BW90 startar om och bygger nytt

BW90 har blivit klassat som ”köbelag” en längre tid och förknippat med hög omsättning av spelare/tränare. Nyligen trodde även de flesta att klubben skulle gå i konkurs efter en dust med kommunen.
Men BW90 lever.
Under förändring.
– Tidigare har spelare kommit till klubben av en enda anledning: pengar pengar pengar. Nu bygger vi ett nytt lag av spelare som tar på sig matchtröjan av rätt anledningar och det är jag, bara jag, som bestämmer vilka vi ska värva, säger tränare Tony Ribeiro Dias.

Det började så bra. 5-3-seger borta mot Asarum (som slutade fyra i serien) i premiären och ett på papperet stabilt lag. Under våren vann BW90 även över Torn och IFK Malmö. Laget såg inte ut att bli en styrkpåse.
Men ju längre säsongen led, desto mer anmärkningsvärda blev resultaten. Dessutom misstänkliggjordes föreningen att ha medvetet lagt sig sedan flera spelbolag sett ”avvikande spelmönster”. I sista matchen, som signerades med en 0-10-förlust mot Karlskrona, blev BW90 till åtlöje.
– Jag hade själv tvingats hoppa in i vissa matcher – redan i juni startade jag i bortamatchen mot Karlskrona… Som 56-åring! Det är ju egentligen löjligt, men sanningen var ju den att vi helt enkelt inte hade några spelare. Inga.
Tränare Tony Ribeiro Dias tog över laget två veckar innan premiären under uppmärksammade former och minns tillbaka på en märklig säsong.

– Det fanns för många legoknektar i laget. Allting handlade om pengar pengar pengar. Det började tjafsas om förskott på reseersättningar och sådant där. Efterhand dök färre och färre spelare upp på träningar och matcher. På slutet så urartade det.
Ja, vad hände egentligen…?
– Enkelt! Det fanns för många spelare som inte agerade professionellt genom att fullfölja sina åtaganden i kontraktet. En del sa att de inte hade råd att ta sig till Bjärsjölagård. Oavsett anledning så höll de inte sina avtal med klubben.
– Låt mig fråga dig detta. Vad får en person på den här nivån att pendla från Malmö till Bjärsjölagård, in the middle of fucking nowhere, för att träna fotboll fyra gånger i veckan? Enkelt. Det finns två anledningar. Antingen för att att man är hängiven, eller för att, ja du fattar.

BW90 har ett rykte om sig som ”Köbelag”. Känner du till det uttrycket?
– Ja, jag har hört det! Klubben har haft sitt sätt att arbeta på tidigare. Men nu när vi bygger ett lag inför 2017 så är det inte klubbledningen, sportchefer eller andra som styr. Nu gör vi det här på mina villkor och jag vill ha spelare som kommer till BW90, en division tre-klubb med ambitioner att nå uppåt igen, av rätt anledningar.
Ni har uppenbarligen tappat en del folk?
– Ja, som tur är i vissa fall. Ville de inte spela fotboll i BW90 ska de inte göra det heller.
– Totalt sju spelare har lämnat föreningen och vi har i nuläget fått fem nya. Jag letar efter unga spelare 17-21-åringar, och vill utveckla dem.
Vad har du kunnat behålla då?
– Flera nyckelspelare. Elias Johansson, kaptenen – pendlar från Helsingborg men missade inte en träning under förra säsongen. Han har varit i klubben i fyra-fem år. Ali Amer Rashid Al-Sultani är en klippa i försvaret och målskytten Code Demba Sy (16 mål i fjor) är tunga pjäser. Demba var jagad av massa klubbar, flera av dem kom med motiveringen att ”BW90 ska ändå gå i konkurs”. Vi har värvar en del från Hörby, någon talang från Marieholm och har utrymme att ta in ytterigare några inför träningsstarten den 23 januari.
– Den ende som jag sörjer att vi tappade var Jens Lynard som gick till Lödde, en väldigt ung och lovande grabb.
Finns det inte en risk att ni tappar mycket i kvalitet och blir ett bottenlag även i division tre?
– Helt ärligt tror jag inte det. Vi har redan en stor del av truppen som visat att de klarar av att hävda sig väl i division två. genom att fylla på med unga spelare som jag kan vara med och forma, och som spelar i BW90 för att de vill utvecklas och ha roligt, så skapas ett lag som definitivt får hög kapacitet.

Det ekonomiska läget med konkurshot, bland annat efter indragna bidrag från Sjöbo kommun, har föranlett spekulationer om klubbens undergång och att idrottsplatsen i Bjärsölagård går ett öde till mötes som potatisåker.
Men tills vidare håller klubben näsan ovanför vattenytan och förberedelserna inför division tre har så sakteliga dragit igång.
Vad har du fått för besked?
– Jag arbetar civilit som Financial Controller och har erfarenhet från flera stora företag och inom bankvärlden. Det finansiella är enkelt och jag har fått en positiv bild inför 2017, även om det inte är jag som fattar de avgörande besluten.
– Vill man driva en klubb måste man ha en struktur med fungerande sponsorskap så att det fungerar i division tre. Det måste finnas en balans, och den har kanske inte alltid funnits i BW90.

Leif Nilsson har styrt föreningen i många år. Vad har du fått för bild utav honom?
– Det är en fascinerande människa. Jag vet att han utåt sett har ett dåligt rykte, men ni ska veta att det handlar om en otroligt passionerad man som verkligen verkligen brinner för den här klubben. Han är 73 år, men gör ändå allt. ALLT. Han hade kunnat sitta hemma och dricka kaffe och ha det gott, istället sliter han med att klippa gräs, måla, städa och organisera. Man måste beundra en person med den passionen.
– Men, lägger Tony till.
– För att BW90 ska bli en mer accepterad klubb så måste man bli mer transparenta. En sådan sak måste han lära sig själv. Som den här ”dialogen” med kommunen om bidragsstrulet. Hade det funnits transparens hos båda parter i den frågan hade det här inte varit ett problem. Vill kommunen driva föreningen i konkurs kanske de kan det, men då landar ju räkningen i deras eget knä.

Christoffer Ekmark