Ystads IF brottade ner storebror

Nedmanglade av LUGI.
Bortgjorda mot Ricoh.
Krossade av Alingsås.
Ifrågasatta av alla.
Då reste sig Ystads IF upp ur skiten, spottade ut snusen och svarade för säsongens bästa insats när man lappade till storebror IFK Kristianstad med 28-25.

När Kim Andersson tvingades lämna walkover kort innan match på grund av magsjuka var det säkert en del som gav upp hoppet om att Ystads IF skulle kunna hota IFK Kristianstad.
Åtminstone den del av befolkningen som inte nåtts av insikten om hur förbannat bra Lukas Sandell (bilden) är.
Den 19-årige högernian klev in till matchen helt utan respekt och ägde mer eller mindre första halvlek. Gästerna från nordost förde större delen av första halvlek, främst genom Lagergrens klokhet samt att Leo Larsson hade en bra kväll – men tack vare Lukas Sandells fem mål, samtliga gevärskulor i klykan, första 30 var det helt jämnt i paus – 13-13.

Knappt tio minuter in i andra halvlek hade Ystad kopplat ett litet grepp. Anders ”Snickar’n” Persson fick (äntligen) sitt målvaktsspel att fungera fullt ut samtidigt som Kristianstadsspelarna började agera stressat. Vid 19-15 kopplades ett ordentligt grepp som man aldrig släppte taget om.
Ystad gick inte att känna igen – de agerade beslutsamt och inspirerat.
Kristianstad gick inte att känna igen – de agerade nonchalant och ojämnt.

Med kvarten kvar, vid ställningen 20-17, tvingades Lukas Sandell att utgå med en armbågsskada, oklart hur allvarligt.
Då klev Alexander Borgstedt fram på allvar och krigade in ett par bollar vilket gjorde att YIF kunde segla undan. Lägg därtill Hampus Anderssons fenomenala kantavslut (sjumålsskytt) så blev triumfen rentav väldigt säker till slut.

För Ystad innebar det en moralisk vändpunkt och två poäng som sätter laget i ett betydligt bättre läge tabellmässigt.
För Kristianstad var det säsongens tredje förlust och en påminnelse om att det inte fungerar att gå in med 90-procentig vilja.
För Handbollsligan var det ett trevligt kvitto på att allt kan hända – och händer.

Christoffer Ekmark