Fiskpinnarna spöade oxfilén
IFK Ystad bjöd på kvällens största positiva överraskning när man besegrade Ystads IF med 23-22.
Visst, det var livsviktigt ur ett tabellperspektiv och det betydde garanterat mycket för träningsmotivationen under VM-uppehållet och allt det där.
Men att slå storebror YIF i sig är en skalp som bara folk i Ystad begriper innebörden av.
Om YIF är stadens Guccisväska är IFK stadens plastpåse från Lidl.
OM YIF är stadens oxfilé är IFK stadens fiskpinnar.
Jag behöver inte fortsätta. Ni fattar.
På planen höll målvakten Linus Persson hög klass.
Fyra minuter in i andra halvlek tog YIF ledningen med 12-15.
Så bommade Persson igen.
T o t a l t.
IFK vände och sprang upp i 17-15. I drygt 13 och en halv minut höll Linus Persson nollan. Jag hade ett litet helvete när jag såg IFK Kristianstad med Nebojsa Simic på den andra skärmen. Vem skulle man hylla efteråt? Båda var/är magiska.
Hade Kvällsposten haft någon handbollsintresserad reporter i tjänst hade de rapporterat att det inte var Linus som var Bella Gulldéns pojkvän. Utan att det var hon som var Linus flickvän.
Matchen blev en fulländad succéavskedsförestellning för Linus Persson, den HK Björnen-fostrade 28-åringen som spelade i IFK Ystad som junior och som nu gjorde sin sista match för klubben. Nu återvänder han till CSM Bukarest för att vara målvaktstränare. Visst känns det knasigt? Grabben ska ju spela handboll!
I övrigt från den här matchen är det värt att lyfta fram tränare Kenneth Andersson. Han har satt ett ifrågasatt spelsystem i en trupp som efter förlustradandet i början av säsongen brottats med självförtroendeproblem.
Han har visat att hans idé fungerar och att 7-6-spelet bäst tillgodoser gruppens behov. Ledarskap jag har den största respekt för.
Samtidigt måste man ifrågasätta Ystads IF ledarskap.
Under raset i andra halvlek misslyckades Sebastian Seifert helt med att förändra matchbilden. IFK Ystad gjorde 5-0 under en knapp kvart. Seifert tog ingen timeout och fortsatte att spela med en Kim Andersson som uppenbarligen inte var på humör och långt långt ifrån sitt rätta jag (trots fem mål i matchen, flera i öppen kasse).
Istället tog Seifert två timeouter inom knappt två minuter – när skadan redan var skedd! Utan att få till stånd en förändrad matchbild dessutom. Först vid en dubbelpunkt i slutminuterna hände något, men då var det för sent.
En sak som är enkel, åtminstone om man har någon form av människokännedom, är att identifiera personer som tar ansvar när det blåser motvind.
Var det någon i det fullsatta Ystads Arena (2500 personer) som såg en vittröjad person göra det i andra halvlek. Maila då till mig – så ska jag bjuda på ett par järn och förklara vad ansvar går ut på. Vidhåller ni den åsikten efteråt tar vi en taxi till St Göran.
De som tog ansvar hade röda tröjor på sig. Inga andra.
De vittröjade sprang omkring bland molnen efter (den imponerande) triumfen mot IFK Kristianstad. När man ledde mot fiskpinnarna med tre bollar en bit in i andra halvlek struntade man i att göra jobbet. Inför fullsatta läktare i ett derby.
Oförlåtligt.
Haveri och kollaps är fel ord. Snorungsnonchalans passar bättre in.
Ystads IF är tveklöst det lag med största spannet mellan höga toppar och djupa dalar. Det måste justeras. Och det är tränarens ansvar. Sebastian Seiferts ansvar.
Hela handbollssverige har i denna stund tittat ner på sina kort i handen, skjutit in alla marker i potten och väst ”syn”.
***
Det här med att lag har en förmåga att höja sig efter en sämre insats (och balla ur efter en bättre) är ett sportsligt intressant fenomen.
IFK Kristianstad svarade för en betydligt bättre insats när man pulvriserade formstarka Redbergslid med 25-16.
RIK är bra och har ett fruktat skyttekompani. Men Nebojsa Simic visade otrolig klass. Han må väga 110 kilo och en bit kvar till att bli en professionell 800-meterslöpare,
Men han räddar bollar. Och som han själv berättar – det gäller att rädda bollar. Idag var han nästan 50-procentig och målskytt. Vilken kung,
Det är lätt att gilla profiler som honom. Sådana som säger vad de tycker och står upp för sina värderingar.
I intervjun i C More efter matchen riktade han in en underbar volleyspark i skrevet på expertkommentator Thomas Axnér.
”Axnér, I have a question for YOU! Why didn’t you sign me to LUGI after H43? Huh!?”
Axnér garvade och erkände med lätt rodnande kinder, i sann Pretty Woman-anda.
”It was a big mistake”
Big mistake. Big. Huge! – skulle jag vilja säga.
Grattis Melsungen. Inte bara till en magisk målvakt – utan till en pjäs som engagerar publiken och lyfter sina medspelare.
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se