplag” redan då, långt innan den största framgången med cupguldet 1972. På 30-talet beskrevs BoIS som ”Skånes Uruguayare” när de fick Torbjörn svenssons far som tränare, 1933. De blev ett spelande lag.

På bilden ovan: Urban Svensson, son till BoIS förste tränare Nisse Svensson, får sin jubileumsbok signerad.

Försök att beskriva din personliga relation till Landskrona BoIS?
– Oooohhh…
Åke Jönsson drar in ordentligt med luft och minns tillbaka igen.
– Under min uppväxt i staden, vid Seminariegatan, bestod söndagarna av att far cyklade med mig på pakethållaren till IP för att titta på reservlaget klockan 10. Mor hade söndagsmiddagen klar klockan 12 när vi tagit oss hem igen. Sedan cyklade vi tillbaka till A-lagsmatchen som startade 13.30. Man såg allid middagen som mellanmålet mellan två läckerheter. Med fadersmjölken kom jag tidigt in i föreningen och har följt den sedan dess.
– Jag skriver i förordet att detta inte är någon objektiv skildring.
Men BoIS:arna som köper den här boken kanske hellre har en bok skriven med passion som grund snarare än objektivitet.
– Så är det nog.

Du nämnde att skral ekonomi varit en tröd tråd. Finns det fler röda trådar?
– Jadå. en av dem är att staden genom alla år ställt upp för Landskrona BoIS. BoIS skulle aldrig ha varit i Allsvenskan 1924 – det var ett rent justitiemord som begicks mot Fässbergs IK som egentligen var kvalificerade. Men Landskrona Stad hade nyss färdigställt en ny idrottsplats, den vi är kvar på idag, som invigdes den 20 juli. Den 20 juli var Fässberg fortfarande ett Allsvenskt lag.
– Problemet för Fässberg var att de inte hade några omklädningsrum. De skev till förbundet att bortalagen skulle lösa det genom att klä om på sitt hotell för att sedan ta Spårvagnen till matchen i Mölndal – och sedan tillbaka i spårvagn efter matchen. Fotbollsförbundet ansåg att det inte dög och gav platsen till BoIS istället.

Sannolikheten är hög att de personer med svartvit-randiga hjärtan, oavsett hur länge de har bultat, får nya insikter i och kunskap kring klubbens historia
– När man skriver en kronologi så ger det öppningar till allt möjligt. På 50-talet fanns exempelvis en stödförening som möjliggjorde flera värvningar, bland annat Hasse Persson och hans betydelse för klubben ska inte underskattas. Hans sätt att bredda spelet var väldigt viktigt. När jag diskuterade boken med den gamle UEFA-basen lennart Johansson sa han ”Du ska ha klart för dig att Hasse Persson var den tidens Zlatan. Lika skicklig med bollen och lika artristisk i sitt uppträdande”
En personlig fråga. Ett av mina absolut starkaste minnen är den Allsvenska premiären 2002 mot Helsingborgs IF, som BoIS vann med 6-2. Du nämner väl den?
– Absolut! Och även den bild på BoIS-supportrarna när de något år senare spelade en cupfinal på Olympia och BoIS-klackade hade med sig två stora skyltar. En med en sexa på och en annan med en tvåa på.

Spekulera i att det skrivs en 125-årsjubileumsbok en dag. Vad tror du kommer att stå i den?
– Det är väldigt svårt att säga. När jag växte upp bestod A-laget av samma spelare år efter år. Bosmandomen har helt kullkastat det. Numera sitter klubbkänslan inte i hjärtat – utan i plånboken. De senaste säsongerna har BoIS bytt ut hela lag från år till år. Jag hoppas att det kommer att stå om spelare som visar klubbhjärta – samt att staden fortsätter att ställa upp för att kvar ett elitlag i fotboll.

Christoffer Ekmark

Fakta:
Landskrona BoIS grundades den 7 februari 2015.