FotbollMalmö FFNyheter

Nu får Anders sina kickar i TV

Österlens fotbollsstolthet Anders Andersson hade en aktiv fotbollskarriär som bar honom till bland annat Malmö FF, Blackburn, Benfica och landslaget.
Men med benskydden upphängda i pokalskåpet så är det numera i rollen som expertkommentator som vi vant oss vid att följa Svenstorps stolthet.

Något år efter det att karriären avslutats i Malmö FF debuterade Anders Andersson som expertkommentator, i TV4 år 2009.
Hur kom det sig?
– De hörde av sig helt plötsligt. Emir Osmanbegovic (idag chef på kanal 5), ringde och frågade om jag ville testkommentera. Jag var inte förberedd alls på det samtalet. Lite senare fick jag höra att det var Olof Lundh som hade tipsat dem efter att ha läst mina krönikor.
Första uppdraget?
– En testkommentering nere i en källare på TV4, jag är nästan säker på att det var Dynamo Kiev-Valencia i Europa League. Valencia hade jag hyfsad koll på sedan innan, men jag läste på lite extra om Kiev. Jag hade lyssnat en del på hur andra kommentatorer jobbade, speciellt Jens Fjällström, och tagit till mig vad de hade sagt.

Från att vara fotbollsspelare till att bli kommentator – var det en stor omställning?
– Jo, på sätt och vis. Men mest av allt kändes det kul. Jag hittade rätt snabbt tonen. Försökte tänka på att inte vara för “på” som en del andra kommentatorer kan vara. Emir ringde samma kväll efter testmatchen. “Jag har hört lite, det låter ju skitbra”. Tydligen hade de testat ett 20-tal personer.
Första riktiga uppdraget?
– Det var nog någonting med Superettan. Jag minns inte vilken match, men det var en bra miljö att börja i. Det krävdes mycket förberedelser eftersom jag inte var speciellt insatt hos flera av lagen.
– I början var jag helt slut efter sändningarna. Efter att ha varit så fokuserad i två timmar i live-tv. Uppladdningen innan är rätt krävande. Säger man fel så blir folk vansinniga. Det gäller att inte slarva. Till en början tog det otroligt mycket kraft, men det är något som jag lärt mig att hantera bättre efterhand.

Anders Andersson gick hem i rutan. Både tittare, producenter och kanalchefer var nöjda. Nästa stora uppdrag blev internationellt. 2010 bildade han spar med Peter Jihde för att bevaka VM i Sydafrika.
– De trodde på mig. Då fick man ta ett par extra andetag till en början, men nervositeten släppte rätt omgående.
Från att ha varit en elitspelare till att “byta sida” i pressrummet – fick du några reaktioner på det?
– Nog fanns det några gamla spelare som kunde ge en del pikar. Men sådant är lätt att skaka av sig. Jag var väldigt noga med att jag var en tidigare elitspelare som satt i studion, inte en vanlig kommentator. Jag visste hur det kändes att stå i spelargången innan match inför 65 000 åskådare. Jag kommenterade utifrån mitt perspektiv, för det var enda sättet jag kunde tillföra någonting.
Andersson tar sedan upp en intressant sak. Nämligen att det är en viss typ av spelare som kanske har lättare för att kommentera fotboll.
– Ofta är det mittfältare som mig som får rollen som kommentator. Man kan ju fråga sig varför? Ett svar skulle kunna vara att vi har en viss spelförståelse för spelet över hela banan. Jens Fjellström, Bojan Djordjic, Magnus Persson, Ola Andersson… Alla mittfältare.
Vad känner du att du får uppskattning för som kommentator?
– De komplimanger jag får är för att jag är sansad och inte stirrar iväg som vissa andra gör.

160922 Jonas Dahlkvist och Anders Andersson, Cmore under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Malmš FF och Elfsborg den 22 september 2016 i Helsingborg. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRN / kod PA / 91492

 

Du har synts flitigt i TV4 och CMore – men 2017 kanske det blir mer än vanligt?
– Jag ligger mitt i förhandlingar med CMore just nu. Förhoppningsvis kommer vi fram till en lösning som passar båda parter. CMore ska ju sända väldigt mycket fotboll med de Allsvenska lagen, även från träningsmatcher.
– Jag kom in i den bubblan på riktigt i somras. Inför 2016 beslutades det att TV4 och Cmore skulle gå ihop, vilket för mig var jättebra eftersom jag då fick jobba mer med Allsvenskan.

Är det så att du följer vissa klubbar mer än andra?
– Det är väl klart att jag följer MFF lite mer eftersom jag har rötter där, annars är jag genuint intresserad generellt. Det här med att göra hundåren i Superettan, i kontrast med VM i Brasilien, har gett mig mycket. Nu har jag en relation med klubbarna runt om i landet. Östersund gjorde en sådan där säsong i Allsvenskan som man nästan blev lite stolt över – efter att ha följt klubbens resa. J Södra förvånade mig lite grand att de med sina små medel göra det så bra. Å andra sidan kunde jag kommentera deras matcher med en grundkunskap kring hur klubben spelar och har spelat fotboll tidigare.
Du menar att flera års arbete “i gruvan” nu ger betalt ute på fältet?
– Så är det ju. Och ska jag vara ärlig är det roligaste nog att vara ute på matcher på mindre orter. Som när man kommer till Degerfors och umgås med folk i skinnväst, brylkräm i håret och bli erbjuden kaffe med gök. En av kommentatorerna står bakom kameran och tvingas skruva på sig för att se delar av planen. Jag älskar sådant. Hellre det än att sitta på Camp Nou och se Barcelona leda med 3-0 efter 20 minuter.

Med jämna mellanrum är du med och kommenterar Malmö FF. Hur svårt är det att borsta av sig alla år i klubben från jobbkavajen?
– Det är lite svårt att… Jag tvekar ibland i vissa situationer. Exempelvis om Markus Rosenberg lyft en armbåge mot ansiktet i en match och får rött. Då kan jag tycka att det är trams att han blir utvisad. Men eftersom det handlar om MFF känns det svårare att säga ordet “trams” än om det handlat om GIF Sundsvall-Östersund.
Vad säger MFF-supportrarna till dig?
– Hehe. “Du behöver ju inte oroa dig för att du låter som en MFF:are i TV”. Det kanske är någonting bra?
– Jag har pratat med Lasse Granqvist om det där. “Det är ingen hemlighet att du spelat tio år i Malmö FF, det är bättre att du tar det du är bäst på, inget konstigt med det. Alla räknar med att du är neutral OCH väldigt kunnig om just MFF” säger han.
Kan spelarna du intervjuar reagera på att du är gammal MFF:are?
– Spelarna i de flesta lag kan vara extremt enögda. Sällan för att jag skulle vara MFF-vänlig, men det krävs inte mycket för att de ska tycka det är Stockholmsmedia som styr allt fokus på sitt eget område. Så är det ju också till viss del, AIK-Hammarby-rivaliteten får mycket fokus.
Hur kände du när du var på plats i Falkenberg då MFF säkrade guldet?
– Matchen i sig var inga problem. Men det var en sekvens som jag var speciellt nöjd med. När klacken började sjunga sin ramsa om hur många SM-guld de tagit, du vet “Feeeem SM-guld, feeem SM-guld, Feeem SM-guld ja det har viiii” – då kommenterade jag “Nu sjunger de om hur många SM-guld MFF har tagit, så det här kan ta en stund…”. Den var jag extra nöjd med.
Samtidigt blir det väl fånigt om du ska stå och kommentera och låtsas vara någon du inte är?
– Exakt. Jag var ju MFF:are redan innan jag spelade i klubben och har älskat varje sekund av tiden jag var i klubben. Det vore löjligt att låtsas som någonting annat.

Som spelare är det enkelt att se utveckling hos sig själv. Känner du att du efter sju-åtta år som kommentator utvecklas på din biten också?
– Jo, det är klart. Men mer och mer känner jag mig som en lagspelare och att vi är ett team som gör riktigt bra sändningar. Jag vill fortsätta att vara en av dem som folk lyssnar på och blir glad för att folk säger “du säger sådant som jag annars inte tänker på”. Jag försöker förklara varför vissa saker händer utan att bli långrandig. Jag vill utvecklas och bli bättre på det här.

Dessutom måste det väl vara skönt att få någon form av adrenalinpumpning, som man ju får med att jobba med live-TV, i blodet igen?
– Visst får man en kick med livesändningar. Inte minst när man vet att det är två miljoner som lyssnar på vad man säger i en viktig EM-match exempelvis. Det är en kick många inte får uppleva när de slutat sina aktiva fotbollskarriärer.
– För mig är det är perfekt grej. Min generation fotbollsspelare som kastades ut i proffslivet och tjänade 30-40000 kronor i månaden har inte så mycket att falla tillbaka på när vi slutat.
Hur mycket följer du fotbollen på Österlen. För några få år sedan gjorde du ju comeback i moderklubben Svenstorps IF och spelade ett par matcher för att rädda den från undergång?
– Inte jättemycket. Svenstorp IF följer jag såklart. Rent generellt är det för många lag med för få spelare hos Österlenklubbarna. Därför är det häftigt att det går bra för Svenstorp som nu har 15-20 man på träningarna. Kevin Rasmussen som tränar laget är en väldigt varm och härlig människa.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close