Ghoddos om landslaget och rötterna i Malmö

För fyra år sedan spelade Saman Ghoddos i LB07. Nu var han en av debutanterna i det svenska landslag som åkte iväg på vinter-turné till Abu Dhabi.

Karriären tog fart i Syrianska efter ett ungt år i Trelleborgs FF och 2016 imponerade han i succé-laget Östersunds FK.

Men han har inte glömt sina rötter i Malmöfotbollen och hyllar bland andra sin gamle tränare i LB07 och FC Malmö Mladen Blagojevic.

Hur stort, viktigt och överraskande är det för dig att ha kommit med i landslaget?

– Hade du frågat mig för tre år sedan så hade det varit högst otänkbart och väldigt överraskande. Då hade jag precis avslutat kontraktet med TFF efter en säsong som inte var succé och var kontraktslös. Efter årets säsong så är det inte en överraskning. Mer en ära, en riktigt stor ära och ett steg i rätt riktning i min utveckling.

Tiden i Malmö, stämmer det att det gick från BK Vången till FC Malmö och LB07 och att det blev  två tester med MFF under LB07-perioden?

– BK Vången är moderklubben som jag lämnade efter att vi förlorade en inomhuscup med 4-3. Jag gjorde hattrick men FC Malmö hade ett väldigt bra lag. Pawel Cibicki och Tibor Cica lämnade FC Malmö för MFF och de värvade mig och en till duktig spelare från Vången. Avgörande var att de slog oss i den cupen.

När gick du till LB07 och varför?

– Det var året jag skulle fylla 15. FC Malmö lade ner på grund av dålig ekonomi och vår tränare Mladen Blagojevic blev klar för LB07 i samma åldersklass och vi var väl 7-8 spelare som följde med honom. Vi avslutade tiden i FC Malmö med att finalslå MFF i Malmömästerskapet på straffar.

Berätta mer om tiden i LB07. Vilka tränare och ledare lärde dig mest?

– Det var en bra tid totalt sett, Vi hade ett starkt lag i P93. Sedan avancerade jag inom föreningen där jag blev uppflyttad till J-laget där jag hade Sven Sjunnesson och ganska så snart upp till A-laget där jag hade Erol Bekir.

– Men tränaren som betydde mest för mig var Mladen Blagojevic. Han lärde mig att ta ansvar inte bara för mig själv utan för hela laget, gav mig ansvar och lärde mig hur man ska hantera det. Han flyttade dessutom ner mig från anfallare till innermittfältare där jag plötsligt inte bara kunde dribbla och skjuta. Jag spelade rätt mycket i A-laget i LB07 innan jag tog steget till TFF.

Vad var det som gjorde att du utvecklades från LB07/TFF-nivå till en riktigt bra allsvensk spelare. Hur mycket beror på dig själv respektive hjälpen du fått i Östersund?

– Det var en tuff tid efter TFF, fast jag var gratis, ung och med tre år bakom mig i division 1 så var intresset lika med noll. Mladen hjälpte mig och han har berättat i efterhand att han kontaktade alla klubbar i Allsvenskan och Superettan för ett provspel, men att det var stopp överallt! Sedan föll det så att min agent Ali Kassim kontaktade Syrianska veckan efter att Mladen gjort det och då hade de precis sålt en mittfältare till Gefle och jag fick visa upp mig.

– Det som utvecklade mig mest var att jag återigen fick ansvar i laget. Jag växte med det ansvaret och presterade bra fotboll över två år. Mina prestationer gjorde att Östersund värvade mig och litade på mig och hittills har jag levt upp till förväntningarna. De vågade lita på mig och mina kvalitéer och det är jag enormt tacksam för, utan det så hade jag inte varit här i Abu Dhabi idag.

Dina tankar om 2017?

– Jag har lärt mig att leva i nuet och tar varje dag som en viktig del i min utveckling. Är det en tråkig löpövning så är det ändå karriärens viktigaste övning. Graham Potter är en mycket skicklig tränare och det gäller för mig att lära mig så mycket så möjligt under tiden jag är här. Jag hoppas hålla mig frisk och kan lova att jag alltid kommer att ge allt jag har. Sedan får jag hoppas att det räcker till en ännu bättre säsong för laget främst och därmed också för mig.

Till sist, en kommentar om att det är så många spelare i truppen som är Malmökillar; du, Oscar, Pa och Franz?

– Ja det är ju roligt, man känner till allihopa men Pa Konate känner jag bra.

– Det är extra roligt att samtidigt kunna representera Malmö stad och Sverige!

Ole Törner