Helsingborgstjej slår igenom i Höör

Emma Lindqvist bor och pluggar i Helsingborg.
Men för att kunna spela elithandboll valde hon inför säsongen att gå till hårdsatsande H65 Höör.
– Det var tufft till en början, men den senaste tiden har jag utvecklats rejält, säger Lindqvist.

Handboll, handboll, handboll. Dagarna handlar inte om så mycket annat för Emma Lindqvist, 19.
Sista året på Filbornagymnasiet (handbollsprogrammet) och en elitsatsning i Höör. Hur går det ihop?
– Jag var själv medveten om när jag valde H65 att det skulle bli tufft att pendla. Jag kör till Höör fyra-fem dagar i veckan efter plugget. Skolan är väldigt mån om att sporten kan gå först i många avseenden. Det underlättar.
Hur ser dagarna ut?
– Jag börjar 08 eller 9.45. Vissa dagar hinner jag via hemmet i Ramlösa till träningen, andra dagar måste jag dra direkt till Höör. Onsdagar är mina lediga dagar.
Hur fungerar det med kosten då? Du måste planera ganska väl för att kunna äta rätt?
– Precis. Dagen innan gäller det att planera så att jag får med mig någonting att äta – och kan komma till träningarna med energi i kroppen.

Vad är det för käk som gäller?
– Oftast är det pastasallader. Ibland kvarg och sådant där.
Är det morsan som fixar krubbet?
– Faktiskt inte! Det brukar jag göra själv. Jag är glutenallergiker och då måste jag göra pastan samma dag.
Så du börjar dagarna med att koka makaroner?
– Oftast. Ibland får jag hjälp av mamma. 07.15 sätter jag på kastrullen, sedan byter jag om till kläder och så är det klart.
Så. Den optimala lunchlådan?
– Glutenfri skruvpasta. Grön pesto, grillad kyckling, gurka – så mycket roligare blir det inte…

Hur stor är skillnaden gällande träning med att spela i OV Helsingborg i Allsvenskan och H65 Höör i SHE?
– Framför allt är det mycket mer fokus på fys och löpning. Antalet pass är lika många, fyra i veckan. Och tempot på träningarna är naturligtvis mycket högre.
När du kom till H65 har det inledningsvis mest blivit försvarsspel – men i de senaste matcherna har du fått ta mer ansvar i anfallsspelet. Hur vill du summera din första halvsäsong i SHE?
– Det har gått upp och ner i matcherna. Vissa gånger har jag inte vågat gå för fullt. I andra matcher har jag bara kört. Det har tagit tid att hitta timingen med de andra spelarna – exempelvis när Cassie (Cassandra Tollbring) passar bollen så är det enklare för mig nu att komma med fart och hitta luckor eller skottlägen. Jag är ju ingen Mikaela Mässing, jag måste komma med fart för att släppa bollarna…
Hur är Tollbring att spela bredvid?
– Hon är ganska enkel, bara man lär känna henne. Allting hon säger kanske inte man ska ta åt sig. Som ibland när hon är sur… Men det är hon faktiskt inte så ofta, haha. Jag tror att det ser annorlunda ut när man är på planen jämfört med på läktaren, för då vet jag exakt vad som händer och hur spelarna runt omkring reagerar och varför. Hon är väldigt bollskicklig och håller bollen länge innan hon passar vilket gör det enklare för hennes medspelare. Ju mer vi tränar desto mer lär jag mig hennes spelmönster.

Steget in i SHE har gått smidigt.
– Redan under min tid i U20-landslaget kände jag att jag nått en nivå högre än den i OV. Så jag kände att jag var på väg att ta det klivet och var van vid tempot. Dessutom var det Ola Månsson som är tränare i H65 som haft det landslaget. Jag känner ett förtroende från honom och eftersom han även tränade OV:s herrlag så vet jag hur han kan vara.
Skiljer sig Ola som coach i landslag/klubblag?
– Han har inte fått några utbrott ännu som i landslaget. Men det kommer nog…
Att du får spela mycket försvar – hur ser du på det i tider då allt fler spelare nischar sig inom vissa saker?
– Man måste vara tuffare och hålla skärpan i 60 minuter. Slappnar man av i 15 sekunder så får man ett mål bakåt direkt.

Christoffer Ekmark